Mat
Halva USA förnekar klimathotet
Nästan hälften av amerikanerna (46 procent) tror att klimatförändringar inte orsakas av människor utan av sådant som förändrad solaktivitet eller vulkanutbrott, visar en ny opinionsundersökning av Gallup Femtio procent anser att klimatförändringarna kan kopplas ihop med mänsklig aktivitet. Det kan jämföras med 2003 då 61 procent uppgav mänsklig aktivitet som skäl till klimatförändringarna och 33 procent hävdade andra orsaker. (I Sverige ansåg 86 procent i en undersökning gjord av Synovate i februari i år att klimatproblemet är orsakat av människan).
Den utbredda förnekelsen i USA lär ju inte göra det enklare att genomdriva en politik som ens är i närheten av vad som behövs för att kunna tackla klimathotet. Å andra sidan, den amerikanska befolkningen har en tradition av vetenskapsförakt. Enligt en opinionsundersökning från 2004 tror 67 procent att en gud har skapat människan. Endast 6 procent tror på evolution, utan hjälp av gud. Nästa hälften av befolkningen (45 procent) tycker att skolorna borde undervisa i kreationism (gud har skapat människan) i stället för evolutionsteori.
Detta genanta resultat innebär dock inte att skolorna ersatt biologiböcker med Bibeln. De allra flesta fall amerikaner fortsätter att undervisas i evoloutionsteori.
Med andra ord, folk kan ha märkliga idéer om världen utan att det påverkar politiken särskilt mycket.
Men att genom beslut uppifrån ställa om USA mot ett mer hållbart samhälle kommer inte bli enkelt, för att inte säga omöjligt. Det enda hoppfulla är det faktum att USA är på väg att tvingas in i en omställningsfas vare sig folk vill eller inte. I helgen sänder BBC en dokumentär om motorstaden Detroits kollaps. Ett första exempel på vad som händer med ett samhälle på nedgång. En fjärdedel av innerstan har naturen redan börjat återta. Så här skriver regissören Julien Temple om sin upplevelse av staden:
"The only growth industry is the gangs of armed scrappers, who plunder copper and steel from the ruins. Rabid dogs patrol the streets. All the national supermarket chains have pulled out of the inner city. People have virtually nowhere to buy fresh produce. Starbucks? Forget it."
Med dessa förutsättningar blir det vettigt att göra det som miljörörelsen tjatat om i snart ett halvsekel: Bli mer självförsörjande, odla upp gröna ytor med mat, stärk det lokala samhället och så vidare. I senaste numret av Ordfront skildras detta i ett spännande reportage av Björn Forsberg. Väl värt att läsa.
När lokal omställning blir en överlevnadsfråga spelar det ingen roll om folk tror att människan eller vulkaner orsakar klimatförändringarna.
Bloggat: Jonas Fogelqvist
Matens dolda pris
Mer mat för mindre pengar. Så har vår livsmedelskonsumtion utvecklat sig under de senaste åren. Vi trycker i oss tidigare i otänkbara mängder kött, läsk, choklad och mjölk, utan att behöva dra ner på något annat.
Men bara för att matinköpen inte gräver några djupare hål i våra plånböcker innebär det inte att notan har försvunnit – den hamnar bara hos någon annan.
För att ta reda på mer exakt hos vem har radioreportrarna Malin Olofsson och Daniel Öhman begett sig ut i världen och har nu gjort fem program om hur dagens livsmedelsproduktion i själva verket skadar människor, djur och miljö.
Av förhandsinformationen att döma ser det mycket lovande ut. Första programmet sänds i P1 nu på söndag klockan 13. Jag kommer att sitta bänkad.
Grön jul
I absolut sista minuten ger vi dig några julmatsrecept komponerade av klimatmatens chefskock, Maja Söderberg. I senaste numret av Effekt hittar du fler julrecept av Maja.
Julgröt på gammalt vis
3 dl korngryn
5 dl vatten
1 tsk salt
2 kanelstänger
1½ l mjölk
Koka upp korngryn, salt och vatten. Tillsätt mjölken samt kanelstängerna och låt koka upp. Låt svälla på svag värme i 3-4 timmar.
”Ris” á la Malta
Blanda vispad grädde i den avsvalnade gröten och du har en ljuvlig ”Ris” á la Malta.
Pappas skånska brunkål
2 kg vitkål
1 tsk salt, per liter vatten
2-3 msk mörk sirap
3 msk soja
20 kryddpepparkorn
4-5 dl skinkspad eller buljong
Strimla vitkålen och förväll den cirka en minut i saltat vatten. Lägg upp den förvällda kålen på en långpanna. Ringla över mörk sirap och soja, blanda i kryddpepparkorn och slå över grönsaksbuljong/skinkspad.
Ugnsstek cirka 1 timme i 200 grader. Rör om då och då.
God jul och lycka till, önskar Effektredaktionen. Och kom ihåg att inte laga mer mat än vad som behövs!
Fredag kväll på Ekoteket
Jag minns fortfarande hur förundrad jag var när Effektredaktionen besökte London i somras. Ett av våra stopp var ett möte om matfrågor. En fredagskväll i juni – jag såg för min inre syn några få entusiaster runt ett bord. Men kom i stället rakt in i en enorm kyrka sprängfylld med alla sorters människor, som diskuterade matfrågor och klimat i flera timmar. Jag kommer ihåg hur tanken att detta nog knappast skulle kunna hända i Sverige drog genom mitt huvud.
Men jag hade fel.
För när Effekt i fredags kväll tillsammans med British Council och Ecoprofile ordnade ett seminarium om urban odling på Ekoteket i Stockholm blev det proppfullt. Över 120 personer lyssnade på Rosie Boycott och Seb Mayfield, som kommit från London för att berätta om hur de arbetar för att ställa om matsystemet där och hjälpa folk att komma igång med sitt eget odlande.
Rosie Boycott, som är ordförande för London Food Board, och tillsatt av stadens borgmästare Boris Johnson, argumenterade för att makten över maten måste tillbaka i människors egna händer. Klimatförändringar, vattenbrist i många länder, en matindustri som tjänar några få ägares intressen men också rena hälsoskäl gör det nödvändigt, menade hon.
Seb Mayfield var full av exempel på hur man kan starta en odling i princip var som helst. I London kan man lätt få vänta i över 20 år på en odlingslott. Men med hans projekt Food Up Front har människor fått hjälp att fylla sina balkonglådor, garageuppfarter och balkonger med matodlingar.
Det handlar inte bara om att få ett par hemodlade potatisar till sin middag, utan lika mycket om att lära känna sina grannar eller att inse vilka mängder med arbete det faktiskt ligger bakom en påse morötter.
För den som har vägarna förbi Kulturhuset och Ekoteket finns en spännande utställning att titta på, där Sergels torg kan förvandlas till en grönskande matodling – eller en stenöken där varje utrymme är fyllt med reklam. Det är du som bestämmer.
London odlar i Stockholm city
Missa inte seminariet om urban odling på Ekoteket i morgon! Rosie Boycott från London Food och Seb Mayfield från Capital Growth och Food Up Front berättar om hur Londons matförsörjning ska klimatanpassas och hur allt fler odlingar växer fram runtom i staden.
Alltså: Fredag 27 november kl 18.00-19.30 på Ekoteket, Kulturhuset i Stockholm.
Här är en liten försmak i form av ett reportage om odling i London där bland andra Seb Mayfield intervjuas. Inslaget börjar 1:07 in i klippet.
Även Sverige deltar i landgrabbingen
Ekot rapporterar i dag om fenomenet landgrabbing: rika och nyrika länder som lägger beslag på fattiga länders jordbruksmark. Det är ett otäckt tecken i tiden som visar hur de som har råd förbereder sig för konsekvenserna av de multipla kriser som vi står inför, särksilt mat- och energikrisen.
Trenden just nu är att inte bara länder köper andra länders mark, finanskrisen har fått allt fler privata investerare att ge sig in på landgrabbing-marknaden.
I Ekots rapportering låter det som att det bara är nyrika länder som Sydkorea, Saudiarabien med flera som ser guld i andras odlingsjord. Men även Sverige finns med bland landgrabbarna. Representerade av privata företag som finansieras med svenska pensionssparares pengar. Företaget Alpcot Agro har tagit kontroll över 135 000 hektar mark i forna Sovjetunionen. Företagets störste ägare är Tredje AP-fonden, men även Andra AP-fonden finns bland de största ägarna.
Dessutom bör man i landgrabbing-sammanhang uppmärksamma kommunägda företaget Sekabs försök att knipa åt sig mark i Tanzania för att odla etanolgrödor på.
Jag skrev i somras mer om detta och om hur odlingsbar mark är på väg att återigen bli den dominerande maktfaktorn i världen ("Kolonialismen är tillbaka" i Aftonbladet).
Urban odling 27 november
Den 27 november på Ekoteket, Kulturhuset i Stockholm:
Urban odling
- Med inspiration från London
Hur får vi mat i Stockholm när oljan sinar och vi inte längre kan importera alla livsmedel vi behöver? I London pågår en lång rad projekt för att kicka igång den urbana matodlingen. Kan vi göra detsamma i Stockholm?
Medverkande:
Rosie Boycott. Brittisk journalist och författare samt ordförande i London Food som är en del av borgmästare Boris Johnsons försök att förbättra Londonbornas tillgång till sund, lokalt producerad och prisvärd mat.
Seb Mayfield. Förgrundsgestalt i Capital Growth och grundare av Food up Front. Capital Growth arbetar för skapa 2 012 nya odlingslotter i London fram till år 2012. Food Up Front hjälper människor att odla mat var helst de kommer åt, i trädgårdar, på balkonger eller fönsterbleck.
Tid: Fredag den 27 November 2009 kl. 18.00–19.30
Plats: Ekoteket på Kulturhuset
Entré: Gratis!
Föreläsningen presenteras av:
Effekt, Ecoprofile, Brittish Council och Ekoteket
Bilden ovan är från utställningen Urbavista - A future scenario machine som pågår på Ekoteket just nu.
Vandana Shiva om Ställ om-rörelsen
En vanlig invändning mot Ställ om-rörelsen är att den är isolationisk genom sitt betonde av lokalsamhället som viktig del i omställningen.
Här svarar den indiske aktivisten Vandana Shiva på frågan om hur Ställ om-rörelsen (Transition Towns movement) kan hjälpa människor i utvecklingsländer:
EU vill trygga billig mat
I morgon inleds ett G8-möte i jordbävningsdrabbade L’Aquila i Italien. Det var med adress till det möte som EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i måndags gjorde ett försök att iklä sig den klimatgröna ledartröjan.
Enligt Svenska Dagbladet sa Barroso att ”[v]i måste nu göra framsteg om vi ska ha en möjlighet att nå våra klimatmål” och han pratade vidare om ”ytterligare engagemang och åtaganden”. Det är ord som andas av förpliktelse och allvar, men den politik som Barroso önskar skiljer sig mycket lite från den vanliga önskelistan som världens rika länder håller sig med. Barroso – och med alla säkerhet Fredrik Reinfeldt eftersom de två representerar EU på G8-mötet – önskar öppna upp den kollapsade och av fattiga länder kritiserade Doha-rundan. Nu under klimatflagg.
Barrosos uttalanden kommer samtidigt som Oxfam rapporterar om ökande svält till följd av klimatförändringar. Deras rapport, också den släppt i samband med G8-mötet, säger att ”länderna med existerande problem att försörja sina befolkningar är de som är mest utsatta för klimatrelaterad risk […] Miljoner av bönder kommer att tvingas att ge upp traditionella grödor när de upplever säsongsförändringar som de och deras förfäder varit beroende av. Klimatrelaterad svält [kan bli] det här århundradets mänskliga tragedi”.
Financial Times rapporterar att G8-länderna kan tänka sig att öka stödet till jordbruksutveckling i fattiga länder. En G8-rapport föreslår miljardbelopp till fattiga länder för att motverka den ”kombinerade effekten av långvariga underinvesteringar i jordbruk och matsäkerhet, pristrender och den ekonomiska krisen [som] har lett till ökad hunger”.
Men när EU:s José Manuel Barroso som en liknelse säger att ”Afrika skulle kunna föda Europa” är det inte bara en bild för vilken odlingspotential som finns i Afrika, utan också en reflektion av en syn på världen – en syn som G8 med största säkerhet delar, trots att de införlivat matsäkerhet i sitt språkbruk. Afrika ska fortsätta försörja Europa. När Barroso säger att ”vi måste också hjälpa de fattiga bönderna att utveckla den stora potential för odling som finns i dessa länder” syftar han inte på en ökad matsuveränitet, det vill säga tryggad föda för de boende i dessa fattiga länder. Nej, EU-kommissionen vill se tydliga avtal mot protektionism och för frihandel, vilket i praktiken innebär att de fattiga länderna inte ska kunna använda skyddstullar för att säkra den inhemska matförsörjningen, utan trygga en fortsatt billig matimport för Europa och resten av den rika världen.
(Foto: Downing Street, Creative Commons)
Skit inte i havet
Har utfiskningen bidragit till klimatförändringarna? Jag har fått frågan många gånger den senaste tiden och jag måste erkänna att svaret är – jag vet inte. Eller rättare sagt: ingen vet. Däremot råder det inget som helst tvivel om att klimatförändringarna påverkar och kommer att påverka haven på de mest dramatiska sätt. Temperaturen stiger i ytvattnen, relationen varmt och kallt vatten förändrar de så kallade språngskikten och kanske till och med ändra havsströmmars riktning, arter kan flytta till nya utbredningsområden. Och redan nu har haven gjort oss en ekosystemtjänst som få har varit medvetna om: utan havens förmåga att absorbera koldioxid hade atmosfären haft en långt högre koncentration av koldioxid.
Men haven börjar redan nu bli mättade, koldioxiden blir till kolsyra och syran fräter på korallrev och gör snäckor och skaldjur tunnare i skalet. Jordbruk och intensiv djuruppfödning fortsätter att läcka ut kemikalier och gödande ämnen som får havet att blomma på oönskat sätt och – orkar ni med en deprimerande information till? OK, vi får inte glömma bort plasten. I centrum av planetens havsströmmar har i dag samlats smärre kontinenter av plastskräp och partiklar. Svenska forskare fann oväntat miljontals mikroskopiska plastpartiklar per kubikmeter vatten i havet utanför Lysekil, antagligen ett resultat av årtionden av utsläpp av vanligt avloppsvatten från hushållen med miljarder och åter miljarder fibrer från våra syntetkläder.
Hur kommer då frågan om utfiskningen in i allt detta? Jo, poängen är att ett friskt hav inte bara består av vatten – utan av ett fungerande ekosystem av växtplankton, djurplankton, småfiskar, rovfiskar, valar, hajar, sjögräs, sjöfågel, utter och säl. Och att vi hittills har agerat som om vårt uttag av fisk av alla de slag inte hade miljömässiga konsekvenser. Sedan andra världskrigets slut har mängden stora rovfiskar i världshaven genom ett industriellt fiske minskat med mellan 70 och 90 procent. Den ekologiska balans som byggts upp under planetens 4,6 miljarder år långa utveckling har på så sätt rubbats totalt under en tidsrymd som evolutionärt sett måste ses som mindre än en blinkning i universums historia.
Forskare har redan belagt sambandet mellan algblomningarna i Östersjön och de låga nivåerna av torsk, man har också sett att fintrådiga slemmiga alger ökar när rovfiskar minskar, och att skaldjur och maneter plötsligt tar över i vatten där det tidigare funnits en stabil balans mellan rovfisk och andra arter. Den snabbaste och säkraste livförsäkring vi kan skaffa oss för att underlätta för haven att stå emot dramatiska ekosystemförändringar på grund av den globala uppvärmningen är att stoppa utfiskningen. Vi kan fiska på ett förnuftigt sätt, låt oss göra det!
Vi ska inte fiska icke könsmogna fiskar, vi ska inte dumpa miljoner ton död fisk i havet till ingen nytta, vi måste ta till kraftfulla globala insatser mot det illegala fisket och vi måste lyssna till forskarna och inte till fiskenäringens kortsiktiga intressen.
EU:s fiskeripolitik är av EU-kommissionen självt klassad som världens sämsta. 88 procent av europeiska fiskbestånd är i dag överfiskade, 30 procent befinner sig utom säkra biologiska gränser – det vill säga de kan när som helst kollapsa. Samtidigt växer hela tiden européernas aptit på fisk, och vi importerar mer och mer eftersom våra egna fångster minskar. Ett av de värsta exemplen på EU:s utfiskningspolitik är fiskeriavtalen med afrikanska länder. Vi skattebetalare finansierar genom dessa privata europeiska fartygsägare som konkurrerar med fattiga lokala fiskare i Afrika om deras fisk. År 2012 ska EU:s nya fiskeripolitiken vara på plats, alltså under denna mandatperiod för Europaparlamentet. Det är därför jag kandiderar i detta val. De som tror att europaparlamentsvalet inte handlar om något viktigt har fel. Det handlar om havet. 71 procent av planetens yta. Kan det bli viktigare?
Isabella Lövin
Journalist, författare och kandidat till Europaparlamentet för Miljöpartiet
Blogg: isabellalovin.com
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av