resiliens

Rekordmånga svenskar tror på börsuppgång under 2010, rapporterade DN härom dagen. Det mesta ser faktiskt ljust ut, hävdas i samma tidning dagen därpå. Endast några orosmoln hotar tillväxten från att sparka igång igen, snart.

– Ekonomisk expansion bygger på att folk tror på framtiden och är villiga att investera och eller konsumera, säger John Hassler, professor i nationalekonomi.

Ett orosmoln är därför enligt Hassler att folk "slutar tro på framtiden" (hur gör man det?). Jag tror han egentligen menar att folk slutar tro att de att kommer bli rikare i framtiden och därför slutar sätta sprätt på pengarna.

Andra orosmoln som nationalekonomerna kan se på himlen är protektionism (givetvis), en bostadsbubbla som brister i Kina och Greklands skakiga ekonomi.

Vad de inte kan se är att oljepriset sakta rör sig uppåt 85 dollar/fat och nu är omkring fyra gånger högre än vad det var när den senaste högkonjunkturen byggdes upp. Hur länge klarar världsekonomin att expandera om oljepriset stiger ytterligare i takt med att produktionen tar ny fart?

Andrew Simms från New Economics Foundation påminner i en artikel i dag om att det är tio år sedan som brittiska lastbilschaufförer protesterade mot höga bränslepriser genom att blockera oljeraffinanderier. Konsekvensen blev att livsmedelsförsörjningen för 65 miljoner människor hotades. De stora matbutikernas chefer satt i krismöte med ministrar och försökte komma på en lösning på dilemmat att butikernas hyllor är tömda på tre dagar. Som Simms skriver, Storbritannien var nio mål mat från anarki.

"Part of the problem lies in the infrastructure that emerges from a
market system focused on narrow cost savings. The result is easily
disrupted just-in-time supermarket food supply lines, and a risky
assumption that anything we need can easily be bought on global
markets. The latter becomes problematic when in response to global
shortages, governments around the world understandably choose to meet
their domestic needs first."

Kan störda matleveranser kvala in som ett orosmoln i nationalekonomernas värld?

Andrew Simms skriver det som ockuperar allt mer av mina tankar:

"Events are revealing that many of the things we take for granted, like
bank accounts, fuel and food, are vulnerable. If we value civilisation,
the litmus test for economic success should not be short-term
profitability, but resilience in the face of climatic extremes and
resource shortages."

En man som inte hymlar med vad han tycker och tänker är Michael Rupert. Lätt fanatisk och aningen haveristisk, men likafullt har han rätt i mycket av det han säger när han intervjuas i nya dokumentärfilmen Collapse:

Missa inte Sverker Lenas krönika i DN Kultur om Avatar som ytterligare ett tecken på tilltagande tillväxtkritik.

Missa inte heller Daniel Suhonens och Dan Josefssons sågning av samhällsmagasinet Arena i Aftonbladet där klimatteknikreligiösa och storstadskramare får sig en välbehövlig känga.

Bloggat om Collapse och annat relevant: Ecoprofile, Cornucopia, Flute