Köpenhamn
Livet efter Köpenhamn
Världens ledare samlade för familjefotot under klimatmötet i Köpenhamn 2009.
För alla som under några år till vill kunna fortsätta flyga till Thailand, fortsätta vara beroende av bilen och fortsätta leva långt över sitt ekologiska utrymme är Köpenhamnsmötet en succé. Beslutet som världens ledare tagit är att vi skjuter omställningen på framtiden. Eller snarare, vi låter framtiden göra omställningen åt oss. Förmodligen på ett mer brutalt sätt än vi vågar inse.
Ingen borde vara förvånad över resultatet från klimatmötet i Köpenhamn. Om en majoritet av befolkningen inte är beredda att förhandla om sin livsstil, hur kan vi då förvänta oss att våra ledare ska kunna förhandla fram ett vettigt avtal?
Fredrik Reinfeldt anklagar de "snabbväxande ekonomierna" (läs Kina) för att ha bromsat förhandlingsprocessen:
– De kommer inte hit med uppfattningen att jordens klimat är hotad – det är andra saker som är överordnat, säger han till TV4.
Kanske har han rätt, men vad är det för andra saker som är överordnade? Jag gissar på en strävan efter att höja den materiella välfärdsnivån i Kina till svensk standard. De kinesiska ledarna vill, precis som de svenska, ha en ekonomi där hjulen snurrar snabbare och snabbare. Där tillväxten gör att de rika blir mycket rikare och de fattiga åtminstone lite rikare – så att ojämlikhet och andra sociala konflikter kan sopas under mattan. Så att ledarna kan behålla makten och allt fortsätta som vanligt.
Men det är ingen hemlighet att förhållandet mellan tillväxt och oljekonsumtion fortfarande är cirka 1:1. Fredrik Reinfeldt och Wen Jiabao vet det båda två. De är, tillsammans med resten av världens tillväxtekonomier, inbegripna i en kapplöpning mot avgrunden där ingen vågar bromsa in eftersom det är folket som håller i piskan. Och folket vill ha högre fart, mer prylar, mer pengar, mer Thailandsresor, mer mer mer.
Åtminstone är det så många politiker verkar uppfatta det hela. Så de ångar på – mot avgrunden.
Det må se mörkt ut, men det är här öppningen finns. Politikerna uppfattar att folket kräver mer. På ytan är det ju så det ser ut. Konsumtionssamhället lockar ständigt fram denna del av människor. Men när Ordfront gjorde en attitydsundersökning i klimatfrågan i somras svarade en majoritet att de inte vill öka sin konsumtion. Många vill tvärtom minska den.
Skulle det i så fall inte gå att tala till den del av människor som strävar efter mer tid och mindre stress, mer kvalitet och mindre administration av prylar?
På bloggen Identity Campaigning pågår just nu en debatt om klimatkommunikation. Går det att kommunicera nödvändigheten av en omställning på ett sätt som stimulerar de icke-materialistiska värdena hos människor? Eller måste en effektiv kommunikation tala till folk som konsumenter eftersom det är så folk är vana att bli tilltalade?
Jag tror att detta är en av de viktigaste frågorna efter Köpenhamnsfiaskot. Att fortsätta med försöken att lösa klimatkrisen inom de konventionella business as usual-ramarna framstår som omöjligt. Det behövs ett värderingsskifte.
Stora värderingsskiften tar i regel lång tid att få till. Å andra sidan, någonstans där framme är jag övertygad om att det finns en tipping point. Inte bara i form av snabbsmältande havsisar eller metangasbomber, men en tipping point där samhällets strävan efter mer ersätts av en strävan efter bättre. Less is more. Sverige kan kanske bli pionjären, snabbt följd av resten av i-världen och sedan Kina och övriga världen.
En förutsättning är att politiken hänger med. Jämlikhet är en viktig nyckel. Omfördelning likaså. Och det som facket kallar "Just transition", en schysst övergång, från gråa till gröna jobb. Så att folk känner sig trygga i att påbörja den omställningsresa som ingen riktigt vet vart den kommer att sluta.
I en förbannad artikel efter Köpenhamnsfiaskot efterlyser The Guardians ledarskribent Polly Toynbee personliga utsläppskvoter som det ramverk som skulle kunna få folk att styra bort från en ohållbar livsstil. Personliga utsläppskvoter innebär både jämlikhet och omfördelning.
Under mina tio dagar i Köpenhamn kände jag mycket uppgivenhet. Förhandlingarna befann sig i en återvändsgränd. Ofta längtade jag bort. Det var så uppenbart att det viktiga förarbetet måste börja på hemmaplan. Nu ser jag fram emot att engagera mig vidare i detta. En målsättning är att bidra till att göra personliga utsläppskvoter till en fråga i valrörelsen 2010. En annan är att sticka hål på konsumismen och i stället blåsa liv i medborgaren i människor.
I ljuset av Köpenhamnsfiaskot känns det inte bara möjligt, men också roligt.
Andra som kommenterar Köpenhamnsmötet:
Mission unaccomplished av Rikard Warlenius på Arbetarens klimatblogg
Scramble for the Atmosphere av George Monbiot
Obama's Copenhagen Deal av David Corn och Kate Sheppard i Mother Jones
Bloggat: Svensson, Jacob Dalunde, Hållplats Hådén, Mats Engström
Media: DN, DN2, DN3, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, AB1, 2, 3, 4, VG1, 2, 3, 4,
Världens ledare goes Monty Python
Det är svårt att inte tänka på Monty Python-filmen Life of Brian medan världens ledare förklarar hur viktigt det är att sluta snacka och börja handla. Närmare bestämt scenen där ledningen för Peoples Front of Judea försöker skrida till verket med målsättningen att störta romarriket. Nyckelfrasen är "this is a complete waste of time":
Här följer du slutet på klimatmötet bäst
Obama var visst inte en ny messias. Inga mirakel har inträffat än så länge. Det som sker nu är att de stora länderna skissar på någon sorts avtalstext som är tillräckligt mesig för att kunna klubbas igenom. Här är den senaste.
Dock har flera ledare, bland annat Hugo Chavez, deklarerat att de inte är beredda att gå med på ett dåligt avtal.
Mycket kan hända det närmaste dygnet.
Här är några bra ställen att följa mötet på, minut för minut:
Live-sändningar från klimatmötet
Bra Twitter-listor:
Svensk media:
Låt förhandlingarna kollapsa
De flesta NGO:er har körts ut från Bella Center i Köpenhamn för att ge plats för säkerhetspersonal, statschefer med entourage, samt fler journalister.
Det danska ordförandeskapet har gett upp försöken att sy ihop en överenskommelse och lägger nu klimatavtalets öde i händerna på politiska ledare som nu samlats på mötet.
Med tanke på att de förslag som ligger inte ens är i närheten av att avstyra en klimatkatatstrof är mångas åsikt att det bästa som kan hända nu är att förhandlingarna kollapsar. Hellre än att det blir en urvattnad och dålig rädda-ansiktet-på-politikerna-deal.
I går kväll, i ett panelsamtal på Tcktcktck-kampanjens huvudkvarter inne i centrala Köpenhamn, kritiserade Naomi Klein (bilden) de NGO:er som fortfarande pushar på för att det ska bli ett avtal. Vad ska vi med ett avtal som kommer ge oss 3,9 graders temperaturhöjning till? undrade hon.
Jag är också orolig för detta. Att NGO:erna, precis som på Bali-mötet för två år sedan, ska bländas av att utkomsten av mötet blir mindre illa än vad det på sluttampen såg ut att bli.
Innan Naomi Klein talade Tcktcktck-ordföranden Kumi Naidoo. Han använde just Bali-mötet som ett exempel på hur klimatförhandlingarna plötsligt kan svänga från fiasko till succé och ville inte ge upp hoppet om ett avtal.
Om världens ledare på lördag morgon presenterar en icke-bindande överenskommelse, utan siffror, men med fina ord om fortsatta förhandlingar. Kommer WWF, Greenpeace, Naturskyddsföreningen och andra stora NGO:er applådera den, precis som de gjorde på Bali?
Bloggat: Arbetarens klimatblogg
Lugnare än väntat
Foto: James DeBlasse
Dagens protest mot konferensanläggning Bella Center där klimatmötet hålls blev betydligt lugnare och mindre än väntat. Polisen pepparsprejade aktivister och grep drygt två hundra personer, men några mer omfattande och utspridda konfrontationer blev det aldrig. Inte heller var aktivisterna i närheten att kunna ta sig in på Bella Center. De mellan tusen och ett par tusen aktivisterna (uppgifterna varierar) som deltog i protesten är betydligt mindre än de 15 000 som arrangören Climate Justice Action hade hoppats på.
Innefrån klimatmötet tågade ett femtiotal aktivister, omgivna av ett hundratal journalister, i ett demonstrationståg för att ansluta sig till protesten utanför.
Inne på Bella Center råder nu ett spänt lugn. Förhandlingarna är fortsatt låsta och inget tyder just nu på att något genombrott är på gång. Statscheferna jagar runt i korridorerna. Nyss hörde jag Bolivias president Evo Morales tala. Han kräver en halvering av tvågradersmålet, alltså ett engradersmål. Att låta temperaturen stiga över en grad kommer, menade Evo Morales, sänka flera öriken och orsaka en förintelse i Afrika.
– Den verkliga orsaken till klimatförändringarna är kapitalismen. Vi måste byta ut kapitalismen och den ekonomiska modell den bygger på, sa Morales.
Andreas Carlgren har just talat i plenumförhandlingarna, som EU-representant. Han uttryckte sig som vanligt engagerat och gråtmilt: EU är rättvisans och den progressiva klimatpolitikens förkämpe numero uno. Och om bara alla var lite mer som EU skulle klimathotet snart vara ur världen. Never mind att EU har föreslagit samma vetenskapsfrånvända klimatmål sedan 2007 och inte ens nu inför Köpenhamnsmötet lyckas få med sig hela unionen på otillräckliga 30 procentens utsläppsminskningar till år 2020.
Dansk polis spårar ur
Den danska polisen far just nu runt och griper folk som misstänks delta i den stora protestaktionen i morgon onsdag. I eftermiddags greps Tadzio Mueller, ledargestalt inom Climate Justice Action som arrangerar protesten. Polisen vill inte säga särskilt mycket om detta. De gör som de vill numer.
Grunden för detta lades redan i höstas när den danska regeringen tog fram lagförslaget "Llømmelpakke". Det ger polisen rätt att gripa en person när som helst om polisen misstänker att personen planerar att begå brott. Personen kan därefter spärras in i tolv timmar.
Redan under lördagens demonstration praktiserades denna lag flitigt av polisen som grep tusen personer i demonstrationståget. Som en bonusförnedring fick de sitta på iskall asfalt i flera timmar och kissa i byxorna tills polisen tyckte det var läge att bussa iväg dem eller släppa dem.
Jag har tidigare varit kritisk till den inbrytningsaktion som arrangeras under onsdagen och särskilt riktat kritik mot Tadzio Mueller. Men även om jag fortfarande är orolig för att aktionen leder till våldsamma konfrontationer med polisen som kommer skada klimatrörelsen, är jag betydligt mer orolig över vilka befogenheter polisen fått. Att planera en protest mot de löjligt sega klimatförhandlingarna är ingen grund att gripa någon på.
Polisen nöjer sig inte heller med att plocka in aktivister, man har ikväll beslagtagit cyklar som skulle ha används i ett cykelblock i morgondagens protest.
Här kan man skriva under en protest mot polisens agerande.
Läs också Petter Larssons kommentar "Polisens agerande skrämmer" i Aftonbladet.
Mer om dagens gripanden av dansk polis: The Guardian, Politiken, Modkraft
Mänsklighetens sista strid
Striden står inte längre mellan konservativa och liberala. Eller mellan reaktionärer och progressiva. Striden står numer mellan "expanders" och "restrainers"; de som är emot alla former av begränsningar och de som tror att vi måste leva inom planetens gränser, skriver George Monbiot i en artikel från klimatmötet i Köpenhamn. Detta är striden som avgör vad mänskligheten ska bli.
De flesta här i stan är överens om att vi måste bygga klimatpolitiken utifrån de gränser som vetenskapen ritar upp, men få vill erkänna att dessa gränser kommer inverka på våra ekonomier och individuella liv. Tillväxtparadigmet/ framstegsmyten är stark. Det är därför det är skönt att läsa Monbiots skarpa kritik och förklaring av denna myt. Här är ett långt citat ur artikeln, men det är värt att läsa i sin helhet:
"While economies grow, social justice is unnecessary, as lives can be
improved without redistribution. While economies grow, people need not
confront their elites. While economies grow, we can keep buying our way
out of trouble. But, like the bankers, we stave off trouble today only
by multiplying it tomorrow. Through economic growth we are borrowing
time at punitive rates of interest. It ensures that any cuts agreed at
Copenhagen will eventually be outstripped. Even if we manage to prevent
climate breakdown, growth means that it’s only a matter of time before
we hit a new constraint, which demands a new global response: oil,
water, phosphate, soil. We will lurch from crisis to existential crisis
unless we address the underlying cause: perpetual growth cannot be
accomodated on a finite planet."
100 procent sant, men George Monbiot verkar samtidigt mena att dessa underliggande orsaker till klimatkrisen är något som vi ska ta tag i först efter att våra ledare tecknat ett global avtal. Det håller jag inte med om. Om vi inte börjar diskutera hur vi skapar ett välfärdssamhälle inom planetens/tillväxtens gränser tror jag att det blir svårt att över huvud taget enas om ett vettigt avtal.
Jag ska snart iväg och intervjua Mister Monbiot och ska passa på att fråga honom om detta.
För övrigt verkar förhandlingarna hela tiden vara på gränsen till haveri, men lever fortfarande.
I Sydsvenskan skriver jag om var den positiva tillväxten sker: i klimatrörelsen.
I Aftonbladet har jag en kortis om känslan av klimatflyktingläger på COP15-mötet och känslan av uppgivenhet i folks ögon.
Rörliga bilder från den historiska demonstrationen
Här är Effekt:s ihopklipp av rörliga bilder från den stora klimatdemonstrationen i Köpenhamn den 12 december:
Climate March Copenhagen 12 december 2009 from Effekt Magasin on Vimeo.
Bloggat om klimatmötet: Jöran Fagerlund, Hållplats Hådén, Mats Engström, Jacob Dalunde, Christian Valterson
Media om klimatmötet: Johan Rockström är optimistisk (Miljöaktuellt), DN, DN2, DN3, SVD1, SVD2, SVD3
En historisk demonstration
Det var som att alla vi som deltog i dagens klimatdemonstration i Köpenhamn förundrat såg oss omkring och undrade över var alla människor helt plötsligt kom ifrån. Omkring 100 000 personer gick, enligt arrangörerna, den långa vägen från centrala Köpenhamn till Bella Center där klimatförhandlingarna pågår.
En mäktig samling människor. En historisk demonstration som lär sätta sitt avtryck under en lång tid framöver.
Aldrig tidigare har så många människor gått samman i en klimatprotest av detta slag.
Underbar stämning: dans, musik och idel glada människor.
Dessutom. Till de som fyllde Köpenhamns gator i dag ska läggas alla de som demonstrerat i resten av världen.
Klimatrörelsen är numer en verklig kraft att räkna med.
Svensk media väljer att fokusera på de 400 aktivister som polisen preventivt grep under den exeptionellt fredliga demonstrationen: DN, SVD, SVD2, Sydsvenskan, Sydsvenskan2, GP, Aftonbladet
Gatuprotesterna igång
De första större gatuprotesterna i Köpenhamn började i dag vid lunchtid när demonstranter försökte ta sig in på en näringslivskonferens med anknytning till klimatmötet.
Enligt polisen deltog ett hundratal demonstranter varav 64 greps. Indymedia uppger att mellan 200 och 800 demonstranter deltog. Allt har, enligt medieuppgifter, gått lugnt till och i TT:s artikel hävdas att demonstranterna berömt polisen för att inte ha varit brutal och aggressiv. (Sydsvenskan, Politiken.dk, SVD).
Jag har inte själv sett något av dagens demonstrationer men kunde konstatera att Köpenhamns innerstad hade gott om kravallpoliser under förmiddagen. De såg dock väldigt lugna ut.
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av