Vattenfall
Dokusåpa utan teknikfetischism
Förra veckan skrev jag om Vattenfalls nya projekt One Tonne Life, där en familj med hjälp av olika high-techlösningar ska minska sina utsläpp av växthusgaser till ett ton/person och år.
Ett liknande, men ändå helt annorlunda, projekt har Susanna Elfors, som är teknologie doktor i samhällsplanering och miljö, tillsammans med en arkitekt/konstnär och en curator. Projektet heter "Det gröna lägenhetslabbet" och precis som i One Tonne Life är tanken att en grupp människor ska undersöka hur man minskar sina utsläpp i ett slags dokusåpeformat. Men medan Vattenfallsdeltagarna kommer att hålla till i en villa och får en elbil handlar det här om att bo i en lägenhet, åka kollektivt och att ha en medvetenhet om att tekniklösningar snarare kan leda till rekyleffekter än verkliga utsläppsminskningar. Tanken är också att blanda in fler än bara den direkta kärnfamiljen, eftersom man menar att framtiden kommer att kräva gemensamma lösningar.
Deltagarna får en pott på 1–2 ton koldioxidutsläpp, som de sedan får hushålla med. Allt de gör räknas om i utsläpp och översätts i poäng. Ur Lägenhetslabbets projektbeskrivning:
The Living Lab will create an experience based around how these changes will affect our ways of living and thinking about cities, houses and our homes. It will be necessary to change how we share space – how we live and use our buildings. How will these changes be experienced and how can we find ways to cope with them? How would it feel to only be allowed to shower for 5 minutes, or to use our urine as a fertilizer for the greens you grow to eat, or to share a 70 square metre apartment with ten other people? Do you have the energy to go to the gym if you have to take care of your allotment garden every day and will you skip meat to be able to take the train to Berlin for the weekend? How much is a night out worth to you, your new dress, six drinks and taxi ride there and back?
Tyvärr finns projektet än så länge bara på idéstadiet, eftersom det (till skillnad från i Vattenfalls projekt) fattas pengar. Susanna Elfors och hennes kollegor har, hittills utan framgång, försökt få med Svenska Bostäder på ett samarbete.
Mer om Lägenhetslabbet på Asfaltblomman.
Vattenfall dissar vindkraften och storsatsar på brunkol
Statligt ägda Vattenfall ökar investeringarna i fossil energi med 72 procent och halverar samtidigt investeringarna i vindkraft, skriver Dagens Industri.
Vindkraften anses inte lönsam, säger Vattenfall. Det har de säkert helt rätt i. En enkel jämförelse mellan vind och kol ger följande:
Vind alstras huvudsakligen genom skillnaden i temperatur mellan ekvatorn och polerna samt att jorden snurrar. Nog för att det kan finnas mycket energi i vind, men det är en energiform som är relativt okoncentrerad. Den är svår att utvinna i större skala.
Kol däremot består av superkomprimerat uråldrigt organisk material som naturen lagrat i hundratals miljoner år. Energin i kol är koncentrerad och enkel att utvinna.
Ny teknik i all ära, men den kommer aldrig göra vindkraften mer lönsam än kolkraften.
Så länge regeringens slappa krav på Vattenfall endast är att leverera vinst kommer Vattenfalls energi aldrig bli ren. Inte ens genom att göra så här sjuka musikvideos (obs "lignite" betyder brunkol, Lars G Josefsson dansar in 1.48):
FN:s nya klimatrådgivare: Vattenfall
Om man vill få stopp på prostitutionen ber man inte haliicken om råd.
Om man vill minska djurplågeriet i köttindustrin ber man inte en dansk svinabonde om råd.
Om man vill minska världens utsläppen av koldioxid ber man inte en kolkraftsmagnat om råd.
FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon tänker dock "utanför boxen" och anlitar Vattenfalls vd Lars G Josefsson (bilden) till sin rådgivningsgrupp i klimat- och energifrågor, enligt ett pressmeddelande från Vattenfall.
Vattenfall skyndar på klimatförändringarna med drygt 90 miljoner ton koldioxid varje år. Vilket inte hindrat vd:n Lars G Josefsson från att utropa sig till en sorts Klimat-Jesus. Hans amulett som gör denna paradox möjlig är den så kallade CCS-tekniken, Carbon Capture and Storage. Idén är att skilja ut koldioxiden från kolkraftverken och lagra den någonstans, till exempel i underjorden. En smart idé, men hittills har ingen kunnat visa att den kommer att fungera i stor skala.
Mer om Vattenfall och CSS hos Greenpeace.
Satir: Kolkraft.nu
Media: Miljöaktuellt
Annat i media: Junilistans Nils Lundgren kommer ut som klimatförnekare











