Ekonomi
Går vi mot en Grexit?
Försöken att bilda en ny regering i Grekland har pågått hela helgen utan resultat. När börsmarknaderna öppnade idag satte detta sin tydliga prägel. Trots att man tidigare påstått att oron över Grekland redan är tagen hänsyn till, eller "inprisad" som det heter på börsspråk, så föll kurserna kraftigt på flera håll idag.
Under dagen föddes också ett nytt ord, Grexit, en sammansättning av Greek och Exit. Hashtagen #grexit blev alltmer använd på Twitter allteftersom nyheterna strömmade in. Det handlar alltså om ett alltmer troligt scenario där Grekland lämnar Euron.
Det man ska vara medveten om är att det nu pågår ett antal olika chicken races. Det är dels EU mot den grekiska vänstern, som hittills inte velat släppa ståndpunkten att skuldkrisavtalen med EU måste omförhandlas.
Men det är också ett chicken race mellan marknaden och Greklands Euro-anslutning. En valuta kan bara existera så länge användarna av valutan har förtroende för denna. Och de alltmer tilltagande rykten under dagen riskerar att bli en självuppfyllande profetia.
Vid halv sju ikväll, svensk tid, rapporterade en brittisk reporter att hon med egna ögon sett hur ett valuthandelsföretag på Londonbörsen lagt in Drachman i sina datorsystem.
Valutahandlarna gissade att Drachman skulle komma att handlas mot Euron till kursen 1500 mot 1, jämfört med vad Drachman växlades till vid Euro-inträdet, 350 mot 1.
Bakom dessa siffror döljer sig den avgrund som säger att värdet på alla pengar i Grekland plötsligt skulle vara värda ungefär en fjärdedel av idag.
Hur stor är sannolikheten att det blir verklighet? Det är ingen som kan säga säkert, även om bettingbolag nu har sänkt oddsen betydligt för ett sådant scenario. Det vi vet är, att ju mer det spekuleras om ett sådant scenario, desto sannolikare blir det att det förverkligas. Om folk börjar agera som att det ska bli verklighet, ja då riskerar det också att bli ett oundvikligt händelseförlopp.
En beskrivning av hur det skulle gå till rent praktiskt utmålas av The Telegraph.
I kväll sitter både Eurozonens finansministrar och Greklands politiker i möten. Chickenracet pågår för fullt. Senaste ryktet är dock att mötena i Grekland, för att försöka bilda regering, har avbrutits.
Oavsett vad som händer nu, så pågår en långsam nedbrytning av det grekiska samhället. Ett exempel i mängden är det faktum att färjetrafiken i den stora grekiska övärlden är på väg att kraftigt försämras.
I morgon vet vi kanske om det blir nyval.
Så funkar en finanskrasch
Med tanke på att världsekonomin ser ut att gå in i en lite mer turbulent fas igen är det läge att rekommendera Chris Martenson. Han intervjuas av Alex Smith i den senaste podcasten i utmärkta Radio Ecoshock.
Chris Martenson har en bakgrund inom finansvärlden, men insåg för ett antal år sedan att vårt ekonomiska system inte kommer att ge oss den framtid som många förväntar sig: tillväxt, högre levnadsstandard, mer stabilitet och så vidare.
Han ställde om sitt eget liv och lever nu på att skriva och föreläsa om hur de olika kriserna som vi befinner oss i hänger ihop, bland annat genom sin videoserie Crash Course som nu också finns i bokform.
Chris Martenson är bra att lyssna till eftersom han är amerikanskt övertydlig.
Intervjun i Radio Ecoshock är exemplarisk. Den är lagom kort, rakt på sak och som sagt, väldigt tydlig.
I'm a realistic optimist. I do belive that the trends and forces in play will have to come to some sort of resoution. In that resolution I can't see any possible conclusion other than there's generally a lower standard of living. Because just economically we've been living well beyond our means, regard debt levels and all of that. But we've been living well beyond our means from our natural capital aswell, specifically energy, but also around soil, water and other things. We're gonna have to make an adjustment.
Han beskriver också vad som händer när finanssystemet kraschar, likt 2008. Hur kedjeeffekter gör att alla som på något sätt är inblandade i dagens globala pyramidspel riskerar att dras med i fallet.
Den andra intervjun i samma podcast handlar om solstormar. Ett scenario som låter väldigt science fiction, men som faktiskt är ett seriöst hot. Vilket för övrigt är ett skäl till att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, oroar sig för detta.
I dess mest extrema variant skulle en solstorm kunna leda till ett väldigt plötsligt sammanbrott för samhället, enligt Matthew Stein, författare till boken When Technology Fails.
Vi är på väg ut på djupt vatten
Bild: CC by http://www.flickr.com/photos/captainkimo/
Debatten om huruvida vi kommer att påverkas av en oljetopp eller inte är i stor utsträckning en kamp mellan naturvetare och ekonomer. Geologer och naturresursvetare ser en tydlig nedgång i oljetillgångarna, medan ekonomer menar att eftersom tillgång och efterfrågan regleras av pris, så kan tillgångarna räcka för lång (nåja) tid framöver.
I veckan lanserades en modell som kanske kan överbrygga de två perspektiven. Initiativet kommer, kanske något oväntat, från Internationella valutaunionen, IMF. SVT rapporterade översiktligt, The Economist i mer detalj. Modellen tar hänsyn till både geologiska och ekonomiska faktorer, och visar goda resultat när man testar den på det historiska oljepriset.
När man kör modellen framåt i tiden så visar sig en tydlig bild. Oljepriset kommer att vara dubblerat innan 2020. Vad innebär då en oljepris på 200 dollar/fat? Michael Kumhof, forskare och IMF-ekonom svarar så här:
- Vi vet nästan inget om vad oljepriser över 200 dollar innebär för världsekonomin. Vi kan bara spekulera. Att det påverkar negativt är helt klar. Frågan är hur mycket. En del menar att påverkan är gradvis. Andra att det finns "smärtbarriärer" som kan få mycket stora konsekvenser.
Några som fördjupat sig i frågan är miljö- och energiforskarna Carey King och Charles Hall. De använder sig av måttet Energy Return on Investement, EROI, alltså måttet på hur mycket energi det går åt för att utvinna energi ur ett visst energislag. I sin rapport från oktober 2011 ställer de sig följande enkla frågor: - Vad är den minsta EROI som ett industrisamhälle måste ha för att överleva? För att företag ska gå med vinst? För att vi ska ha råd med konst, kultur, utbildning och hälsovård? För att ha tillväxt?
De konstaterar att dessa centrala frågor knappast diskuteras alls, trots att de troligtvis är helt avgörande för hur vårt samhälle kommer att se ut i framtiden. Vi behöver mycket mer forskning och debatt om ämnet.
En sak är dock ganska lätt att konstatera, vårt samhälle, så som det ser ut idag, är helt beroende av energi med mycket högt EROI. Och någon ersättare av det slaget för fossilbränslen, finns inte i sikte.
Vi är på väg ut på djupt vatten.
Effekt ger sig in i spekulationsekonomin
Finanskrisen sprider inte bara förödelse omkring sig, den sprider också förvirring. Spekulationsekonomins instrument har blivit så avancerade att det är knappt spekulanterna själva förstår hur allt fungerar.
För att försöka förstå har effekt gett sig in i pyramidspelet och blivit börsspekulanter. Vi har investerat 2 000 kronor i en så kallad mini short, ett värdepapper som stiger i värde om Stockholmsbörsen faller. med branschens egen terminologi: vi ägnar oss åt blankning.
Vad är då blankning? enklast uttryckt är det ett sätt att tjäna stora pengar på att börsen faller. Men hur är det möjligt att göra det samtidigt som de flesta andra blir förlorare?
Lars Wilderäng – som driver Sveriges mest lästa blogg om ekonomi och finans, Cornucopia? – har liknat blankning vid att köpa och sälja en säck potatis.
Tänk dig att du lånar en säck potatis av någon och lovar att lämna tillbaka den. Sedan går du iväg och säljer säcken, och hoppas kunna köpa en annan säck potatis till ett lägre pris, innan det är dags att lämna tillbaka den. Den som väljer att blanka spelar dock högt. till skillnad från ett köp av en aktie, där det maximala du kan förlora är det du investerat, så kan blankningen innebära att priset på det du skulle lämna tillbaka har gått upp i stället för ner.
Därmed kan förlusten bli stor – ja, teoretiskt sett kan den bli oändlig. I praktiken är dock småspararen i dag skyddad från att förlora mer än den ursprungliga insatsen.
Eftersom vi känner varmt för vår investering har vi gett den ett namn: Mini. går börsen kraftigt upp förlorar vi pengarna. Om börsen däremot dyker – vilket är troligare – kommer Mini att jubla. I så fall tänker vi inte behålla vinsten själva, den kommer i stället att användas för att stödja de som drabbas av finanskrisen. Ett grekiskt soppkök skulle exempelvis vara en värdig mottagare.
Här på bloggen kommer vi att följa Minis utveckling.
Skakig start för Mini i Effekts spekulationsexperiment
För en dryg månad sedan tog Effekt klivet in på den globala ekonomins stora kasino (mer om bakgrunden här). Vi satsade 2 000 kronor i en så kallad mini short, ett värdepapper som spekulerar i börsnedgång. I grunden är det ganska enkelt: går Stockholmbörsen ner, så går vår Mini upp.
Hittills har Mini fått en skakig start i livet. När hen föddes, den 13 februari, så stod Greklandskrisen och vägde. Men strax därefter beviljades det enorma nödlånet till Grekland. Johan Norberg beskrev det i en krönika i Metro som att ”spelet heter kvitt eller dubbelt, och eurosystemet höjde just insatserna med 1 000 miljarder euro”. Börserna blev glada och stackars Mini bara sjönk och sjönk. I grafiken nedan är Mini den ljusblå kurvan. Den gröna visar Stockholmsbörsens utveckling.
Men den 6 mars tog Greklandsoron fart igen. Den här gången var det de privata långivarna som skulle gå med på att skriva ner värdet på sina grekiska statspapper, alltså i praktiken avsäga sig rätten att kräva in en del av de pengar som staten Grekland är skyldigt dem. När detta besked dröjde, så fick börserna skrämselhicka, eftersom detta kunde hota hela Greklandspaketet. Det här gav, som syns i diagrammet, mini en rejäl skjuts uppåt!
Därefter har det gått lite fram och tillbaka. Förra veckan gick börsen ner tre dagar i rad, bland annat efter oro över Kina, vars till synes oändliga tillväxt nu tycks börja mattas av. I början av denna vecka gick börserna uppåt, på grund av att chefen för USA:s riksbank, Ben Bernanke, sagt att det krävs en ”ackommoderande penningpolitik” för att råda bot på arbetslösheten. Vad det nu betyder. Efter en dipp i mitten av veckan steg börsen i dag efter att Euroländerna enats om att satsa nya pengar i sin krisfond. Hittills har Mini förlorat 1,79 procent av sitt värde.
Kvar i kuliserrna finns dock det stora orosmolnet, vilket är det faktum att Europas skuldkris på intet sätt är löst. Vi har bara höjt insatserna med sisådär 100 miljarder. Miljarder som i grund och botten kommer från Européernas skatter och framtida pensioner. Nästa land att få riktigt stora problem kan vara Portugal, eller kanske Spanien. Då kan vi få se en Mini som snabbt kommer in i puberteten.
Video: Björn Forsberg om omställningens tid
Björn Forsberg är aktuell med nya boken Omställningens tid. Boken recenseras bland annat i senaste numret av Effekt där Lina Hjorth beskriver Omställningens tid som ett "alldeles lysande reportage om lokal omställning". I Effekts videoserie om omställning har Björn Forsberg en given plats. Filmerna nedan är gjorda av produktionsbolaget Andersö&Boman i samarbete med Effekt.
Fler omställningsintervjuer finns samlade här.
Förnyelsebar energi:
Mental omställning:
Omställning innebär möjligheter:
Tillväxtepoken är över:
Video: Stina Oscarson om den enda berättelsen
Effekts videosamarbete med Andersö&Boman fortsätter. Här med Stina Oscarson, chef för Radioteatern, som bjuder på några eftertänksamma ord för vår tid av tillväxtfetisch och konsumism.
Alla tidigare intervjuer finns samlade på denna sida.
Den enda berättelsen:
Icke mätbara värden:
Säg ifrån!:
Kulturpolitikens uppgift:
Effektivitet:
Mark Lynas får oss att välja sida
I det senaste numret av Ordfront Magasin skriver jag om Mark Lynas och hans omvändning från miljöguru till teknofil. Artikeln finns att läsa här. I korthet omfamnar min gamla idol numer allt sådant som jag själv är ytterst kritisk mot: mer komplexitet, mer tillväxt, mer kärnkraft, mer industrijordbruk och så vidare. Eller som Cornucopia sammanfattar Lynas budskap i en kommentar:
Full fart framåt. Inget tal om omställning, utan tvärt om en högre växel. Allt gammalt, lokalt eller giftfritt är dåligt, allt nytt och artificiellt är bra! Speciellt kärnkraft och helst artificiellt laboratorieskapat liv, inget GMO-trams, utan riktigt hard-core artificiella arter.
Ändå vill jag ge Mark Lynas kredd, för att han faktiskt vågar driva idén om ekomodernisering fullt ut. Vill vi behålla ett samhälle där 80 procent eller mer bor i städer, där alla kan ha sin egen bil, flyga på semester, konsumera billiga varor från resten av världen, få sin lön höjd varje år och så vidare? Då är det Mark Lynas utopi/dystopi som gäller. Det går inte att få någon lightversion i form av en trevlig ekotopi. Det är massiv teknofiering av samhället som väntar, inte sällan med hittills ännu oupptäckt eller oprövad teknik. Det är en biosfär som i många delar kontrolleras av storföretagen och där det mesta av maten vi äter är genmodifierad och odlad med kemikalier och konstgödsel. Dessutom måste vi ägna oss åt en hel del storskaliga kemiexperimient med atmosfären. För att inte tala om alla tusentals nya kärnkraftverk...
Den 14–16 mars kommer Mark Lynas till Sverige. Det kommer nog att bli spännande möten. Framför allt är jag nyfiken på vilka som kommer att sluta upp bakom honom och om han kan provocera fram en debatt där fler tvingas välja sida: ekomodernisering eller ekologisk omställning på djupet. Jag tror det skulle vara nyttigt för vår svenska klimatdebatt där alltför många tror sig kunna plocka de trevligaste bitarna ur två helt oförenliga visioner.
Skuldfällan slår igen
Ordet "skuld" har länge varit ett begrepp som tråkat ut mig: A har lånat något av B och B har därför en skuld till A. Och?
I vår växande ekonomi har skuld varit ett mindre problem som har drabbat en minoritet. Först nu när vi börjar nå peak everything och växtkraften i ekonomin avtar blir den mörka baksidan av skuldrelationen tydligare.
Som en skänk från ovan kommer därför David Graebers bok Debt – the first 5 000 years. Genom att berätta skuldens historia klär Graeber av detta begrepp och blottar dess kärna. Denna kärna skulle kunna sammanfattas som att skuld är lika med våld. Graeber skriver:
The very fact that we don't know what debt is, the very flexibility of the concept, is the basis of its power. If history shows anything, it is that there's nog better way to justify relations founded on violence, to make such relations seem moral, than by reframing them in the language of debt.
Det är detta mafiosos vet. Att någon har en skuld innebär – så länge styrkeförhållandena inte ändras radikalt – att den skuldsatte är ägd och därmed kan behandlas därefter.
Eller för att citera Göran Persson, "den som är satt i skuld är icke fri". Vilket är en svårsmält insikt i en tid när skuldnivåerna har slagit alla tidigare rekord.
En försmak av vad som händer när skulden inte kan betalas ges i Grekland just nu. Bankerna skickar sina indrivare i form av EU, ECB och IMF. De är en så sofistikerad form av maffia att de inte skjuter knäskålarna av det grekiska folket. I stället ser de till att strypa de sista slantarna ur landet, eller som vissa uttrycker det "death by a thousand cuts".
Der Spiegel har publicerat ett reportage om det nyfattiga Grekland där numer även folk från medelklassen söker sig till soppkök och härbärgen.
Until last year, Zacharatos worked as an interior designer, earning up to €4,000 ($5,300) in a good month. "All of the sudden, boom, the crisis was here and 90 percent of the commissions were gone," he says. Zacharatos and two others sleep in a room above the Klimaka offices. The bunkbeds and veneer cabinet are reminiscent of a youth hostel.
På lite mer än ett år har antalet självmord i Grekland dubblerats. Orsak: skuldkrisen.
Vi befinner oss nu, menar Graeber, i den skuldfälla som människor i alla tider har fruktat, men med en stor skillnad: i tidigare civilisationer fanns institutioner som skyddade låntagarna. Med jämna mellanrum skrevs skulderna av. Eller så gjordes skuldslaveriet olagligt. I dag har vi ett läge där institutionerna skyddar långivarna, skriver Dagens Nyheters Sverker Lenas i sin recension av Debt. Och det som är avgörande är att Grekland på intet sätt är unikt.
Från centraleuropeiskt håll beskrivs det skuldkrisande Grekland som ett av de ruttna äggen i korgen, som i likhet med Portugal, Irland, Italien och Spanien skulle vara dåliga på att räkna, jobba och betala skatt. Det är ett bedrägligt perspektiv. Grekland må ha varit slarvigt men är egentligen bara det första landet att ta smällen för en skuldsättning som nu eskalerar överallt. Sverige har en låg statsskuld men en skenande privat skuldsättning.
Detta faktum börjar nu allt mer att uppmärksammas, även utanför bloggosfären. Igår meddelade rentav EU-kommissionen att man är oroad för en svensk bolånebubbla. Man skriver att oron ligger i "den ökade skuldsättning bland svenska hushåll, som ligger på höga nivåer trots den senaste tidens allt långsammare kredittillväxt. Detta hänger samman med utvecklingen på bostadsmarknaden, där priserna stigit dramatiskt under de senaste 15 åren och först nyligen börjat att stabiliseras."
Bloggrannen Cornucopia – som har den just nu mest initierade analysen av skuldkrisen i Sverige – uppmärksammar att allt fler ekonomer och bedömare ansluter sig till uppfattningen om en nära förestående nedgång för bostadspriserna. Han tipsar också om ett seminarium arrangerat av Miljöpartiet som handlar om skuldkrisen. Ljudet är kasst, men innehållet intressant. Miljöpartiets ekonomiskt talesperson Per Bolund ger en bra sammanfattning av läget och släpper sedan ordet till en panel där bland annat Bengt Hansson (Bostadskreditnämnden), Lena Bäcker (Kronofogdemyndigheten) och Sandra Scocco (Global Utmaning) säger särskilt intressanta saker (10.35 in i videon). Det påminner i ganska mycket om det som Nicole Foss har uttryckt i Effekt tidigare:
Den senare delen av tillväxtsamhället har som sagt skapat en kultur där skuldsättning kommit att betraktas som något oproblematiskt. Som något som alla gör och som inte får några konsekvenser. Som de sydeuropeiska länderna visar kan denna kultur förändras på väldigt kort tid. Bakom de generösa banklånens mask grinar en femtusenårig historia av skuldrelaterat våld.
Kriserna som inte försvinner bara för att man tänker bort dem
Sedan två år tillbaka är klimatkrisen förpassad till facket "gamla nyheter som ingen längre orkar läsa om". Nu verkar samma öde vara på väg att drabba skuldkrisen. Efter den stundtals intensiva bevakningen i höstas är det nu mest pliktrapporter om det senaste i eurokrisen. Inte ens den annars så känsliga marknaden bryr sig, även om allt fler euroländer rör sig närmare avgrunden.
Som en påminnelse om hur skuldkrisen drabbar just nu, om än inte just här i Sverige, rapporterar Kajsa Ekis Ekman i en läsvärd essä om läget i Grekland:
Centralvärmen har slutat fungera i huset där jag bor eftersom människor inte har råd att betala räkningarna. De flesta går runt med rinnande näsor och en envis hosta. Då jag glömmer att stänga av varmvattenberedaren efter att jag duschat blir folk vansinniga; fattar du inte vad det kostar? Det råder brist på allt i Grekland för tillfället med tomma kylskåp, skolor utan böcker, mängder av människor utan mat.
Hon skriver också skarpt om orsakerna till läget och sätter in det i ett större perspektiv. Genom att flöda marknaden med billiga lån lockades massvis av människor att konsumera i dag, men betala i morgon, "förutom att vara löneslavar, hade vi nu också blivit låneslavar", skriver Ekman och utvecklar det hela utifrån Pål Steigans bok En gång skall jorden bliva vår.
De här lånen blev grundplåtar i en allt komplexare ekonomi, där lånen paketeras och säljs om och om igen. Problemet, skriver Pål Steigan, var bara att ju fler kapitalister som slutade investera i produktion och gick över till finansspekulation, desto mindre produktiv verksamhet fanns som kunde mata dem. Man kan jämföra det hela med en mygga som suger blod av en människa: så länge myggan är relativt liten och människan stor och stark, kan detta förhållande upprätthållas. Men om myggan blir gigantisk och människan mindre och svagare, kan vem som helst förstå att både myggan och människan kommer gå under – och att människan kommer att dö först. Precis detta hände också 2008. Den riktiga ekonomin hade blivit alltför liten för att kunna mätta finanskapitalisternas hunger. Först hotades bankerna av konkurs. Då gick stater in och räddade dem. Nu är det stater som riskerar konkurs.
Och först i tur står som sagt Grekland. Om man nu inte kan få till det där avtalet som löser saken en gång för alla. Men som blogggrannen Flute skriver, det där avtalet har en tendens att ständigt skjutas på framtiden: "Att få till ett avtal verkar vara lika svårt som att försöka komma fram till regnbågens fot – när man gått en bit har den förflyttat sig bortåt."
Det som är förrädiskt med den medieskugga som uppstår är det inte gör att kriserna försvinner, varken klimatkrisen eller skuldkrisen. Däremot är det väl känt att sådant som inte föräras en plats i medias strålkastarsken snabbt försvinner ut ur våra medvetanden. Det gör kanske att det känns som om saker är lite mer under kontroll, men innebär samtidigt att vår mentala beredskap för de förträngda kriserna är låg.
Tills dess att någon av kriserna flammar upp och gör sig hörd genom mediebruset får man hålla sig uppdaterad på andra sätt.
Bloggen Climate Progress utforskar outtröttligt senaste nytt på klimatfronten, till exempel om kopplingen mellan kylan i Europa och den smältande polarisen.
Eller kika på denna artikel på Newsmill som visar att Sveriges är lika skuldsatt som Grekland, om vi inte bara ser till statsskulden utan även räknar in den privata skuldsättningen.
Kalendarium
Fördjupning
© Copyright 2009–2012. All rights reserved. Designad av