Förnyelsebar energi

I framtiden kan avfallet bli vår viktigaste resurs!

Ovanstående är en idé som vi ser allt oftare. Biogas ska ersätta bensin. Jeans, bildäck och platsflaskor kan malas ner och bli till prima nya råvaror och bränslen. Att vi ska ta vara på avfallet är det ingen som ifrågasätter. Men exakt hur stor del av dagens energianvändning kan ersättas med avfall? Och hur hållbart är det egentligen att producera en massa avfall, även om en del av det kan återvinnas?

Fysikern Tom Murphy tog tre populära exempel och satte igång att räkna. Han utgick från den energikonsumtion en genomsnittlig amerikan har, och hur mycket av detta som kunde ersättas av återvunnen energi från avfall.

Biogas från avlopp får mycket uppmärksamhet just nu, inte minst som fordonsbränsle. Lite nedslående kanske då att Murphy visar att även om allt det du spolar ner i toaletten togs nogsamt omhand så finns där inte mer energi än ynkliga en kvarts procent av den energi du gör av med på en dag. Det går att räkna upp och ner på några tiondelar, men det är inte poängen. Det viktiga här är att vi börjar förstå vilken skala vi pratar om. Dessa 0,25% är alltså ämnet för ett oändligt antal seminarier på miljökonferenser och mässor. Kanske läge att gå dit och ställa några obekväma frågor.

Murphy går vidare och kikar på återanvänd frityrolja, något som McDonalds använt i sitt greenwashande. Han hinner också med att granska en hem-apparat som med hjälp av el ska omvandla ditt plastavfall till olja. Manicken säljs med en fantastisk slogan: "hemmet är framtidens oljefält".

Tyvärr är det många som går på en sån slogan. Det kommer ständigt nya uppslag på hur vi på olika sätt ska ersätta all den fossila energi vi idag gör av med, och det är många som vill tro att det är möjligt. Men den som vill ställa om energisystemet bör också intressera sig för vilken den verkliga potentialen är.

Slutsatsen är att om vi menar allvar med hållbar energi så måste vi alla bli mycket bättre på källkritik. Ställ de obekväma frågorna: Var kommer råvaran ifrån? Vilken potential har den i verkligheten? Hur ser livscykelanalysen ut?

"Norrtälje – en del av det globala kretsloppet". Den som kläckte renhållningsenhetens slogan hade säkert goda intentioner. Om man sysslar med avfallshantering vill man såklart vara en del av ett kretslopp. Och eftersom resurs- och klimatfrågorna är globala borde väl även kretsloppet vara globalt. Eller?

Jag funderar på vad som ingår i ett hållbart globalt kretslopp, men det enda jag kommer på är vatten. Vissa ämnen som bärs av luften kanske skulle kunna platsa, men det mesta ingår i det lokala kretsloppet. Viktiga näringsämnen som fosfor och kväve förflyttar sig i regel rätt korta sträckor i ett fungerande ekosystem. Samma sak borde det i ett människoskapat kretslopp för avfall av olika slag, returpapper, metallskrot och slängd mat. Även resurser som används för uppvärmning – vare sig det är sopor eller ved – torde vara lokala till sin natur.

Ändå verkar det globala kretsloppet smälla högre än det lokala. Jag gissar att det beror på globalsjukan. Föreställningen i det moderna samhället att ju mer globalt något är desto bättre. Det är inte något som behöver motiveras närmare, det bara förutsätts att alla gynnas av mer utbyte mellan kontinenterna. Att resurserna används mer effektivt om olika hörn av världen specialiserar sig på det som de har bäst förutsättningar för. Av någon anledning har den fattigaste delen av världen specialiserat sig på att utvinna och sälja billiga naturresurser, medan den halvfattiga delen blivit bäst på att sätta ihop dessa till konsumtionsvaror vilka den rika sjättedelen av världsbefolkningen har en enastående förmåga att konsumera.

Alf Hornborg, som vi har skrivit om tidigare på denna blogg, har ägnat mycket kraft åt att avslöja denna typ av arbetsfördelning som något i grunden djupt orättvist, omoraliskt och framför allt ohållbart. Men så länge globalsjukan härjar lär sådana invändningar snabbt viftas bort som framstegsfientliga.

Ett aktuellt exempel på det globala kretsloppets perversiteter är energibolaget Jämtkrafts planer på att värma upp hus i Sverige med träd från Afrika. Träflis från bland annat Liberia ska enligt planerna skeppas till en hamn i Norge och därifrån rullas in med tåg till Jämland där fliset kan eldas i värmeverk.

Att använda träd från Sverige är uppenbarligen för kostsamt.

Nu är det inte säkert att planerna går att förverkliga. Jordbruksverket har nämligen sagt nej – eftersom importen riskerar att föra med sig den fruktade parasiten Tallvedsnematoden.

Men bara tanken på att skeppa biomassa från Afrika till Sverige borde få åtminstone några varningsklockor att ringa. Precis som planerna på att driva svenska bilar med etanol från andra sidan Atlanten.

Även om sådana idéer passar väl in i myten om det globala kretsloppet.

Jag känner att jag gick lite hårt åt biogasen i inlägget häromdagen. Här är en liten upprättelse. Faktum är att biogasen är den energibärare som har den kanske största potentialen som framtida drivmedel. I min bok Vår beskärda del finns ett kapitel om hur Sverige skulle kunna bli fossilfritt till år 2030. Inför att jag skrev det läste jag en lång rad rapporter om förnyelsebar energiproduktion och energieffektiviseringar. Etanolen dömde jag ut av alla redan kända skäl, även om jag öppnade upp för en marginell del etanolproduktion även i framtiden. Biogasen däremot hade bra stöd i flera studier. Jag kom fram till att rötningen av matavfall skulle kunna ge biogas motsvarande närmare 1 TWh (terrawattimme), odlingsrester och gödsel skulle kunna ge 8 TWh och slam från reningsverk samt industrirester skulle kunna ge ytterligare 2 TWh. Totalt nästan 11 TWh. I dag använder transportsektorn nästan 100 TWh energi i form av olja.

Jag tror att dessa 11 TWh kan ha varit en väl hög siffra eftersom den förutsätter stora mängder organiska rester från såväl hushåll, jordbruk som industri som vi av hållbarhetsskäl kommer behöva minska i framtiden.

Men biogasen lär ändå spela en viktig roll i framtiden – om vi hittar ett hållbart sätt att producera den på. I princip allt material som man räknar med att kunna röta till biogas är samtidigt viktiga resurser i form av näringsämnen. De behöver återföras till jorden varifrån de kommer. Om biogasproduktionen kan göras småskalig och lokal är det möjligt att kombinera dessa två syften utan några stora energiförluster. Men det lär bli betydligt svårare om det ska byggas upp storskaliga system som kräver långa transporter både till rötningsstationer och sedan transport av rötslammet tillbaka till jordbruket.

Det vore spännande att se en studie, gjord på uppdrag av andra än branschintressen, som räknade på biogasens möjligheter utifrån ett vidare systemperspektiv.

Här kan man för övrigt lära sig hur man fixar sin egen biogas.

Bloggat: Kunri

Media: Nyteknik

Den outröttlige Bill McKibben och hans 350-team tar i dag nya tag för att få in världen på rätt spår. I höstas arrangerade nätverket 350.org världshistoriens mest välspridda politiska manifestation. Över 5 200 aktioner genomfördes 181 länder med syftet att få världens ledare att skriva under ett klimatavtal som minskar koldioxidhalten i atmosfären från nuvarnde 387 miljondelar till under 350 (efter klimatvetenskapens rekommendationer).

Hösten 2010, den 10 oktober – 10/10/10 – äger nästa megamanifestation rum. Den följer 350.orgs 2010-tema: "Get to work" som handlar om att påbörja omställningen av lokalsamhället. Så här skriver Bill McKibben i ett öppet brev till alla som kämpar för en hållbar framtid:

We're calling it the 10/10 Global Work Party, and in every corner of the world we hope communities will put up solar panels, insulate homes, erect windmills, plant trees, paint bikepaths, launch or harvest local gardens. We'll make sure the world sees this huge day of effort--and we'll use it to send a simple message to our leaders:  "We're working--what about you? If we can cover the roof of the school with solar panels, surely you can pass the legislation or sign the treaty that will spread our work everywhere, and confront the climate crisis in time." 10/10/10 will take a snapshot of a clean energy future.

Sugen på att kavla upp ärmarna? Anmäl dig här.

Lyssna på en audiovisuell presentation av planen för 2010.

Klimatnyheter i media: DN, DN2, GP