Hoppet står till biogasen
Jag känner att jag gick lite hårt åt biogasen i inlägget häromdagen. Här är en liten upprättelse. Faktum är att biogasen är den energibärare som har den kanske största potentialen som framtida drivmedel. I min bok Vår beskärda del finns ett kapitel om hur Sverige skulle kunna bli fossilfritt till år 2030. Inför att jag skrev det läste jag en lång rad rapporter om förnyelsebar energiproduktion och energieffektiviseringar. Etanolen dömde jag ut av alla redan kända skäl, även om jag öppnade upp för en marginell del etanolproduktion även i framtiden. Biogasen däremot hade bra stöd i flera studier. Jag kom fram till att rötningen av matavfall skulle kunna ge biogas motsvarande närmare 1 TWh (terrawattimme), odlingsrester och gödsel skulle kunna ge 8 TWh och slam från reningsverk samt industrirester skulle kunna ge ytterligare 2 TWh. Totalt nästan 11 TWh. I dag använder transportsektorn nästan 100 TWh energi i form av olja.
Jag tror att dessa 11 TWh kan ha varit en väl hög siffra eftersom den förutsätter stora mängder organiska rester från såväl hushåll, jordbruk som industri som vi av hållbarhetsskäl kommer behöva minska i framtiden.
Men biogasen lär ändå spela en viktig roll i framtiden – om vi hittar ett hållbart sätt att producera den på. I princip allt material som man räknar med att kunna röta till biogas är samtidigt viktiga resurser i form av näringsämnen. De behöver återföras till jorden varifrån de kommer. Om biogasproduktionen kan göras småskalig och lokal är det möjligt att kombinera dessa två syften utan några stora energiförluster. Men det lär bli betydligt svårare om det ska byggas upp storskaliga system som kräver långa transporter både till rötningsstationer och sedan transport av rötslammet tillbaka till jordbruket.
Det vore spännande att se en studie, gjord på uppdrag av andra än branschintressen, som räknade på biogasens möjligheter utifrån ett vidare systemperspektiv.
Här kan man för övrigt lära sig hur man fixar sin egen biogas.
Bloggat: Kunri
Media: Nyteknik
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av
Kommentarer
David, bland det bästa och klokaste du skrivit:
” I princip allt material som man räknar med att kunna röta till biogas är samtidigt viktiga resurser i form av näringsämnen. De behöver återföras till jorden varifrån de kommer.”
Tänk om biståndsorganisationerna också kunde komma fram till samma insikt. Då skulle det inte se så nattsvart ut för de svältande i världen.
Bra att du skrev ”till” jorden och inte ”på” jorden. ”På” jorden (= ytgödsling) innebär att växternas rötter måste leta sig till ytan för att finna den lilla näring de kan komma åt. Ytliga rotsystem har bara nackdelar (speciellt när det är varmt och torrt) och djupa bara fördelar.
Redan för hundra år sedan hade man detta klart för sig hur viktigt det är med ett djupt matjordslager. Jag citerar ett stycke ur ”Den praktiske landtbrukaren” anno 1907:
Matjorden och alfen
Matjordens djup har ett stort inflytande på jordens fruktbarhet därigenom, att den erbjuder växterna ett större näringsförråd ju djupare den är, hvarjämte hon i samma mån kan upptaga och kvarhålla en större mängd fruktighet. Vid inträffande torka lida skördarna alltid mycket på grund jord. Samma är förhållandet de tider då ymnigare nederbörd inträffar. En grund matjord bör därför, såvidt möjligt är, fördjupas och förbättras (=jordisering - min kommentar). Alfven har äfven stort inflytande på jordens fruktbarhet. Ju mer godartad den är, ju mer näring lämnar den åt djuprotväxterna. Den kan äfven förvandlas till matjord genom djupare bearbetning. Kol är en hufvudbeståndsdel i mullämnena och dessa havfa, såsom antydt är, en mycket stor betydelse för åkerjordens bördighet.
Här finns mer nyttigheter att läsa ur den praktiske landtbrukaren:
http://www.skurupsborren.se/praktiske-landtbrukaren.html
Beträffande idén om små biogasanläggningar av oljefat enligt den lustiga länken längst ned i inlägget:
En av de få saker som talar emot biogasen är risken för läckage. Metan är som bekant en mycket kraftfull växhusgas, långt värre än CO2 och det är av yttersta vikt att anläggningar blir helt täta. Börjar man tillverka biogas på hobbynivå med tunnor och hemmabyggen i stor skala har vi knappast vunnit något, risken för läckage är för stor.
Tänk också på att Börjessons rapport, som talar om en 140-procentig kllimateffekt - då räknar vi bort de negativa effekterna av läckt metan.
Nej, de räknar faktiskt med metanläckage. Från rapportens sammanfattning (s.11-14):
"En annan viktig parameter är läckage av metan vid produktion och uppgradering av biogas och om detta ökar från antagna 0,5% till 1,5% reduceras klimatnyttan med motsvarande 5 procentenheter."
Däremot kan nog läckaget vid småskalig produktion i dåligt byggda anläggningar bli större än så.
http://www.nyteknik.se/multimedia/archive/00065/Livscykelanalys_av_s_650...
I artikeln står inte om det energinetto vi pratar om. Är alla transporter, plöjning, skördning, raffinering av det som ska rötas i samband med biogasens framställande medräknade och har dessa processer utförts av fossildrivna maskiner eller biogasdrivna?
I studien nämns energinetto i den längre sammanfattningen:
"När det gäller energieffektiviteten i de olika produktionssystemen för biodrivmedel, uttryckt som kvoten mellan drivmedelsutbyte och insatt hjälpenergi i form av primärenergi, ligger denna kring 5-6 för RME, biogas från avfall samt sockerrörsetanol när systemutvidgning tillämpas. För övriga biodrivmedelssystem ligger energibalansen kring 2 till 3. När energiallokering tillämpas blir skillnaderna i energibalans mindre där alla system ligger mellan 2 och 4 med undantag för sockerrörsetanol som ligger över 5."
Har gjort några sammanfattande kommentarer och utklipp ur sammanfattningen här: http://www.ecoprofile.se/thread-1754-Etanol-storre-miljobov-an-bensin!.html#14865
Vill du veta mer om energinettoberäkningarna så lär det finnas i rapporten: http://www.nyteknik.se/multimedia/archive/00065/Livscykelanalys_av_s_650...
"Om biogasproduktionen kan göras småskalig och lokal är det möjligt att kombinera dessa två syften utan några stora energiförluster. Men det lär bli betydligt svårare om det ska byggas upp storskaliga system som kräver långa transporter både till rötningsstationer och sedan transport av rötslammet tillbaka till jordbruket."
Ett alternativ är att tillverka biogasen lokalt och sedan transportera gasen i rörledningar eller tankbilar till något regionalt centra. Vad jag har förstått så krävs det väldigt ren gas för att den ska kunna användas i fordon och med dagens teknik så klarar inte småskaliga anläggningar av att framställa tillräckligt ren gas. Den gasen kan antingen användas till värme och elproduktion på gården eller transporteras till en anläggning där den renas för att sedan distribueras till fordonens tankställen.
Har diskuterats tidigare på Ecoprofile: http://www.ecoprofile.se/thread-1508-Biogas-pa-gardsniva.html
Jag litar på vad säger, vad det gäller etanol så blir energinettot i stort plus minus noll. En sak som är bortglömd nuförtiden är gengas, men det går åt mycket yxa, om man inte har kol.
Det är tyvärr så att ingen vill ha biogasen. Henriksdals reningsverk producerar biogas till Hammarby Sjöstad och till SLs bussdepå på söder. Det finns ett överskott som man inte kan sälja då det anses för dyrt. Det bränner man upp. Lågan kan ses högst upp i tornet. Vem sätter priset? Öppna en biogasmack vid reningsverket. En biogasfabrik var på gång ute vid Flaten men har stoppats av boende i Älta, dvs på andra sidan sjön. Skälet var att det eventuellt kan lukta. Jag bor 200 m från Henriksdal och har aldrig känt någon lukt. Det vore väl jättebra med närproducerad biogas. Tänk så mycket transporter man kunde sparat med närproducerat avfall.
Janne
Hej David, "Det vore spännande att se en studie, ..."
"Drivmedel av koldioxid och vatten" är en sådan studie. Den är totalt fri från särintressen och inte beställd av någon. Den är helt grundad på fakta och enkel gammal gasverkskemi, som var självklar gymnasiekompetens under andra världskriget, men som efterkrigstidens billiga olja gjort människor främmande för.
I längden är det enkla sammanhang och naturens fundamenta som står sig. Väte producerat av förnybar el genom elektrolys av vatten kan vi inte hantera. Däremot kan vi kombinera detta väte med koldioxid till hanterbara metanol/DME att ersätta fossil bensin/diesel i vår befintliga fordonspark. Framtidens elfordon kan vi driva med samma metanol/DME som vätebärare till bränsleceller.
Solen ger oss energi som vi kan växla till förnybar el. Med denna outsinliga energi kan vi kan vi oändligt hållbart få de rena bränslena metanol/DME av de outsinliga råvarorna koldioxid och vatten.
Av metanol/DME kan vi dessutom göra alla de kolväteprodukter som vi numera inte kan vara utan.
Med andra ord - vi kan genom att härma naturens fotosyntes via en metanolekonomi nå fortsatt tillgång till den välfärd fossilen gett oss utan att längre vara beoende av dessa fossil.
Visst är det konstigt att det enkla ska vara så svårt att inse! Så här har naturen gjort i miljarder år och kommer att fortsätta så länge det finns liv på planeten. Fotosyntesens verkningsgrad är inte ens 1 procent. Metanolsyntesens ligger nu på ca 60 procent och kan komma ännu bättre. Vad väntar vi på? Är det kol-, olje-, gas- och kraftbolagen som försöker få folk att sluta tänka och bävar inför paradigmskiftet, när man inbillar världen att lösningen ligger i fortsatt fossildrift genom att begrava koldioxiden?
Koldioxiden ska naturligtvis recirkuleras som naturen alltid hjort. CCR och inte CCS, R som Recycling. Mvh