Forskning
Anpassning till en varmare värld / Climate Adaptation Futures
Illustration: Truthout.org.
The science community needs to become better at communicating with politicians, the media and the public, and show that the uncertainties of science are not a reason to question the whole of the climate change question.
This was one of the key messages when nearly 1000 scientists, ecologists, economists and policy makers gathered to discuss climate adaptation at the world’s first large-scale Climate Adaptation Futures Conference, held recently in Australia.
With climate change already upon us, even the strongest action on emissions will not end climate change, scientists argued. We can no longer mitigate our way out of these challenges.
This means preparing for the unavoidable impacts of climate change now, and exploring the opportunities and difficulties of future political, economic and social adaptation. There is an urgent need to reach the best means by which to influence decision makers amongst governments, businesses and communities about these processes.
But the key to successful adaptation will not come from good science alone. A focus on policy, and the institutions through which they are implemented, will be crucial to this process, argued Dr R.K. Pachauri, Chair of the IPCC, speaking at the conference via video.
A stronger international community will need to be built around adaptation research, methods and impacts. This will assist people throughout the world to better prepare for what climate change impacts will happen, and the most likely ways in which they will occur. For example, adapting to increased droughts and changes in rainfall variation around the world will require research and development in new strains of crops, new practices of grain-fed agriculture, and measures with which to manage, harvest and store water.
A new Platform for Research on Vulnerability, Impacts and Adaptation (PROVIA) will play a key role in consolidating this research. The new umbrella institution will embrace the climate impact research community, enhance communication and stimulate ongoing peer-reviewed work, announced Professor Joseph Alcamo from the UNEP.
Greater collaboration across interdisciplinary sciences, from economists to sociologists and political scientists, will also be essential to prepare for different adaptations scenarios, Professor Alcamo argued.
Successful adaptation to climate change will also be dependent on better communication of the science itself. The need to restore the public and governments’ confidence in the IPCC, and to improve the readership of its upcoming Fifth Assessment Report, is crucial to this process, Dr Jean-Pascal van Ypersele, Vice Chair of the IPCC noted.
But a key part to communicating the science adequately is also coming up with confident statements for governments within a field where so much remains unknown. Scientists called for increased funding to research social attitudes and responses to climate change, and to look for better ways of communicating the science in preparation for adaptation.
Designing processes of climate change adaptation must also take into account the non-material aspects of life, which can’t always be accounted for in economic analysis alone. Factors such as social identity, community and equity will all play crucial roles in the outcomes of successful climate change adaptation, argued Professor Neil Adger.
Rose Butler
Research student in anthropology and climate change at the Australian National University (ANU) in Canberra.
Brun dystopi eller grönt hopp
Bild från bruna dystopi-filmen Children of men.
Dagens sändning av Klotet i P1 var något av de mest hoppfulla jag lyssnat till på svenska på länge. Äntligen behandlas på ett seriöst sätt de sannolika, om än hotfulla, scenarier som vi står inför. Det är Stockholm Environment Institute som tagit initiativ till att koppla ihop klimatkrisen med den snabbt annalkande oljekrisen. Klotet direktsände ett samtal mellan några av de bästa forskarna vi har på dessa områden: Kjell Aleklett, Johan Rockström, Henrietta Palmer och Karl Halding.
SEI har tagit fram fyra framtidsscenarier som väldigt kortfattat kan beskrivas så här:
Grönt hopp - varken snabba klimatförändringar eller oljekris
Det är detta scenario som alla makthavare har för ögonen. Allt löses till det bästa tack vare tur, teknologiska genombrott och vinden i ryggen.
Brun dystopi - ingen oljekris, men snabba klimatförändringar
Världens fattiga går under i klimatkaos. De rika använder sina pengar till att anpassa sig till högre havsnivåer och mer extremt väder.
Är litet verkligen vackert? - oljekris, men långsamma klimatförändringar
Globaliseringen kollapsar. Energibristen tvingar samhället till en återlokalisering av ekonomin. Det mekaninserade jordbruket havererar vilket leder till massvält.
Efter floden - snabba klimatförändringar och oljekris
Det totala sammanbrottet för mänskligheten.
På seminariet om detta som hölls i förmiddags tillfrågades publiken vilket scenario de trodde var mest troligt. Gissa vad majoriteten svarade – "Efter floden".
Jag skulle vilja kasta in en liten varning här för att apokalypsmyten riskerar att ta över när dessa frågor kommer på tal. Glädjande nog verkar Karl Hallding på SEI vara medveten om detta. Liksom behovet av planering för en mer realistisk framtidsbild:
– Verkligheten kommer att ligga någonstans mitt emellan, men riktigt var det vet vi inte. Och vi har en väldigt dålig beredskap idag, globalt och nationellt för att verkligen hantera någonting annat än det scenario som vi kallar "grönt hopp", säger Karl Hallding till Klotet.
Att peak oil och klimatkrisen kopplas samman är väsentligt om vi ska kunna undvika de värsta effekterna av fossilsamhällets sammanbrott. Nu väntar jag bara på att även ekonomin kopplas in också. Och insikten om att idén om fortsatt global ekonomisk expansion allt mer framstår som en nostalgisk dröm.
Ekot fälls för osakligt inslag om klimatforskare
Med illa dold skadeglädje rapporterade SR Ekots reporter Tommy Fredriksson för några månader sedan om hur den brittiske klimatforskaren Phil Jones svängt i frågan om klimatförändringarna. En tämligen sensationell nyhet. Enligt Tommy Fredriksson var Phil Jones, som granskades i den så kallade Climatecate-händelsen, nu "inte längre lika säker" i frågan om den globala uppvärmningen. Märkligt nog hamnade dessutom denna notis i ekonominyheterna.
Vi skrev om detta som ett av flera exempel på hur vissa journalister verkar lägga principerna om sakligheten åt sidan för att kunna ge uttryck för sin personliga övertygelse om att klimathotet blott är en bluff.
Även klimatförnekargranskarna i Uppsalaintiativet skrev om den medvetna misstolkningen av de svar som Phil Jones gav i en intervju i BBC.
Någon har uppenbarligen anmält Tommy Fredriksson till Granskningsnämnden för radio och tv vilka nu har behandlat fallet. Deras dom är följande:
"Granskningsnämnden ansåg att tre inslag i Ekot om den brittiske
klimatforskaren Phil Jones stred mot kravet på saklighet. Den
BBC-intervju som inslagen byggde på gav inte stöd för de påståenden som
gjordes i inslaget."
Något att begrunda för de redaktörer som ger utrymme åt de personer som utan någon seriös vetenskaplig grund ifrågasätter klimatförändringarnas vara.
I Effekts nästa nummer granskar vi klimatförnekarna.
Bloggat: Biology and politics
Dags att ge upp?
Hört någon på sistone som pratat om FN:s stora klimatmöte i Cancun i november? Förmodligen inte. Hört någon som över huvud taget fortfarande tror på att en FN-process kommer kunna lösa klimatkrisen? Antagligen inte det heller. Faktum är att inte ens delar av forskarvärlden längre verkar tro på detta. Ett exempel på det är den nya studie som forskare från USA och Australien publicerat i prestigefyllda amerikanska vetenskapsakademins tidskrift PNAS. I studien konstateras att klimatförändringarna kan göra halva jordklotet så hett att det blir obeboligt i framtiden. Och FN-processen har misslyckats, menar forskarna, några globala försök att minska utsläppen kommer inte att fungera.
De senaste siffrorna tyder dessutom på att uppvärmningen fortsätter i ökad styrka. I april slogs nytt månadsrekord sedan mätningarna startade.
Jaha. Vad ska vi hitta på dårå?
Det har uppstått ett sorts vakuum. Och svaret på detta blir inte sällan desperat, irrationellt eller otydligt. Forskarna som gjort studien pratar om att "bevara den mänskliga värdigheten". Det mer irrationella svaret är att föreslå massiv utbyggnad av kärnkraftverk. Ett exempel på det desperata svaret ger de som vill satsa på geoengineering, typ köra runt med flygplan som sprutar ut en massa svavel i atmosfären, eller dumpa gödningsmedel i haven som orsakar algblomning, eller skicka ut speglar i rymden för att reflektera bort solljuset. Hybris, någon?
Få verkar dock vara beredda att acceptera faktum och säga det rent ut. Och den som gör det får vara beredd på att framstå som oerhört provocerande. Som Paul Kingsnorth, författare, klimataktivist och tidigare redaktör på The Ecologist. Han har startat nätverket Dark Mountain Project som ställer sig frågan: vad händer om vi slutar låtsas? I The Guardian skriver Kingsnorth att han gett upp om miljörörelsen och deras kampanjer och finner mer hopp i sitt nya nätverk:
"Together we are able to say it loud and clear: we are not going to 'save the planet'. The planet is not ours to save. The planet is not dying; but our civilisation might be, and neither green technology nor ethical shopping is going to prevent a serious crash."
Läs också George Monbiots svar om varför han blir så provocerad av Dark Mountain Project.
Frågan är: Är det fel att ge upp falskt hopp? Sluta hoppas på att det kommer ske en mirakulös global opinionssvängning som gör att åtgärder vidtas för att hindra skenande klimatförändringar? Och om man slutar hoppas är det detsamma som att lägga sig ner och dö? Finns det andra sätt att möta en turbulent framtid på?
Ett försiktigt mittemellansvar är att det ena inte behöver utesluta det andra. Det kan finnas flera goda skäl att fortsätta kämpa för utsläppsminskningar. Minskade utsläpp skulle kunna fördröja en klimatkatastrof och ge mer tid för anpassning. Kampen i sig kan vara viktig och göra befolkningen mer förberedd på ekologiska chocker.
Men det kan också finnas skäl att förebereda samhället mentalt och praktiskt för en omställning som inte bara gäller klimatet utan också konsekvenserna av energikriser och ekonomiska kriser. Och att, som Dark Mountain Project föreslår, diskutera hur vi kulturellt ska förhålla oss till det faktum att vi troligen går mot en kollaps.
Ändrade prioriteringar alltså. Gör det dig provocerad?
Forskarna är eniga: Människan påverkar klimatet
Forskarna är fortsatt eniga om att människlig påverkan är huvudorsaken till den globala uppvärmningen. Det visar en enkät som SVT:s vetenskapsredaktion har gjort. I enkäten har svenska forskare som arbetar med klimatfrågan tillfrågats om sin inställning till klimatförändringarna och förtroendet för FN:s klimatpanel IPCC. En förkrossande majoritet har inte ändrat uppfattning efter vinterns IPCC-debatt utan har ett fortsatt stort förtroende för IPCC och slår fast att det är vetenskapligt bevisat att klimatförändringarna är skapade av människans aktivitet.
– Jag är inte förvånad över resultatet. Det är utan tvekan så att vi befinner oss i en period av global uppvärmning och att människan har med detta att göra. Forskningsvärlden är enig om detta och har inte ändrat sin slutsats sedan 20 år tillbaka i tiden, kommenterar Kevin Noone, en av de forskare som deltagit i undersökningen, till SVT:s vetenskapsredaktion.
Av enkäten framgår också att forskarna är föga imponerade av medias hantering av klimatfrågan det senaste halvåret. Två av tre forskarna anser att medierna överdrivit i rapporteringen om "climategate" och de mindre felaktigheter som upptäckts i IPCC:s senaste rapport.
– Ett problem är att massmedia stundtals skildrat klimatforskningen som en fråga om åsikter, när det egentligen handlar om vetenskap. Man ska ge "båda sidor" samma utrymme, när i själva verket ena sidan representerar 97 procent av klimatforskarna och är än mer dominerande när det gäller publicerade forskningsresultat. Resultatet blir galet. Vetenskap handlar inte om tyckande, menar Kevin Noone.
Det mest anmärkningsvärda i SVT-enkäten är att mellan 1,5 och 3 procent av svenska klimatforskare helt förnekar både den globala uppvärmningen och att det är mänsklig aktivitet som ligger bakom denna.
Media:
Olle Häggström på Aftonbladet Debatt: Forskare trakasseras av klimatskeptiker.
Bloggat om klimatförnekare: Uppsalainitiativet, Piprök, Climate Scam
Kött fortsätter vara klimatbov
Köttfoder i form av sojabönor i Amazonas.
Tack vare ett par finska forskare och några aningslösa artiklar i svensk media om att kött egentligen inte är så farligt, kan miljontals köttätare nu dra en lättnadens suck. Som en läsare skriver efter Sydsvenskans artikel:
"Skönt att läsa detta, familjen funderade på om vi skulle sluta äta kött här hemma bara för att dra vårt strå till stacken. Men nu kan man ju fortsätta utan att få dåligt samvete."
I nyheten säger forskarna att en vegetarisk kost innebär 5–7 procent lägre utsläpp än köttkost, men att det inte blir så stor skillnad om bara några går över till vegetarisk kost. Man skulle också kunna säga att om alla blev vegetarianer så skulle det blir en stor skillnad.
Men bortsett från den tendentiösa slutsatsen som forskarna drar så är det något som inte stämmer med hela idén om att kött och vegetarisk kost innebär ungefär lika mycket utsläpp.
De finska forskarna verkar ha missat att det faktum att de flesta köttdjur inte betar gräs utan lever på foder, inte sällan i form av sojabönor odlade i Brasilien på mark som frigjorts genom skogsskövling. Om sojabönorna (eller andra grödor) hade konsumerats direkt i form av människoföda skulle betydligt mindre mark behöva tas i anspråk vilket skulle minska avskogningen samt minska utsläppen som kommer från markbruket. Desstuom skulle behovet av konstbevattning, konstgödsel, bekämpningsmedel och så vidare bli betydligt mindre. På Ecoprofile tipsar Martin Saar om denna rapport från World Watch Institute som kommer fram till att de direkta och indirekta utsläppen från köttindustrin står för 50 procent av utsläppen.
Det låter väldigt högt, men tyder på att det ändå ligger något i föreställningen att storskalig köttproduktion är dålig för klimatet.
De finska forskarna verkar dock inte ha varit ute efter att slå fast sånt som redan är känt. De har en annan agenda:
– Det har blivit för mycket fokus på kopplingen mellan mat och klimat, säger Helmi Risku-Norja, forskare vid MTT, Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi i Jokioinen till Sydsvenskan.
Brittiske klimatdebattören George Monbiot skrev här om dagen en artikel om den, för de flesta, något svårbegripliga forskningsvärlden. Han skriver att den process där forskningen granskas av andra forskare innan publicering har lett till ett konkurrensförhållande där "den största vetenskapliga triumfen är att motbevisa en dominant teori". Är det som drivit de finska forskarna?
För bra reportage kopplingen mellan mat och klimat. Lyssna på Sveriges Radios serie Matens pris.
Bloggat: Röda Malmö, Djurens rätt, Kostdoktorn, Climate Scam,
James Lovelock: Vi är inte smarta nog att rädda planeten
Om man är en av världens mest erfarna klimatforskare, och en av de mest respekterade. Och man dessutom har fyllt 90 år. Då kan man tala rätt fritt om vad man tror om människans möjligheter att stoppa klimatförändringarna.
Därför säger James Lovelock som han gör: Det är troligen för sent att stoppa klimatförändringarna. Och även om det skulle vara teoretiskt möjligt är inte människan smart nog att göra det (en pik till de som vill bygga Förbifart Stockholm?):
– I don't think we're yet evolved to the point where we're clever enough to handle as complex a situation as climate change, säger han till The Guaridan.
– We're very active animals. We like to think, 'Ah yes, this will be a good policy,' but it's almost never that simple. Wars show this to be true. People are very certain they are fighting a just cause, but it doesn't always work out like that. Climate change is kind of a repetition of a wartime situation. It could quite easily lead to a physical war.
Likt många som ser sanningen i vitögat leder det till märkliga idéer. James Lovelock tycker demokratin står i vägen för vad som borde göras:
– We need a more authoritative world. We've become a sort of cheeky, egalitarian world where everyone can have their say. It's all very well, but there are certain circumstances – a war is a typical example – where you can't do that. You've got to have a few people with authority who you trust who are running it. They should be very accountable too, of course – but it can't happen in a modern democracy. This is one of the problems.
Här är en del av James Lovelocks intervju med BBC:
Se BBC:s hela intervju med James Lovelock.
Läs Leo Hickmans intervju i The Guardian.
Media: Förbifarten (DN, DN2, DN3 ) Sverige gillar kolkraft (SVD),
På väg mot nytt värmerekord
Ja, det var kallt här i Sverige under vintern, men 2010 kan ändå komma att bli det varmaste åren som någonsin uppmätts.
Klimatforskaren James Hansen har på Nasas Goddard Institute lett en studie som än en gång tar kol på myten om att uppvärmningen skulle ha avstannat. Tvärtom är trenden fortsatt tydlig: vi är på väg mot en allt varmare värld.
Att väderfenomenet El Niño kommer dominera år 2010 gör att vi kan förvänta oss nya rekordtemperaturer.
Det är naturligtvis dåliga nyheter för alla levande varelser på planeten eftersom högre temperaturer kommer att öka intensiteten i klimatförändringarna. Men efter vinterns attacker mot klimatvetenskapen är detta åtminstone klara bevis för att ambitionerna att undvika katastrofala klimatförändringar måste höjas.
Halva USA förnekar klimathotet
Nästan hälften av amerikanerna (46 procent) tror att klimatförändringar inte orsakas av människor utan av sådant som förändrad solaktivitet eller vulkanutbrott, visar en ny opinionsundersökning av Gallup Femtio procent anser att klimatförändringarna kan kopplas ihop med mänsklig aktivitet. Det kan jämföras med 2003 då 61 procent uppgav mänsklig aktivitet som skäl till klimatförändringarna och 33 procent hävdade andra orsaker. (I Sverige ansåg 86 procent i en undersökning gjord av Synovate i februari i år att klimatproblemet är orsakat av människan).
Den utbredda förnekelsen i USA lär ju inte göra det enklare att genomdriva en politik som ens är i närheten av vad som behövs för att kunna tackla klimathotet. Å andra sidan, den amerikanska befolkningen har en tradition av vetenskapsförakt. Enligt en opinionsundersökning från 2004 tror 67 procent att en gud har skapat människan. Endast 6 procent tror på evolution, utan hjälp av gud. Nästa hälften av befolkningen (45 procent) tycker att skolorna borde undervisa i kreationism (gud har skapat människan) i stället för evolutionsteori.
Detta genanta resultat innebär dock inte att skolorna ersatt biologiböcker med Bibeln. De allra flesta fall amerikaner fortsätter att undervisas i evoloutionsteori.
Med andra ord, folk kan ha märkliga idéer om världen utan att det påverkar politiken särskilt mycket.
Men att genom beslut uppifrån ställa om USA mot ett mer hållbart samhälle kommer inte bli enkelt, för att inte säga omöjligt. Det enda hoppfulla är det faktum att USA är på väg att tvingas in i en omställningsfas vare sig folk vill eller inte. I helgen sänder BBC en dokumentär om motorstaden Detroits kollaps. Ett första exempel på vad som händer med ett samhälle på nedgång. En fjärdedel av innerstan har naturen redan börjat återta. Så här skriver regissören Julien Temple om sin upplevelse av staden:
"The only growth industry is the gangs of armed scrappers, who plunder copper and steel from the ruins. Rabid dogs patrol the streets. All the national supermarket chains have pulled out of the inner city. People have virtually nowhere to buy fresh produce. Starbucks? Forget it."
Med dessa förutsättningar blir det vettigt att göra det som miljörörelsen tjatat om i snart ett halvsekel: Bli mer självförsörjande, odla upp gröna ytor med mat, stärk det lokala samhället och så vidare. I senaste numret av Ordfront skildras detta i ett spännande reportage av Björn Forsberg. Väl värt att läsa.
När lokal omställning blir en överlevnadsfråga spelar det ingen roll om folk tror att människan eller vulkaner orsakar klimatförändringarna.
Bloggat: Jonas Fogelqvist
Tro och vetande i radion
Att det finns gubbar som förnekar klimathotet är en sak, betydligt värre är det med de journalister som bereder plats för dessa gubbar och dess konspirationsteorier i media.
Rasmus Malm, chefredaktör på Re:Public Service, skriver i en krönika i GöteborgsPosten om Sveriges Radios inställning till klimatförnekare:
"Den förment neutrala nyhetsjournalistiken har en väldigt svag punkt. 'Låt bara båda sidor komma till tals', om detta enda kriterium är uppfyllt har den duktige reportern gjort sitt. Denna devis tycks gälla även om den ena sidan råkar vara en rättshaveristisk webbplats och den andra sidan är det samlade internationella forskningsläget."
Han radar upp exempel på hur vissa av radions journalister verkar ha svårt att skilja på tro, åsikter och vetenskap. Till hans lista kan läggas Ekonomiekots Tommy Fredriksson som här om veckan, mitt bland alla ekonominyheter, stoppade in en liten nyhet där Fredriksson felaktigt hävdar att klimatforskaren Phil Jones inte längre tror på klimatförändringarna. (Uppsalainitiativet skriver om de medvetna misstolkningarna av en intervju med Phil Jones).
Rasmus Malm avslutar sin krönika:
"Den helhetsbild Sveriges Radio nu förmedlar till allmänheten är i väsentliga delar missvisande. Djävulen finns som bekant i detaljerna. Att jordens medeltemperatur stiger och att människan bidrar till detta på ett allvarligt sätt, är inget man kan tycka till om. Vi kan debattera James Camerons kvaliteter som filmregissör. Vi kan ha olika åsikter om hur klimathotet bäst bör mötas. Men när en ängslig SR-journalistik, målar upp den osanna bilden av att kunskapsläget i grunden är osäkert – då står vi inför ett demokratiskt problem."
Sveriges Radio gör mycket bra journalistik, men man borde fundera över hur man vårdar sin trovärdighet när det gäller vetenskapsjournalistiken.
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av