Olja
Det heta Ryssland
För två år sedan var det sinande olja som utlöste hungerkravaller när matpriserna följde oljepriset i höjden. Hösten 2010 kan det vara klimatkaos som leder till att världens fattiga får svälta. Till följd av sommarens hetta och bränder har vetepriserna stigit med nästan 70 procent sedan i juni. Ryssland har infört exportstopp av vete för att trygga sin egen matsäkerhet. Bedömare varnar nu för att hungerkravaller kan följa när människor som redan lever på marginalen inte har råd med prisökningarna, skriver DN.
Att det är Ryssland som står i centrum är intressant på flera sätt. Ett är att Ryssland utpekats som ett land som kan vara en av få vinnare på ett varmare klimat. En höjning av temperaturen skulle höja produktivteten i jordbruket och göra nya arealer brukbara. Men att försöka förutse så exakt hur klimatförändringarna kommer att slå är nästan omöjligt. Det enda man kan säga är att vädret blir mer extremt, inte vilken region som står näst på tur att drabbas. Vem förutsåg de ryska bränderna för ett år sedan?
Intressant är också att Ryssland, bränderna till trots, har en stor jordbruksproduktion och därmed är mindre beroende av att importera mat. Ryssland har också som bekant stora energitillgångar. De har världens nästa största koltillgångar, de producerar olja i mängder som inte står Saudiarabien långt efter och, mest känt, de har världens största tillgångar av fossil naturgas. I en framtid där kampen om energin kommer tillta lär Rysslands makt öka avsevärt. Det förklarar varför Ryssland ökar sina anslag till militären rejält, med 60 procent de närmaste tre åren (uppmärksammat av Cornucopia).
Utan att försöka trumma fram någon "ryssen kommer"-känsla, så kan man bara konstatera att även Sverige lär blir allt mer beroende av Ryssland i framtiden. 60 procent av Sveriges olja importeras i dag från Norge och Danmark. Båda dessa länders oljefält nådde sin oljetopp för tio år sedan och kommer innan decenniets slut vara nettoimportörer av olja. Kan det bli så att vi till vi tvingas öka vårt oljeberoende från Ryssland från dagens 30 procent till 90 procent? Kanske, fast bara om Ryssland tycker att Sverige är en värdig köpare av de oljedroppar som lär vara betydligt dyrare om några år än nu.
Eller, vilket förmodligen är mer troligt, tar utvecklingen en helt ny riktning som gör att dessa spekulationer framstår som helt inaktuella om bara några år.
Vad sägs om att den stora finansbubblan säger pang?
Eller att Kina ändrar om spelreglerna?
Bloggat: Flute har en intressant bloggpost om vetepriserna
Mer i media: Värmerekord i 17 länder (DN), Peter Stott från brittiska Met Office om hur de nuvarande naturkatastroferna är kopplade till klimatförändringarna (The Guardian)
Oljepengar viktigare än etik
Gruvdrift på planeten Pandora i filmen Avatar.
Varje gång jag läser om oljesanden i Kanada ter det sig som ondskan på jorden. Det är som hämtat från den smutsiga gruvbrytningen på planeten Pandora i filmen Avatar, eller från Sarumans orchfabrik i Sagan om ringen. Monstergrävskopor arbetar frenetiskt med att gräva fram blandningen av olja och sand ur Albertas jord. Sjuka mängder energi (särskilt fossil naturgas) går åt i processen, liksom oceaner av vatten. Hittills har verksamheten gett upphov till 136 kvadratkilometer dammar med giftigt avfallsvatten.
Med ett oljepris på väg upp mot 100 dollar fatet är det svårt att stoppa den som tror sig kunna pumpa upp mer olja. Många vill vara med på ett hörn. Till exempel de svenska pensionsförvaltarna KPA, SPP och Sjunde AP-fonden vilka alla har aktier i Statoil som deltar i oljesandsprojektet i Kanada. Hur de motiverar detta? Genom att påstå att de som aktieägare kan påverka företaget. Eller som KPA:s miljöchef uttrycker det, vara en "tumme i ögat" på industrin.
Om detta skriver Svenska Dagbladet i dag i en utmärkt uppföljning av sin tidigare granskning av de etiska fondernas misslyckade försök att vara etiska.
Problemet är nämligen att det inte är så lätt att påverka mäktiga oljebolag. KPA, SPP och Sjunde AP-fonden tog visserligen till orda på Statoils bolagsstämma och uppmanade dem att lämna Kanada. Men det enda som hände var att Statoils styrelse tackade för synpunkterna och uppmanade stämman att rösta ned de svenska förvaltarnas förslag. Vilket stämman också gjorde, med 98 procent mot 2 i röstsiffror.
Samma sak har skett inom andra oljebolag som BP, Shell och ExxonMobil.
Frågan är nu om statliga Sjunde AP-fonden och etiskt profilerade KPA ska fortsätta finansiera Statoils skitiga äventyr i Kanada. Och i så fall, hur de ska motivera det. Att äga för att kunna påverka verkar inte vara särskilt framgångsrikt.
Oljeoberoende... snart [video]
Lite perspektiv på politikernas löften om att vi ska ta oss ur oljeberoendet. Lättare sagt än gjort :)
| The Daily Show With Jon Stewart | Mon - Thurs 11p / 10c | |||
| An Energy-Independent Future | ||||
|
||||
Brun dystopi eller grönt hopp
Bild från bruna dystopi-filmen Children of men.
Dagens sändning av Klotet i P1 var något av de mest hoppfulla jag lyssnat till på svenska på länge. Äntligen behandlas på ett seriöst sätt de sannolika, om än hotfulla, scenarier som vi står inför. Det är Stockholm Environment Institute som tagit initiativ till att koppla ihop klimatkrisen med den snabbt annalkande oljekrisen. Klotet direktsände ett samtal mellan några av de bästa forskarna vi har på dessa områden: Kjell Aleklett, Johan Rockström, Henrietta Palmer och Karl Halding.
SEI har tagit fram fyra framtidsscenarier som väldigt kortfattat kan beskrivas så här:
Grönt hopp - varken snabba klimatförändringar eller oljekris
Det är detta scenario som alla makthavare har för ögonen. Allt löses till det bästa tack vare tur, teknologiska genombrott och vinden i ryggen.
Brun dystopi - ingen oljekris, men snabba klimatförändringar
Världens fattiga går under i klimatkaos. De rika använder sina pengar till att anpassa sig till högre havsnivåer och mer extremt väder.
Är litet verkligen vackert? - oljekris, men långsamma klimatförändringar
Globaliseringen kollapsar. Energibristen tvingar samhället till en återlokalisering av ekonomin. Det mekaninserade jordbruket havererar vilket leder till massvält.
Efter floden - snabba klimatförändringar och oljekris
Det totala sammanbrottet för mänskligheten.
På seminariet om detta som hölls i förmiddags tillfrågades publiken vilket scenario de trodde var mest troligt. Gissa vad majoriteten svarade – "Efter floden".
Jag skulle vilja kasta in en liten varning här för att apokalypsmyten riskerar att ta över när dessa frågor kommer på tal. Glädjande nog verkar Karl Hallding på SEI vara medveten om detta. Liksom behovet av planering för en mer realistisk framtidsbild:
– Verkligheten kommer att ligga någonstans mitt emellan, men riktigt var det vet vi inte. Och vi har en väldigt dålig beredskap idag, globalt och nationellt för att verkligen hantera någonting annat än det scenario som vi kallar "grönt hopp", säger Karl Hallding till Klotet.
Att peak oil och klimatkrisen kopplas samman är väsentligt om vi ska kunna undvika de värsta effekterna av fossilsamhällets sammanbrott. Nu väntar jag bara på att även ekonomin kopplas in också. Och insikten om att idén om fortsatt global ekonomisk expansion allt mer framstår som en nostalgisk dröm.
En cancer i Mexikanska golfen
Om utsläppet av olja som Exxon Valdez gjorde 1989 var en hjärtattack, är oljespillet i Mexikanska golfen en cancer, som äter sig in i ekosystemet bit för bit. Det säger fotografen Daniel Beltrá, som har flugit över havet och tagit bilder på förödelsen för Greenpeaces räkning.
Han intervjuas av Guardian i ett bildspel, som jag inte lyckas lägga upp här, men som är värt att se och lyssna på. För allt eftersom tiden går, växer vidden av katastrofen.
– Det stora problemet är oljan som inte syns, oljan som blandas med kemikalierna som används för att lösa upp den och som kommer att ta sig genom hela matkedjan, säger Daniel Beltrá.
Han pratar också om hur myndigheterna försvårar för journalister att dokumentera vad som händer. På hemsidan Deepwater Horizon Response visas den officiella bilden av hur man effektivt "tar itu" med utsläppen. Men Daniel Beltrás foton berättar om en mardröm som inte tycks ha något slut.
Samtidigt intygar turistområdena på Mississippis kust att allt är som vanligt. Kom och sola på stranden, ät skaldjur och spela på våra casinon! Ingenting har förändrats! We're open for business!
Mer om BP:s desperata försök att stoppa oljeutsläppet och eventuellt stopp för provborrning utanför Alaska: DN1, DN2, SVD1,
Peak oil goes mainstream
Det är spännande tider. Medan Grekland kommer allt närmare en ekonomisk och eventuellt även en politisk kollaps börjar insikten om en kommande energikris sprida sig in i mainstream. Svenska Dagbladet publicerade i går en artikel med rubriken "Nära till peak oil" som berättar om den amerikanska militärens analys att vi har några år kvar innan peak oil inträffar.
Mike Rupert, känd från dokumentären Collapse, är helt till sig efter att ha sett inslaget nedan i amerikanska mainstreamkanalen CNBC. Jag förstår hans förtjusning. Rupert är för övrigt en man som är aningen bitter över att ingen lyssnar på hans och andras varningar om en förestående ekonomisk kollaps. Han har tjatat länge om peak oil och dess implikationer och har bland annat förutspått den utveckling som nu kan beskådas i Grekland.
I tv-inslaget intervjuas ekonomianalytikern Puru Saxena som (1.40 in i videon) förklarar att det analysföretag som han är vd för kommit fram till att peak oil inträffar om två till tre år. Vi kommer inte att producera mer än 89 miljoner fat om dagen (i dag produceras omkring 84 miljoner fat), hävdar Saxena.
Programledaren går (3.35) in för att förklara vad det skulle innebära om Saxenas analys är korrekt: "Allt vi känner kommer att bryta ihop, såsom samhället, ekonomin...".
Det är en intressant diskussion som följer på detta.
Missa inte heller nya dokumentären "Överdos. En film om nästa finanskris". Premiär 9 maj på TV4 Fakta kl 20.00. En varning är dock på sin plats, filmen är gjord av nyliberalen Johan Norberg vilket borgar för att budskapet är att saker och ting löses bäst genom att lämna allt åt marknaden. Läs Rikard Warlenius kritik här. Här är trailer för filmen:
För den som tidigare inte orkat sätta sig in i problematiken kring den annalkande energikrisen rekommenderar jag sajten Energy Bulletin som samlar artiklar och analyser från många olika håll. Den drivs av Post Carbon Institute i USA.
Bloggat om Grekland och peak oil: Flute-tankar, Cornucopia, In the end we're all debt
BP tar oss inte bortom oljan
Oroliga New Orleansbor frågar ut en representant för det amerikanska naturvårdsverket. Foto: New Orleans Lady/Flickr.
Oljan som forsar upp ur havet och sprider sig med vågorna utanför den amerikanska kusten har gett BP:s slagord "Beyond Petroleum" en ny klang.
Den satsning som BP sagt sig vilja göra på andra bränslen än olja har numera vittrat ihop till ett minimum. I stället har man koncentrerat sig på sina kärnvärden: att pumpa upp olja, trots att det innebär att man måste borra allt djupare och ta allt större risker.
BP:s vilja att fortsätta som förut tycks bergfast. Till exempel rapporteras att bolaget erbjuder offer för skadorna från olyckan 5 000 dollar i utbyte mot att de inte ska stämma BP.
Ilskan mot BP är, helt begripligen, enorm och kraven på att BP ska betala de skador som har åstadkommits är helt legitima. Men att stanna där vore att göra det lite väl enkelt för oss själva. Så länge vi använder oss av olja och så länge vi fortsätter att planera våra framtida samhällen med olja som en viktig byggsten, så länge kommer det också att finnas skäl att fortsätta pressa den ur marken, till varje pris.
I en debattartikel på Newsmill drar idag miljöexperten Anna Jonsson paralleller mellan oljeutsläppet utanför den amerikanska kusten och motorvägssatsningar som Förbifart Stockholm.
"Orsaken till den ekologiska kris som är på väg att äga rum i Louisianas våtmarker finns delvis här i vårt eget land. Ingen överraskning kanske, men trots den stora medvetenheten om klimatfrågan fortsätter vi i Sverige att bygga upp samhällen med ett stort energiberoende. Bilar och lastbilar utgör fortfarande utgör normen för transporterna i stället för energisnål kollektivtrafik och järnväg.", skriver Anna Jonsson.
Att städa upp kommer inte att bli lätt, vilket man förstår om man tittar på filmklippet nedan. Men det räcker inte att städa. Om vi inte tar itu med vårt eget oljeanvändande kan vi bara vänta på nästa olycka.
Sjudande tillväxtkritik
Världen i stort befinner sig fortfarande i den sköna tron att allt kommer att fortsätta som förut, mer eller mindre. Bara ekonomin tar fart igen så att jobben blir fler och pengarna fler. Och plöjer vi bara ner lite av de pengarna i forskning på ny teknik så ska vi nog kunna lösa det där med klimatet också.
Det verkar endast vara en liten del av världsbefolkningen som inte längre tror på business as usual. Det är på intet sätt någon formerad rörelse, men klart är att denna växande massa sjuder av engagemang. Jag noterar också en växande frustration.
Det som är spännande är så mycket händer så fort just nu och att det mesta händer under radarn. Personer som för bara något år sedan välsignade den ekonomiska tillväxten (bara den var "grön" eller "hållbar") kommer nu ut som tillväxtkritiker. Många diskussioner som berör klimat och miljö utmynnar allt oftare i ett ifrågasättande av tillväxtidén.
Just tillväxtkritiken har en tendens att knyta samman individer och grupper från vitt skilda håll. New Economics Foundations Saamah Abdallah, nyligen hemkommen från Nerväxtkonferensen i Barcelona, ser i detta potentialen för en ny social rörelse.
Samtidigt börjar insikten om en snar oljekris att sjunka in allt längre upp i makthierarkierna. Till och med Pentagon varnar nu för en omfattande oljekris så snart som inom ett par år (läs mer hos bloggrannarna Cornucopia och In the end we're all debt). Eftersom oljan är nödvändig för att driva den ekonomiska tillväxten riskerar sjunkande oljeproduktion att grusa förhoppningarna hos dem som hoppas att ekonomin ska börja växa igen.
Oljepriset är för övrigt just nu uppe i 86 dollar vilket det inte varit sedan våren 2008, strax innan det sköt upp till 147 dollar och världsekonomin kraschade.
Det är mycket som står på spel just nu. Som den irländska tankesmedjan Feasta skriver i sin skarpa och ruggiga rapport Tipping Point: Det ökande flödet av koncentrerad energi är den grund som vår civilisation står på.
"Sannolikheten är hög att vår integrerade och globaliserade civilisation står på randen till en snabb och snar kollaps."
Under våren kommer en del av det sjudande engagemanget att komma upp i dagen på olika sätt. Ett nätverk med fokus på tillväxtkritik är under uppstart. Effekts kommande nummer lanseras på Orionteatern den 24 april i form av ett arrangemang med en tydligt tillväxtkritisk karaktär. Bland annat blir det en fem timmar lång show och panelsamtal som fått rubriken "Tillväxt? Nej tack". En lång radda av debattörer är engagerade i detta. Mer om det inom kort. Samma kväll lanseras också Tvärdrags nya nummer som har temat socialdemokratin bortom tillväxten samt en ny antologi inför valet med flera tillväxtkritiska bidrag (jag skriver ett av dem).
Bloggat: Flute
Oljedebatt, nytt försök
I morgon torsdag blir det debatt om oljetoppen i SVT. Starttid klockan 21.30. Jag kommer att vara där. Debatten är uppskjuten från förra veckan.
Debattartikel inför programmet: "Snart spricker fossilbubblan"
Läs mer om SVT Debatt på programmet hemsida.
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av