Klimatförnekare

Video om omställningen

I samarbete med filmaren Tomas Boman och produktionsbolaget Andersö&Boman försöker vi – i videoform – fånga in olika delar av den omställning som vårt samhälle står inför. Filmerna består av korta intervjuer med olika personer som förklarar problemen eller föreslår sätt att hantera dem.

 

Intervjuade personer

Nicole Foss, grundare av finansbloggen The Automatic Earth.

Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet

David Jonstad, chefredaktör på Effekt och författare till boken Kollaps – Livet vid civilisationens slut

Anders Wijkman, författare till boken Den stora förnekelsen

 

Sorterat utifrån ämne

Ekonomi

Skuldkrisen (Foss)

Tillväxt (Foss)

Pengar (Hornborg)

Energi

Kärnkraft (Foss)

Förnybar energi (Foss)

Tekniktro (Hornborg)

Ekologi

Resurskrisen (Hornborg, Jonstad, Wijkman)

Omställning

Allmänt om omställning (Wijkman)

Kultur och psykologi (Hornborg, Jonstad, Wijkman)

Bygga resiliens (Jonstad)

Kollaps (Jonstad)

 

Best of

Alf Hornborg: Maskinen – vår tids fetisch

Nicole Foss: Om det finansiella systemet och finansbubblor

Anders Wijkman: Omställning

David Jonstad: Evigt framsteg eller apokalyps

Naomi Klein om klimatet och kapitalismen

De är som vattenmeloner. Gröna på utsidan och röda inuti.

Så lyder ett populärt gammalt högerskämt om miljövänner. Jag tror inte att Gustaf Fridolin  skrattar så att han gråter. Den del av miljörörelsen som brukar bedyra hur mycket de tror på företagande och marknader är inte särskilt förtjusta i sådan humor.

När kanadensiska journalisten och författaren Naomi Klein (Chockdoktrinen m fl böcker) besöker Heartland Institutes klimatkonferens  i Washington får hon höra en lite grövre variant på den gamla vitsen. Det är republikanen Richard Rothschild som undrar om inte miljörörelsen är en ”grön trojansk häst vars mage är fylld med röda marxistiska doktriner”.

Heartland Institutes årliga konferens är julafton för alla dem som menar att klimatvetenskapen utgör en attack mot individens friheter och rättigheter. Här framträder de fåtaliga forskare som går mot strömmen. Här trängs herrar från de olika nyliberala och konservativa tankesmedjorna. Här finns en publik som älskar att få sina åsikter bekräftade. När inflytelserike klimatförnekaren Marc Morano liknar miljövänner vid aztekpräster som offrar människor för att ändra på vädret, sticker han inte direkt ut från mängden.

Man kan tycka att det är bisarrt. Men Naomi Klein undrar om inte Heartlandfolket förstår något som vänstern inte riktigt greppar.

Det går djupa politiska skiljelinjer i klimatdebatten. I USA är de extrema, men man ser dem även i Sverige. Högern känner sig inte bekväm med klimatforskningen. Den kanske inte förnekas. Men man  tonar gärna ner situationens allvar. Det är inte konstigt, menar Klein. Klimatkrisen kan nämligen inte lösas inom det ekonomiska systemets ramar. Kapitalismen står ivägen för de åtgärder som krävs. Och det är det som konferensdeltagarna i Washington anar. Det är därför som de så ivrigt lyssnar till varenda marginaliserad eller havererad forskare som påstår att det inte är någon fara på taket.

Den som följer klimatforskningen vet att det krävs snabba och omfattande åtgärder om vi ska undvika alltför farliga konsekvenser. Till och med försiktiga International Energy Agency menar att tiden håller på att rinna ut. Vad är det då som krävs? Naomi Klein räknar upp sex punkter, som hon menar är närmast självklara, men som alla utmanar rådande ordning.

1. Rusta upp den kollektiva infrastrukturen. Tunnelbanor, spår- och järnvägar, förnyelsebar energi, smarta elnät, energisnåla bostäder – allt detta kräver massiva investeringar. Flera av dessa satsningar lär inte vara kortsiktigt lönsamma, framförallt inte om människor ska ha råd att bo, betala elräkningar och åka tåg. Det är bara samhället, vi tillsammans, som kan åstadkomma en sådan kraftsamling.
2. Återuppliva samhällsplaneringen. Varje land, stad och by måste planera för hur omställningen till ett fossilfritt samhälle ska gå till. Anställda i kolraftverk, bilindustrier och andra fossilslukande verksamheter måste få andra jobb eller börja producera nya saker. Jordbruket måste ställas om utan att matsäkerheten äventyras. Vi måste lära oss att åter vara medborgare och inte bara kunder
3. Begränsa företagens makt. Många direkt klimatskadliga verksamheter måste helt enkelt förbjudas, andra begränsas. Om vi förlitar oss till marknadsmekanismer eller ekonomiska styrmedel  för att begränsa kolkraften, SUV-åkandet, oljeborrandet i Arktis och en massa andra vansinnigheter spelar vi roulette med klimatmålen.
4. Mer lokal produktion. En värld där alltifrån laxfiléer till plastleksaker skeppas och flygs kors och tvärs över världen är ohållbar. Handel mellan regioner och länder kommer att fortsätta, men bör begränsas till varor som inte kan produceras lokalt.
5. Avveckla shoppingkulturen. Kraven på ständig tillväxt kräver en fortsatt ökande konsumtion. Det tillväxtutrymme som eventuellt fortfarande existerar måste reserveras för länder som håller på att ta sig ur direkt fattigdom. I västvärlden måste offentlig sektor, kooperativ och småföretag som inte drivs av kraven på ständigt ökande profiter få expandera på storföretagens bekostnad.
6. Beskatta de rika och de som förstör ekosystemen. Det måste frigöras pengar till klimatinvesteringar.  Skatter måste tas ut på  koldioxid, finansiell spekulation, storföretag och höga inkomster.

Naomi Klein summerar: om vi ska komma tillrätta med klimatkrisen måste vi bryta mot varenda regel i de marknadsliberala läroböckerna. Och vi måste göra det skyndsamt. Alternativet är inte statssocialistiska monster som forna Sovjet, där ekosystemen förstördes minst lika effektivt som under kapitalismen. Men så länge som profitjakten är det ekonomiska systemets kärna, innebär framtiden fortsatta ekologiska katastrofer.

Detta är bakgrunden till hatet som vibrerar i luften när Heartland Institute håller konferens. Det är lättare att förneka verkligheten än att se sin världsbild falla samman, skriver Naomi Klein. De rika och privilegierade har all anledning att känna sig obekväma med kraven på en  klimatpolitik som tar vetenskapen på allvar.

 

Foto på Naomi Klein: Ed Kashi

Klimatförnekaren som tar bladet från munnen

Det sägs ibland att alla framstående klimatforskare är ense om att människan orsakat den globala uppvärmningen. Det sägs att det råder konsensus.

Det stämmer nästan – men inte riktigt. Det finns några få forskare med goda meriter som genom åren gått mot strömmen. Roy Spencer vid University of Alabama är en av de namnkunnigaste. Han tillhör följaktligen ikonerna på olika klimatförnekande websajter världen över.

Roy Spencer drev länge tesen att eftersom satellitdata inte visade på samma uppvärmning som mätningar vid jordens yta, hade temperaturhöjningarna det senaste seklet överdrivits. Det visade sig senare att de data som Spencer åberopade sig på inte var korrekta, och sedan dessa har han istället inriktat sig på naturliga molnvariationer och kosmisk strålning som alternativa förklaringar till uppvärmningen.

Roy Spencers vetenskapliga objektivitet har ifrågasatts flera gånger. Det har påpekats att han är en övertygad motståndare till evolutionsteorin och en anhängare till hypoteserna om Intelligent Design. Han har även undertecknat en ”evangelisk deklaration” om klimatet, i vilken det heter:

We believe Earth and its ecosystems — created by God’s intelligent design and infinite power and sustained by His faithful providence — are robust, resilient, self-regulating, and self-correcting, admirably suited for human flourishing, and displaying His glory. Earth's climate system is no exception.

Nå, detta betyder i och för sig inte att Roy Spencers forskningsresultat behöver vara felaktiga. Han kan ju i teorin hålla isär sina personliga övertygelser och sin forskning. Det har det genom historien funnits andra forskare som gjort.

Nu har emellertid Roy Spencer berättat vad som egentligen driver honom som klimatforskare. I ett svar till en läsare skriver han på den egna hemsidan:

Nicholas, I would wager that my job has helped save our economy from the economic ravages of out-of-control environmental extremism.

I view my job a little like a legislator, supported by the taxpayer, to protect the interests of the taxpayer and to minimize the role of government.

If I and others are ultimately successful, it may well be that my job is no longer needed. Well then, that is progress. There are other things I can do.

 

Alltså: Denne ”framstående” klimatforskare ser som sitt jobb att skydda ekonomin från miljöextremism och statliga ingripanden. Så mycket för vetenskaplig metod och etik på den kanten, alltså.

Miljöaktivister påstår ibland, lite slarvigt, att klimatforskare som Roy Spencer måste vara köpta av fossilindustrin. Det stämmer inte riktigt (även om det förstås förekommer – se här).  Ser man sig som  frivillig aktivist i den nyliberala eller kreationistiska rörelsen behövs nog inga mutor.

Ingen mer desinformation?

International Court of Justice, Haag. Foto: Alkan de Beaumont Chaglar

 

Viktig update för klimatförnekare: Nu höjs röster om att ”förnekelse av klimatförändringar” ska läggas till listan över erkända brott mot mänskligheten.

Under Bolivias gräsrotskonferens om klimatfrågan i april i år, restes krav på att FN skulle sätta upp en internationell domstol för klimatbrott. Samtidigt föreslog brittiska Polly Higgins att ecocide – förstörelse av natur och miljö i stor skala – skulle kunna tas upp i Internationella brottsmålsdomstolen jämte folkmord och brott mot mänskligheten.

Nu tar amerikanska Donald Brown från Penn State University saken ett steg längre. I en debattartikel i the Guardian, tidigare publicerad på universitetets Climate Ethics-blogg, angriper han storföretagens försök att så tvivel om klimatproblemen och hejda klimatkampen, och argumenterar för att desinformation om klimatproblem i sig borde klassificeras som ett brott mot mänskligheten. ”Desinformation om läget för forskning kring klimatförändringar är extremt moraliskt förkastlig om den leder till att handling för att minska hotet från klimatförädirngar uteblir”, skriver han. ”[Detta eftersom] konsekvenserna av en försenad handling kan bli mycket allvarliga och världens fattigaste människor är bland de mest utsatta.” Företagen som ligger bakom har oftast ekonomisk vinning som motivation, påpekar Brown vidare.

Denna typ av åtal skulle angripa storföretagens och branschorganisationernas försvar mot klimatanpassning på en viktig punkt. Desinformation om klimatförändringarna utgör en av grundbultarna i företagens lobbyverksamhet, som ofta backas upp av så stora resurser att den lätt påverkar nationella beslutsprocesser, inte minst i små länder. När enskilda företags intressen tar oproportionerligt stor plats i demokratiska beslut, är besluten inte särskilt demokratiska alls. (Även om de verkar vara det - större delen av lobbyverksamheten sker utan att uppmärksammas.) Att kunna hindra de felaktiga argument som ligger till grund för detta vore en dröm, även om den nog ännu är ganska ouppnåelig.

Europeiska energibolag finansierar klimatförnekare

Flera stora europeiska företag stödjer aktivt klimatförnekare i USA. Det visar en granskning som den stora klimatorganisationen Climate Action Network, CAN, presenterade i dag.

BP och EON är två av de bolag som har gett stöd till senatorer i USA som förnekar de mänskligt orsakade klimatförändringarna. Stödet har framför allt riktats till senatorer och även kongressledamöter som blockerat lagförslag om minskade koldixoidutsläpp.

Totalt har de åtta utpekade bolagen i CAN:s granskning betalat ut 240 000 dollar i kampanjstöd till senatorer som öppet förnekar klimatförändringarna.

– Det är ett hyckleri att dessa europeiska förorenare stödjer anti-klimataktivister i USA och samtidigt bekämpar lagstiftning om en stark klimatavtal i Europa med argumentet att EU inte kan göra meningsfulla utsläppsminskningar utan att USA gör samma sak, säger Tomas Wyns, CAN Europe Senior Policy Officer.

Sedan tidigare är det väl känt att amerikanske energibolag ger ett omfattande finansiellt stöd till organisationer och politiker som aktivt bekämpar alla försök att minska utsläppen. Men hittills har det var relativt tyst om hur europeiska bolag använder sina pengar för att försena kampen mot klimathotet.

Både EON, som har en omfattade verksamhet i Sverige, och BP, som leds av svenske styrelseordföranden Carl-Henric Svanberg, har försökt hålla en hög miljöprofil.

– Det är i sig uppseendeväckande att företagen går in och aktivt stöder vissa senatorer med specifika åsikter i klimatfrågan, när vi är i så stor behov av ett internationellt klimatavtal, som de i andra sammanhang säger sig bejaka. Det ska bli intressant att höra hur Carl-Henric Svanberg förklarar företagets agerande, säger Svante Axelsson generalsekreterare på Naturskyddsföreningen i ett pressmeddelande.

Dagens tv-tips

Missa inte kvällens visning av filmen Yes Men fix the world. Ett roligt sätt att ta sig an klimatförnekarfrågan, och ganska mycket annat också. Visas på SVT1 kl 22 i kväll, och i repris 29/9 kl 12.05 samt 3/10 kl 12.05.

Ett smakprov:

Mitt i kollapsen?

Diskussioner om klimatförändringar förs ofta i futurum. Om vi inte gör något nu kommer en hel massa hemskheter att hända. Vi kan drabbas av torka och översvämningar, dyrare mat och folkförflyttningar.
Men, vänta nu, påpekar skribenten Kurt Cobb i en text på sin blogg Resource Insights: Tänk om vi inte alls håller på att närma oss en punkt i historien som kan tippa oss över i ekologisk katastrof, som vi måste ta oss samman för att hindra? Tänk om vi redan befinner oss mitt i den katastrofen, och att den redan har pågått en tid?

Och man behöver inte mer än öppna tidningarna eller sätta på tv:n för att se faktiska manifestationer av det som tills nyligen mest har utmålats som framtida skräckscenarier. Pakistan ligger under vatten efter enorma skyfall. 1 600 personer beräknades i söndags ha dött och 15 miljoner drabbas av katastrofen.

I Kina uppger regeringen att landet hittills i år har drabbats av 1 700 översvämningar, översämningar som på ett eller annat sätt har drabbat 140 miljoner människor. I norra Kina saknas just nu över 2000 personer och räddningsarbetare letar förvivlat efter överlevande i meterdjup lera.

Från en av Grönlands stora glaciärer har den största isön på nästan 50 år brutits loss och drivit iväg.

I Moskva beskrivs läget som "helvetet på jorden" med bränder som rasar efter ihållande torka och vetefält som går upp i rök. Sedan i juni har vetepriserna ökat med 70 procent och när Ryssland i förra veckan meddelade att de stoppar all export av vete orsakade det diskussioner om huruvida vi står inför en matkris liknande den 2008.

Men medan de flesta rapporteringar fortfarande behandlar alla dessa katastrofer som märkliga sammanträffanden och klimatsamtalen i Bonn inte lyckades ta sig framåt tvekar inte Rysslands president Medvedev att ta k-ordet i sin mun:
"What's happening with the planet's climate right now needs to be a wake-up call to all of us, meaning all heads of state, all heads of social organizations, in order to take a more energetic approach to countering the global changes to the climate."sade han redan i slutet av juli.

Tillbaka till Kurt Cobb och hans funderingar kring om vi befinner oss mitt i katastrofen i stället för att ha den framför oss. Det finns de som menar att en sådan inställning leder till apati, konstaterar han. Men han jämför med hur det är när man får besked om en allvarlig sjukdom:
"Having failed to prevent it, we set about treating it. We try to alleviate the symptoms if they are severe. We attempt to get at the underlying cause to shorten the time of recovery. And, if the problem proves chronic, we look for ways to cope with the condition long term."

På filmen nedan kan man se hur röken ligger tät över Moskva. Observera turisterna som försöker bete sig som om de vore på en helt vanlig semester och fotar rakt ut i det gråa diset, där inga sevärdheter längre syns.

Effekt nr 3-4/2010

Nya numret av Effekt är ute nu. Teckna en prenumeration och få detta nummer hemskickat. Du kan också köpa tidningen som lösnummer via denna sajt eller i välsorterade tidningsbutiker.

 

Innehåll i Effekt nr 3–4/2010

Shoppingfrälsta och naturalienerade
Finns det något hopp för de unga generationerna?

TEMA: FÖRNEKARNA
--------------------
Tvivlets förkämpar
Så lyckades svenska klimatförnekare ändra opinionen

”Ideologi är drivkraften”
Naomi Oreskes har forskat kring vetenskapens motståndare

Så ligger det till med klimatet
Johan Rockström och Anders Wijkman går till botten med förnekarmyterna

--------------------

Mellan himmel och helvete
Ärkebiskopen talar ut om oron för och kampen mot klimathotet

Roten till det onda
De rika skapar klimatfarliga ideal genom sin livsstil

Klimatförhandlingarnas svarta får
Kina slits mellan ekonomisk boom och ekologisk katastrof

Ännu mer Effekt

Nyheter: Efter peak oil, nu kommer peak fosfor

Bildkommentar: Så tycker djuren om kärnkraften

Majas klimatmat: Experimentera i köket

Odling: Gör din egen gödseldrink

Fritid: Fjällvandring för nybörjare

Kultur: "Barn tål mycket mer än vuxna"

Krönikor: Folke Tersman och Lina Hjorth

Ekot fälls för osakligt inslag om klimatforskare

Med illa dold skadeglädje rapporterade SR Ekots reporter Tommy Fredriksson för några månader sedan om hur den brittiske klimatforskaren Phil Jones svängt i frågan om klimatförändringarna. En tämligen sensationell nyhet. Enligt Tommy Fredriksson var Phil Jones, som granskades i den så kallade Climatecate-händelsen, nu "inte längre lika säker" i frågan om den globala uppvärmningen. Märkligt nog hamnade dessutom denna notis i ekonominyheterna.

Vi skrev om detta som ett av flera exempel på hur vissa journalister verkar lägga principerna om sakligheten åt sidan för att kunna ge uttryck för sin personliga övertygelse om att klimathotet blott är en bluff.

Även klimatförnekargranskarna i Uppsalaintiativet skrev om den medvetna misstolkningen av de svar som Phil Jones gav i en intervju i BBC.

Någon har uppenbarligen anmält Tommy Fredriksson till Granskningsnämnden för radio och tv vilka nu har behandlat fallet. Deras dom är följande:

"Granskningsnämnden ansåg att tre inslag i Ekot om den brittiske
klimatforskaren Phil Jones stred mot kravet på saklighet. Den
BBC-intervju som inslagen byggde på gav inte stöd för de påståenden som
gjordes i inslaget."

Något att begrunda för de redaktörer som ger utrymme åt de personer som utan någon seriös vetenskaplig grund ifrågasätter klimatförändringarnas vara.

I Effekts nästa nummer granskar vi klimatförnekarna.

Bloggat: Biology and politics

Halva USA förnekar klimathotet

Nästan hälften av amerikanerna (46 procent) tror att klimatförändringar inte orsakas av människor utan av sådant som förändrad solaktivitet eller vulkanutbrott, visar en ny opinionsundersökning av Gallup Femtio procent anser att klimatförändringarna kan kopplas ihop med mänsklig aktivitet. Det kan jämföras med 2003 då 61 procent uppgav mänsklig aktivitet som skäl till klimatförändringarna och 33 procent hävdade andra orsaker. (I Sverige ansåg 86 procent i en undersökning gjord av Synovate i februari i år att klimatproblemet är orsakat av människan).

Den utbredda förnekelsen i USA lär ju inte göra det enklare att genomdriva en politik som ens är i närheten av vad som behövs för att kunna tackla klimathotet. Å andra sidan, den amerikanska befolkningen har en tradition av vetenskapsförakt. Enligt en opinionsundersökning från 2004 tror 67 procent att en gud har skapat människan. Endast 6 procent tror på evolution, utan hjälp av gud. Nästa hälften av befolkningen (45 procent) tycker att skolorna borde undervisa i kreationism (gud har skapat människan) i stället för evolutionsteori.

Detta genanta resultat innebär dock inte att skolorna ersatt biologiböcker med Bibeln. De allra flesta fall amerikaner fortsätter att undervisas i evoloutionsteori.

Med andra ord, folk kan ha märkliga idéer om världen utan att det påverkar politiken särskilt mycket.

Men att genom beslut uppifrån ställa om USA mot ett mer hållbart samhälle kommer inte bli enkelt, för att inte säga omöjligt. Det enda hoppfulla är det faktum att USA är på väg att tvingas in i en omställningsfas vare sig folk vill eller inte. I helgen sänder BBC en dokumentär om motorstaden Detroits kollaps. Ett första exempel på vad som händer med ett samhälle på nedgång. En fjärdedel av innerstan har naturen redan börjat återta. Så här skriver regissören Julien Temple om sin upplevelse av staden:

"The only growth industry is the gangs of armed scrappers, who plunder copper and steel from the ruins. Rabid dogs patrol the streets. All the national supermarket chains have pulled out of the inner city. People have virtually nowhere to buy fresh produce. Starbucks? Forget it."

Med dessa förutsättningar blir det vettigt att göra det som miljörörelsen tjatat om i snart ett halvsekel: Bli mer självförsörjande, odla upp gröna ytor med mat, stärk det lokala samhället och så vidare. I senaste numret av Ordfront skildras detta i ett spännande reportage av Björn Forsberg. Väl värt att läsa.

När lokal omställning blir en överlevnadsfråga spelar det ingen roll om folk tror att människan eller vulkaner orsakar klimatförändringarna.

Bloggat: Jonas Fogelqvist

Media: Övning inför havsnivåhöjning (SVD, DN)

Senaste kommentarerna

  • Gäst: Vad lustigt! Jag läste just Keith Farnish ("Time's up...
  • JJ: Den ambivalens vi alla kan känna inför en mängd...
  • Pella: Vi, menar jag förstås :D
  • Pella: Mitt intryck är iofs inte att Dark mountain väntar....
  • Jens Hansson: Jag känner en viss kluvenhet gentemot the Dark...