Olja

Varför kan inte företagen se möjligheterna i klimatkrisen? Vet de inte om att det kinesiska tecknet för kris har två betydelser: "fara" och "win win-situation"?

Det verkar inte spela någon roll att miljövänner och politiker, röda, blåa och gröna, de senaste åren har ramlat över varandra för att få förklara att företagen skulle tjäna massor av pengar om de bara satsade på hållbara affärsmodeller och grön teknik. Antingen är företagen dummare än Maud Olofsson, eller smartare. För vad gäller den hållbara verksamheten och den gröna tekniken fortsätter den att vara en nischpryl.

Kan det kanske vara så att det är bättre för företagens ekonomi att hålla sig på den välbeprövade fossila vägen? Hur bra det än ser ut med solpaneler på taket?

Effekt-medarbetaren Jonas Fogelqvist tipsar på sin blogg om att Ikea är på väg att lägga ner sitt stora gröna projekt Ikea Greentech:

"Satsningar på bl a billiga solpaneler som skulle säljas på
IKEA-varuhusen är skrinlagda. Nästan alla anställda har sagts upp.
Enligt uppgift har IKEA Greentech tittat på 300 möjliga
investeringsobjekt men inte satsat pengar i ett enda."

Visst byggs det nya vindkraftverk och annan förnyelsebar energi, men inte i närheten av vad det borde byggas för att världen ska kunna försörjas utan fossil energi i framtiden.

Samtidigt är det uppenbart hur stora förändringarna kan bli om bara den billiga fossila energin blir mindre billig. Oljepriset ligger just nu kring 80 dollar, en historiskt mycket hög nivå, trots att det är lågkonjunktur. En av många konsekvenser av det höga oljepriset är att hastigheten på fraktfartygen sjunker (eftersom det drar mer bränsle ju snabbare ett fartyg rör sig). Från ett snitt på 20 knop är många rederier nu nere på 14 knop för sina fartyg, skriver Financial Times. (Under oljekrisen på 1970-talet sänktes farten till 11 knop.)

Sensmoralen av dessa två exempel är inte att det är värdelöst med solkraft och att vi ska åka långsammare på sjön. Den är följande: Om vi ska kunna se en omställning till exempelvis förnyelsebar energi krävs det antingen politisk styrning eller att priset på fossil energi går upp (till exempel på grund av minskat utbud). Helst både och.

Win win-situationen förblir en dröm.

Och för övrigt: Det kinesiska tecknet wēijī betyder just kris, eller farlig situation. Endast om man styckar upp det i bitar och är väldigt kreativ när man sätter ihop dem kan man få det till "möjlighet" eller kanske "win win-situation".

Bloggat om annat:

Warlenius om behovet av grönt nytänk inom vänstern

Flute om lustmord på ny ekomodernistisk bok

Hållplats Hådén om varför klimatåtgärder är rimliga även för osäkra

Cornucopia: Champagnevänstern upptäcker peak oil

Är det kanske lättare att ta till sig varningarna om en snar oljekris om varningarna kommer från oljeindustrin själv?

I förra veckan, under World Economic Forum i Davos, överraskade franska oljebolaget Totals vd Thierry Desmarest den samlade världseliten genom att sänka förhoppningarna om framtida oljeproduktion rejält. Enligt Desmarest kommer världen att få svårt att nå över en produktion på 95 miljoner fat om dagen. 10 miljoner fat mer än i dag, men mindre än behovet för en växande världsekonomi. Enligt Internationella Energiorganets måste produktionen vara 106 miljoner fat år 2030 om tillväxten ska kunna fortsätta.

I veckan kommer dessutom en rapport från det brittiska näringslivet med skarpa varningar om kommande oljebrist och prischocker. En av de företagsledare som står bakom rapporten är Richard Branson (bilden), vd för Virgin group i vilken bland annat ingår flyg- och andra resebolag.

– The next five years will see us face another crunch – the oil crunch. This time, we do have the chance to prepare. The challenge is to use that time well, säger Branson i förordet till rapporten enligt The Guardian.

Enligt Jeremy Legett, författare till boken "Till sista droppen" och företagsledare inom solkraftsindustrin, är den brittiska regeringen på väg att sluta lita på Exxon och Saudiarabien när det gäller framtida oljetillgångar och i stället ta in information från andra håll.

Låter positivt, men mycket ska nog till för att något sådant ska hända i Sverige. På Energimyndigheten verkar frågan om oljetoppen ha blivit prestige. Hellre struntar man i att ta sitt ansvar för att förbereda Sverige på oljetoppens konsekvenser än erkänner att man kanske borde lyssna på andra än de som säger att allt är under kontroll.

Bloggat: Kjell Aleklett om peak oil i Davos, Cornucopia om SAS-krisen, Flute om SAS-krisen

Media: Realtid om Richard Bransons varnin, SAS drabbas av höga oljepriser (SVD, DN, DN2, GP, Sydsvenskan    

Rekordmånga svenskar tror på börsuppgång under 2010, rapporterade DN härom dagen. Det mesta ser faktiskt ljust ut, hävdas i samma tidning dagen därpå. Endast några orosmoln hotar tillväxten från att sparka igång igen, snart.

– Ekonomisk expansion bygger på att folk tror på framtiden och är villiga att investera och eller konsumera, säger John Hassler, professor i nationalekonomi.

Ett orosmoln är därför enligt Hassler att folk "slutar tro på framtiden" (hur gör man det?). Jag tror han egentligen menar att folk slutar tro att de att kommer bli rikare i framtiden och därför slutar sätta sprätt på pengarna.

Andra orosmoln som nationalekonomerna kan se på himlen är protektionism (givetvis), en bostadsbubbla som brister i Kina och Greklands skakiga ekonomi.

Vad de inte kan se är att oljepriset sakta rör sig uppåt 85 dollar/fat och nu är omkring fyra gånger högre än vad det var när den senaste högkonjunkturen byggdes upp. Hur länge klarar världsekonomin att expandera om oljepriset stiger ytterligare i takt med att produktionen tar ny fart?

Andrew Simms från New Economics Foundation påminner i en artikel i dag om att det är tio år sedan som brittiska lastbilschaufförer protesterade mot höga bränslepriser genom att blockera oljeraffinanderier. Konsekvensen blev att livsmedelsförsörjningen för 65 miljoner människor hotades. De stora matbutikernas chefer satt i krismöte med ministrar och försökte komma på en lösning på dilemmat att butikernas hyllor är tömda på tre dagar. Som Simms skriver, Storbritannien var nio mål mat från anarki.

"Part of the problem lies in the infrastructure that emerges from a
market system focused on narrow cost savings. The result is easily
disrupted just-in-time supermarket food supply lines, and a risky
assumption that anything we need can easily be bought on global
markets. The latter becomes problematic when in response to global
shortages, governments around the world understandably choose to meet
their domestic needs first."

Kan störda matleveranser kvala in som ett orosmoln i nationalekonomernas värld?

Andrew Simms skriver det som ockuperar allt mer av mina tankar:

"Events are revealing that many of the things we take for granted, like
bank accounts, fuel and food, are vulnerable. If we value civilisation,
the litmus test for economic success should not be short-term
profitability, but resilience in the face of climatic extremes and
resource shortages."

En man som inte hymlar med vad han tycker och tänker är Michael Rupert. Lätt fanatisk och aningen haveristisk, men likafullt har han rätt i mycket av det han säger när han intervjuas i nya dokumentärfilmen Collapse:

Missa inte Sverker Lenas krönika i DN Kultur om Avatar som ytterligare ett tecken på tilltagande tillväxtkritik.

Missa inte heller Daniel Suhonens och Dan Josefssons sågning av samhällsmagasinet Arena i Aftonbladet där klimatteknikreligiösa och storstadskramare får sig en välbehövlig känga.

Bloggat om Collapse och annat relevant: Ecoprofile, Cornucopia, Flute

SVT Uppdrags granskning om massbilismen sände ikväll en utmärkt sammanfattningen av den schizofreni som råder i frågan om bilismen.

På ena sidan fakta:

Klimatkaos väntar om inte utsläppen kraftigt minskar. Mer vägar ger fler bilar och ökade (och framför allt inte minskade) utsläpp. Såväl myndigheter, forskare som bilbranschen själv är fullt öppna med att det inte finns något trolleritrick där den fossilberoende tekniken förvandlas till någon sorts noll utläpp och noll resursuttag variant. Även 2030 kommer det att behövas massor av olja för att driva massbilismen (snyggt av Uppdrag granskning att gå på bilbranschens eget seminarium).

På andra sidan politiken:

Ett vanligt sätt att inleda försöken att slippa fakta är att säga "min bedömning är...". Det vill säga: att hävda att alla som seriöst har studerat frågan har fel och man själv har rätt. Baserat på... ja, vadå? Intuition, teknikreligion, förnekelse, schamanism? Kanske en kombination av dessa.

En sak är jag ändå rätt säker på. Det skulle vara bra mycket lättare för politiker att prata klimatpolitik om de släppt låsningen vid tillväxten. I alla intervjuer kryper det efter ett tag fram att skälet till varför bilismen så tvunget måste öka är jakten på ökad tillväxt.

Men utan den låsningen... nog sjutton kan vi bygga ett samhälle där majoriteten inte är beroende av bil för att leva ett bra liv? Vem vet, den stad är kanske trevligare där man inte behöver förflytta sig flera mil för att hämta ungarna på dagis, köpa mat eller ta sig till jobbet

Uppdrag gransknings reporter Johan Winberg verkar för övrigt vara en journalist av det ärliga och skarpa snittet. Här är hans svar på en av chattfrågorna efter programmet (obs! det är inte jag som ställer frågan :)

David: Vad hjälper det om vi svenskar minskar vårt bilåkande när en miljard kineser börjar?
Johan Winberg: Allvarligt talat. Vad gör det för skillnad om jag spöar mina barn, när det finns så många andra barn som lider än värre som barnsoldater i Afrika? Lite bättre argumnet tack Det är lika viktigt att du gör något åt klimatet som att en specifik Kines gör det. Eftersom DU släpper ut mer än de flesta kineser gör det större skillnad om Du skärper dig än om en genomsnittlig Kines gör det.

Apropå olja, missa inte det inspirerande och delvis hoppfulla SR-reportaget om oljetoppen/peak oil, och kommunpolitikerna som fattat.

Bloggat: Cornucopia, Emretsson, Christian Valtersson, Avveckling är utveckling