Media

Arktis förlorar rekordmycket is.

Världshaven tar upp allt mindre koldioxid.

Marken avger mer växthusgaser

De tre nyheterna är från den senaste veckan. Jag fann dem i utländska media. Här hemma har de trängts undan av rubriker som: ”Polisen sköt huvudet av katten Kajsa”, ”Fräckt, Måns” och ”Här är Elin med ny kille”. Om jag inte har missat någon notis någonstans, gick de tre nya forskningsrönen svenska redaktioner totalt förbi.

I min värld hade de hamnat på förstasidan. Och rubrikerna hade blivit feta.

För stora nyheter är det. Enligt US National Snow and Ice Data Centers satellitmätningar är Arktis istäcke nu ovanligt litet – rentav mindre än vid denna tid år 2007, då sommarisen kom att krympa till sin minsta yta sedan mätningarna inleddes . Samtidigt visar mätningar från University of Washingtons Polar Science Center att isen dessutom är rekordtunn. Forskarna räknar med att vi kan få se isfria somrar i Arktis redan år 2030. Det är 40 år tidigare än vad FN:s klimatpanel utgick ifrån så sent som 2007.

Om det krympande Arktis uppmärksammats tidigare, har inte havens koldioxidupptag rönt samma intresse. Ändå handlar det om något som kan avgöra klimatets framtid. Ungefär en tredjedel av all den koldioxid vi släpper ut tas nämligen upp av haven – man brukar tala om oceanerna som en väldig ”koldioxidsänka”. En av forskarnas mardrömmar är att världshavens förmåga att lagra koldioxid kan komma att avta, vilket skulle innebära att en större del av utsläppen än hittills stannar i atmosfären och bidrar till växthuseffekten.
Enligt en ny studie som publicerats i Nature Geosciences är detta exakt vad som nu sker. Forskargruppen bakom studien har riktat in sig på Nordatlanten och studerat mätserier från tidsperioden 1981-2009. Resultaten visar att de studerade havsområdena mycket riktigt tar upp mindre koldioxid än tidigare. Enligt forskarna är sambanden med uppvärmningen av haven tydliga.

Det tredje nya rönet handlar om hur marken reagerar på ökade koldioxidhalter i luften. Mer koldioxid leder i princip till mer växtlighet, som i sin tur kan ta upp mer koldioxid från luften. Denna mekanism begränsar uppvärmningen en smula. Forskare från Trinity College i Dublin, University of Florida och Nothern Arizona University konstaterar emellertid nu andra, oroande effekter. Data från en mängd experiment i Nordamerika, Asien och Europa visar att ökade koldioxidhalter i luften leder till att mikroorganismer i marken stimuleras och ger ifrån sig ökade mängder av metan och lustgas – två ämnen som bidrar till växthuseffekten.

Alla tre nyheterna är illavarslande. Ett isfritt Arktis kommer att reflektera mindre solljus, och därmed bidra till ytterligare uppvärmning. Om havens och växtlighetens roll som kolsänka avtar, kommer halterna av koldioxid i atmosfären att öka snabbare än annars. Det handlar om självförstärkande mekanismer som forskarna känt till risken för, men som inte räknats in i dagens klimatmodeller.

Kort sagt: de klimatforskare som ibland beskrivs som alarmister är i regel väldigt försiktiga i sina prognoser. De senaste årens forskning tyder mycket starkt på att FN:s klimatpanel hittills har underskattat effekterna av koldioxidutsläppen. Den senaste veckans nyheter bekräftar den bilden.

Så varför denna tystnad?

Jag tror att svaret är lika självklart, som beklämmande. På redaktionerna har man bestämt sig för att klimatet är gårdagens nyheter. Man tror att läsarna har tröttnat. Man tror att de behöver en paus. Det är väl därför som till exempel Aftonbladets webbsida ”Klimathotet” inte uppdaterats sedan i höstas. Det finns ju alltid andra läskiga saker att skrämmas med. Vad är väl en smältande nordpol mot oregelbundna födelsemärken, fästingar och en rejäl getingsommar?