Klimatförnekare
Halva USA förnekar klimathotet
Nästan hälften av amerikanerna (46 procent) tror att klimatförändringar inte orsakas av människor utan av sådant som förändrad solaktivitet eller vulkanutbrott, visar en ny opinionsundersökning av Gallup Femtio procent anser att klimatförändringarna kan kopplas ihop med mänsklig aktivitet. Det kan jämföras med 2003 då 61 procent uppgav mänsklig aktivitet som skäl till klimatförändringarna och 33 procent hävdade andra orsaker. (I Sverige ansåg 86 procent i en undersökning gjord av Synovate i februari i år att klimatproblemet är orsakat av människan).
Den utbredda förnekelsen i USA lär ju inte göra det enklare att genomdriva en politik som ens är i närheten av vad som behövs för att kunna tackla klimathotet. Å andra sidan, den amerikanska befolkningen har en tradition av vetenskapsförakt. Enligt en opinionsundersökning från 2004 tror 67 procent att en gud har skapat människan. Endast 6 procent tror på evolution, utan hjälp av gud. Nästa hälften av befolkningen (45 procent) tycker att skolorna borde undervisa i kreationism (gud har skapat människan) i stället för evolutionsteori.
Detta genanta resultat innebär dock inte att skolorna ersatt biologiböcker med Bibeln. De allra flesta fall amerikaner fortsätter att undervisas i evoloutionsteori.
Med andra ord, folk kan ha märkliga idéer om världen utan att det påverkar politiken särskilt mycket.
Men att genom beslut uppifrån ställa om USA mot ett mer hållbart samhälle kommer inte bli enkelt, för att inte säga omöjligt. Det enda hoppfulla är det faktum att USA är på väg att tvingas in i en omställningsfas vare sig folk vill eller inte. I helgen sänder BBC en dokumentär om motorstaden Detroits kollaps. Ett första exempel på vad som händer med ett samhälle på nedgång. En fjärdedel av innerstan har naturen redan börjat återta. Så här skriver regissören Julien Temple om sin upplevelse av staden:
"The only growth industry is the gangs of armed scrappers, who plunder copper and steel from the ruins. Rabid dogs patrol the streets. All the national supermarket chains have pulled out of the inner city. People have virtually nowhere to buy fresh produce. Starbucks? Forget it."
Med dessa förutsättningar blir det vettigt att göra det som miljörörelsen tjatat om i snart ett halvsekel: Bli mer självförsörjande, odla upp gröna ytor med mat, stärk det lokala samhället och så vidare. I senaste numret av Ordfront skildras detta i ett spännande reportage av Björn Forsberg. Väl värt att läsa.
När lokal omställning blir en överlevnadsfråga spelar det ingen roll om folk tror att människan eller vulkaner orsakar klimatförändringarna.
Bloggat: Jonas Fogelqvist
Tro och vetande i radion
Att det finns gubbar som förnekar klimathotet är en sak, betydligt värre är det med de journalister som bereder plats för dessa gubbar och dess konspirationsteorier i media.
Rasmus Malm, chefredaktör på Re:Public Service, skriver i en krönika i GöteborgsPosten om Sveriges Radios inställning till klimatförnekare:
"Den förment neutrala nyhetsjournalistiken har en väldigt svag punkt. 'Låt bara båda sidor komma till tals', om detta enda kriterium är uppfyllt har den duktige reportern gjort sitt. Denna devis tycks gälla även om den ena sidan råkar vara en rättshaveristisk webbplats och den andra sidan är det samlade internationella forskningsläget."
Han radar upp exempel på hur vissa av radions journalister verkar ha svårt att skilja på tro, åsikter och vetenskap. Till hans lista kan läggas Ekonomiekots Tommy Fredriksson som här om veckan, mitt bland alla ekonominyheter, stoppade in en liten nyhet där Fredriksson felaktigt hävdar att klimatforskaren Phil Jones inte längre tror på klimatförändringarna. (Uppsalainitiativet skriver om de medvetna misstolkningarna av en intervju med Phil Jones).
Rasmus Malm avslutar sin krönika:
"Den helhetsbild Sveriges Radio nu förmedlar till allmänheten är i väsentliga delar missvisande. Djävulen finns som bekant i detaljerna. Att jordens medeltemperatur stiger och att människan bidrar till detta på ett allvarligt sätt, är inget man kan tycka till om. Vi kan debattera James Camerons kvaliteter som filmregissör. Vi kan ha olika åsikter om hur klimathotet bäst bör mötas. Men när en ängslig SR-journalistik, målar upp den osanna bilden av att kunskapsläget i grunden är osäkert – då står vi inför ett demokratiskt problem."
Sveriges Radio gör mycket bra journalistik, men man borde fundera över hur man vårdar sin trovärdighet när det gäller vetenskapsjournalistiken.
Klimatvetenskapen i din hand
Det har funnits tillfällen då jag hållt föredrag och önskat att jag kunnat koppla upp min hjärna mot James Hansen, Johan Rockström eller någon annan klimatforskare som inte bara har enorma kunskaper, men också vana att svara lugnt och sansat när någon kommer med illvilliga och osanna påståenden om klimatförändringarna.
För den som använder en iPhone eller iPod finns nu denna möjlighet. Inte uppkoppling till just Hansen eller Rockström, men väl till sajten Skeptical Science databas över hur man bemöter olika förnekarargument. Applikationen låter dig välja argument och ger sedan vetenskapens svar inklusive källhänvisningar.
För den som har tid att sätta sig ner vid en dator när förnekarargumentet dyker upp går det att till exempel använda denna händiga sida.
ps. Lyckligtvis är det rätt sällan som folk förnekar klimathotet när jag är ute och pratar. Jag gissar att det delvis beror på att jag numer nästan uteslutande fokuserar på hur vi ska hantera klimatfrågan snarare än vad den innebär. Det gör att folk hellre diskuterar hur vi ska kunna införa ransonering eller hitta en ekonomisk modell som inte bygger tillväxt etc.
Andra som uppmärksammat Skeptical Science IPhone-applikation: Uppsalainitiativet, 4fact, Emretsson, Climate Scam
Klimatförändringarna bryr sig inte om förnekarna
Hur mycket ska man bry sig om klimatförnekarna? Ska man ut och "ta debatten", bemöta dem, kritisera dem – inte låta dem stå oemotsagda? Klimatdebattören George Monbiot kör på den linjen. Den senaste månaden har alla hans Guardian-artiklar handlat om klimatförnekare. Han verkar nästan besatt. The Guardian har samtidigt genomfört en enormt ambitiöst journalistisk projekt där man granskat alla påstådda brister med FN:s klimatpanel.
Eller är en sådan linje ett sätt att bara ge ytterligare spridning åt förnekarnas sak och därmed något som skapar mer förvirring? Bättre att ligga lågt och inte låta sig dras in i de pr-spunna näten av osanningar och myter?
Jag kommer att tänka på en uppmaning från en gammal boxningstränare. Som orutinerade boxare är det lätt att i stridens hetta försöka parera alla slag från motståndaren, även de som inte kommer att träffa. "Var inte ute och flaxa!", brukade min tränare säga. Risken är att du träffar dig själv om motståndaren råkar träffa din flaxande hand. Dessutom innebär det att du slösar med energi. Om det verkligen kommer ett slag som når fram: gardera och kontra.
Striden mellan klimatförnekare och vetenskap är ungefär som när Mowgli boxas mot Baloo. Oftast slår Mowgli i luften, om han väl träffar är det knappt att Baloo märker det.
I frågan om hur klimatförnekarna ska hanteras tror jag att jag är på Mark Lynas sida. Var inte ute och flaxa! Bemöt förnekarna när du måste, men hjälp dem inte att förstora debatten om klimathotets existens. Lynas skriver:
"Still, somehow the Climategate non-story - augmented by "Glaciergate"
and "Pachaurigate" - has grown with each repetition, so that now
everyone has to pay obeisance to it, the Guardian included.
For what? Scratch the surface and the sceptics have nothing to offer
but distortion, innuendo and nutty alternative theories about sunspots
and cosmic rays."
Den bistra sanningen är ju att klimatförändringarna inte bryr sig, inte ens om Climate Scam-Maggie får vara med i Agenda eller SR-journalisten Sven Börjesson lyckas snickra ihop ytterligare ett tendentiöst skeptikerreportage i P1 Morgon. Arktis istäcke fortsätter att krympa, Metangasen fortsätter att pysa upp när permafrosten drar sig tillbaka och (Himalayagate till trots) glaciärerna fortsätter att smälta.
Ändå skadar det inte att vara påläst om anklagelserna mot FN:s klimatpanel. Real Climate gör i denna artikel en utmärkt genomgång av den senaste tidens IPCC-kritik. Mycket läsvärd för den som vill få en överblick (här finns artikeln i svensk översättning).
Bloggat om förnekeriet: Warlenius, Biology and politics, Hållplats Hådén, Uppsalainitiativet, Naturskyddsföreningen, Piprök, Badlands Hyena
James Hansen om läget inför 10-talet
Jag gissar att julhelgen har bjudit åtminstone några av Effekts läsare på lite uppiggande närkontakt med klimatförnekande släktingar. Jag har fått nöja mig med att diskutera med en och annan som blivit salig på tekniktro.
För den som behöver lite råg i ryggen inför det nya året rekommeneras denna intervju med den amerikanske klimatforskaren James Hansen. Han beskriver inte bara det svåra utgångsläget för 10-talet, men vederlägger också några av de vanligaste förnekarargumenten. Klart och redigt.
James Hansen är för övrigt aktuell med en ny bok Storms of my grandchildren som har den ödesmättade undertiteln "The truth about the coming climate catastrophe and our last chance to save humanity".
Banksys budskap till klimatförnekare
Klimatförnekare får den brittiska gatukonstnären Banksy att se rött. Här är Banksys senaste bidrag till gatukonsten i London. Närmare bestämt vid Regent's canal i Camden
Husen som texten är skriven på ser för övrigt ut att vara löjligt dåligt byggda för att klara minsta havsnivåhöjning. Extra tydligt på denna bild.
Se fler verk på Banksys hemsida.
Via The Guardian
Klimatförnekare kallar unga klimataktivister Hitler Jugend
Det är en känsla av lugnet före stormen i Köpenhamn. Både inne på förhandlingarna på Bella Center och på Klimaforum i centrala Köpenhamn. Frustrationen bygger upp på båda ställena, men än så länge är det ganska sansade känslouttryck.
Polisen gör dessutom sitt för att undvika all form av action. Här om kvällen gjordes en razzia mot ett aktivistboende där man häktade 200 personer misstänkta för att förbereda civila olydnads-aktioner under mötet. Polisen har även visat upp sköldar och verktyg som man hävdar att man beslagtagit hos aktivisterna.
Lite action blev det dock i går kväll när en hel brigad unga amerikanska klimataktivister kraschade en konferens för klimatförnekare i Köpenhamn.
Lord Monckton, en av klimatförnekarnas grand old man, avslutar som synes mötet med att förklara att klimataktivisterna inte är något annat än vår tids hitler jugend.
Det säger något om känslorna som är i svallning. Tre australiensiska klimataktivister meddelade under torsdagen att de fått dödshot från klimatförnekare.
Sveriges egen klimatförnekardrottning Climate Scam-Maggie är liksom många andra på plats i Köpenhamn och antyder att skälet till att så många ser ett klimathot är "mångmiljardindustrin" som gynnar NGO:erna som är här. Ah... vilken konspiration!
Klimatförnekarna vet att de aldrig kommer vinna, men att de har alla chanser att fördröja nödvändig handling för att undvika en omställning till ett hållbart och fossilfritt samhälle. Just nu har de vind i seglen och trappar där med upp sin kampanj. Inga metoder hindrar numer den fossilaindustrins försvarare.
1 700 forskare slår nu tillbaka genom att i ett upprop ge sitt fulla stöd till FN:s klimatpanels slutsatser.
Richard Graves skriver i Huffington Post apropå "Climategate":
"The real scandal is not the email archive, or even how it was acquired, sorted, and uploaded to a Russian server, but rather the emerging evidence of a coordinated international campaign to target and harass climate scientists, break and enter into government climate labs, and misrepresent climate science through a sophisticated media infrastructure on the eve of the international climate talks."
Bloggat:
Klimatnyheter i media:
Klimatrapportering från ruta ett – igen
Luta er tillbaka. Gör ingenting, för om det skulle visa sig att de senaste 100 årens forskning har haft fel vore det alldeles för pinsamt.
I morgonens upplaga av P1 Morgon kommer plötsligt en intervju med Richard Lindzen och John Christy. Varför Sveriges Radios USA-korresponent Daniel Alling totalt lösryckt intervjuar två klimatförnekare är en gåta. Båda herrarna har eller har haft kopplingar till ExxonMobil och andra amerikanska olje- och kolbolag.
Visst, mänskligheten släpper ut en massa koldioxid, men den spelar ingen roll för uppvärmningen, menar de. Reportern varvar med lite fakta från FN:s klimatpanel. Sedan är det slut. Vad blir då slutsatsen av reportaget? Att de effekter av klimatförändringarna som högst verkliga människor runt om på jorden redan i dag upplever är inbillning? Eller att vi bara ska strunta i dem? Vänta och se?
Lindzens och Christys position är fast: Gör ingenting! Men vilken de tycker att den stora risken med att styra bort från fossila bränslen är (förutom möjligtvis för fossilindustrins vinstprognoser), det framgår inte.
Den frågan får de inte.
Richard Lindzens och John Christys kopplingar till organisationer som sponsras av oljeindustrin (Exxonsecrets.org):
Annat om klimatet i media: Världens medborgare vill att klimatavtal sluts
I magen på en klimatförnekare
Det är lätt att avfärda de som förnekar klimathotet som en hop tokstollar och konspirationsteoretiker. Det är de i och för sig ofta, men in i de kittlande tankegångarna om att världens största fråga bara är en bluff sugs också en och annan icke-tokstolle. Folk som, av olika skäl, råkar hamna i detta märkliga läger där ryggdunkarna blir fler i takt med att marginaliseringen ökar.
I klimatförnekarlägret lufsar mest allehanda grånade internettroll omkring och bittrar sig över att ingen genomskådat "klimatbluffen". Men mitt bland dessa finns ett märkligt undantag, prinsessan som trollen tagit med sig ut i skogen: Maggie Thauersköld Crusell, bloggare på förnekarsajten The Climate Scam.
Hennes blogg är välbesökt, med all rätt! Maggie Thauersköld Crusell är en flitig bloggare som följer klimatdebatten noga och ofta tipsar om intressanta nyheter. Jag själv, liksom flera vänner i klimatrörelsen, har den som en självklar anhalt i den dagliga bloggronden. Dessutom skriver hon bra och till skillnad mot sina klimatförnekande bloggkollegor tynger hon inte sina inlägg med långa bittra haranger.
Climate Scam är också ett bra sätt att hålla koll på mig själv. Hon verkar ha en hang-up på klimatintresserade journalister som mig, liksom Svenska Dagbladets Susanna Baltcheffsky och Dagens Nyheters Karin Bojs. Och naturligtvis på Al Gore.
Maggie Thauersköld Crusells popularitet bland sina fans är fantastisk. Varje inlägg hejas på så friskt att trollsvansarna viftar och i kommentarsfälten bjuder man över varandra i hur mycket pengar som ska doneras för att deras hjältinna ska kunna resa landet runt till olika klimatseminarier och där ta chansen när publiken får ställa frågor.
Problemet är bara att hjältinnan har börjat ifrågasätta sin roll. Hon skriver:
– Själv är jag faktiskt innerligt trött. På larmen, klimattjafset, pajkastningen mellan skeptiker och AGW-are. I mer än två år har jag drivit den här bloggen. Till vilken nytta?
Nog finns det andra, mer brännande problem än klimatet att fokusera på, fortsätter hon och undrar om någon annan vill ta över bloggen.
Jag anar en klump i magen på Maggie Thauersköld Crusell som försöker säga henne att det hon håller på med inte är så bra – de många ryggdunkningarna till trots.
Folk som är med i religiösa sekter och kommer på att de inte vill vara med längre kan få professionell hjälp. För en klimatförnekare tror jag inte att det är nödvändigt. Den som överger klimatförnekeriet och i stället låter en mer rationell inställning till klimathotet bli vägledande får kanske inte så många ryggdunkar, men väl ett sammanhang i form av en värld fylld av människor som strävar efter att behålla vår planet levande.
Laddat prat om semester och klimat
SVT:s sajt Ställ om har under sommaren låtit psykologen Marta Cullberg Weston analysera de olika sätt som folk reagerar på klimathotet. Det är väldigt bra. För att lösa klimatkrisen räcker det inte att rabbla koldioxidhalter och klimatmål – vi måste försöka förstå hur och varför folk reagerar som de gör när de ställs inför allvarliga hot.
Gemensamt för de flesta reaktioner är att de grundas i någon form av förnekelse. Oftast inte i det haveristiska "klimathotet är en bluff" – nästan alla inser allvaret i klimatförändringarna – men förnekelse kan ta sig många uttryck. Man kan förneka möjligheterna att lösa krisen. Eller förneka begränsningarna med ny teknik som problemhanterare. Eller förneka sitt eget ansvar.
Det senare är något som brittiske klimatkommunikatören George Marshall fascineras av så pass att han genomför en privat undersökning. Vid middagar och mingel ser han till att styra in samtalet på semesterresor.
– Bland mina deltagare så här långt finnas en högt uppsatt klimatrådgivare som flyger regelbundet till Sydafrika ("min klimatkompensation hjälper till att sätta ett pris på utsläppsmarknaden"), en medlem i British Antarctic
Survey som gör flera långa flygresor för att åka skidor varje år ("mitt jobb är så stressigt"), en miljöreporter från riksmedia som flög med familjen till Sri Lanka ("det finns inte mycket hopp") och en kampanjarbetare på Greenpeace som just kommit hem från dykning i Stilla Havet ("det var en fantastisk resa!").
George Marshall efterlyser hårdare ord från klimatforskarna. Så att folk verkligen fattar.
Jag håller inte med. Folk fattar. Det är bara det att ingen vill sluta flyga om de flesta andra i samhället fortsätter. Först när utsläppsbegränsningar blir politik i stället för moral. Först när vi fördelar möjligheten att bränna olja och kol jämlikt tror jag att våra semesterdiskussioner blir mindre laddade.
Ett exempel på klimatterapi i SVT Ställ om – Marta Cullberg Weston om klimatsorg:
Media: Exempel på förnekelse, DN-journalisten Anders Bolling tycker att det mesta går åt rätt håll, Om att komma tillbaka efter semestern (AB1, AB2, AB3), Dödlig tropisk storm i Ostasien (DN)
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av