Förnyelsebar energi
Svårt att stoppa dansande människor
Intrycket av valdebatten så här långt är att ingen är så där överdrivet intresserad av att göra något åt de stora problemen.
För att pigga upp kommer här en video från några som åtminstone försöker. Den är från årets klimatläger i Storbritannien. I år hålls lägret utanför Edinburgh i Skottland och riktar sig mot Royal Bank of Scotland som är den bank mest aktiv i att finansiera ny fossil energi. Bland annat satsar man enorma summor i ny kolkraft i Europa, oljeprospektering i Amazonas och utvinning av oljesanden i Kanada.
Aktivisterna från brittiska Climate Camp slog upp sitt läger i förra veckan. Filmen nedan är från ett av de första besöken hos banken. I går gjordes ett mer seriöst försök att stänga ner banken för en dag. Till sin hjälp hade de bland annat en trojansk gris och en stormnings-noshörning i papier maché. Det lyckades delvis. En del konfrontation med polisen uppstod och tolv aktivister greps.
Stormnings-noshörningen i rörelse:
Hoppet står till biogasen
Jag känner att jag gick lite hårt åt biogasen i inlägget häromdagen. Här är en liten upprättelse. Faktum är att biogasen är den energibärare som har den kanske största potentialen som framtida drivmedel. I min bok Vår beskärda del finns ett kapitel om hur Sverige skulle kunna bli fossilfritt till år 2030. Inför att jag skrev det läste jag en lång rad rapporter om förnyelsebar energiproduktion och energieffektiviseringar. Etanolen dömde jag ut av alla redan kända skäl, även om jag öppnade upp för en marginell del etanolproduktion även i framtiden. Biogasen däremot hade bra stöd i flera studier. Jag kom fram till att rötningen av matavfall skulle kunna ge biogas motsvarande närmare 1 TWh (terrawattimme), odlingsrester och gödsel skulle kunna ge 8 TWh och slam från reningsverk samt industrirester skulle kunna ge ytterligare 2 TWh. Totalt nästan 11 TWh. I dag använder transportsektorn nästan 100 TWh energi i form av olja.
Jag tror att dessa 11 TWh kan ha varit en väl hög siffra eftersom den förutsätter stora mängder organiska rester från såväl hushåll, jordbruk som industri som vi av hållbarhetsskäl kommer behöva minska i framtiden.
Men biogasen lär ändå spela en viktig roll i framtiden – om vi hittar ett hållbart sätt att producera den på. I princip allt material som man räknar med att kunna röta till biogas är samtidigt viktiga resurser i form av näringsämnen. De behöver återföras till jorden varifrån de kommer. Om biogasproduktionen kan göras småskalig och lokal är det möjligt att kombinera dessa två syften utan några stora energiförluster. Men det lär bli betydligt svårare om det ska byggas upp storskaliga system som kräver långa transporter både till rötningsstationer och sedan transport av rötslammet tillbaka till jordbruket.
Det vore spännande att se en studie, gjord på uppdrag av andra än branschintressen, som räknade på biogasens möjligheter utifrån ett vidare systemperspektiv.
Här kan man för övrigt lära sig hur man fixar sin egen biogas.
Bloggat: Kunri
Media: Nyteknik
Allt blir bra jämfört med det sämsta alternativet
Glöm allt du hört om problemen med etanol som bilbränsle. Nu kommer en ny forskningsrapport som säger att etanolen, och biogasen, har en mer eller mindre direkt positiv inverkan på klimatet.
Hur kan det vara möjligt? Biogasen är rentav "mer än klimatneutral" enligt rapporten. En första förklaring får man när man läser vilka som finansierat rapporten: biobränslebranschen själv i form av Lantmännen, Eon, Sekab och Svensk raps. En andra förklaring får man när man läser hur man räknat. I fallet biogas räknas klimatpåverkan fram genom att jämföra omvandling av gödsel till biogas med att gödslet slängs på backen där det avger metangas. Att köra bilen på biogas är utifrån en sådan jämförelse 140 procent bättre än att köra på bensin.
Undrar om det skulle bli samma siffra om gödslet i stället hade tagits till vara i ett ekologiskt jordbruk vilket därmed hade minskat behovet av att gödsla med konstgödsel?
För att göra en annan jämförelse. Att köra bilen på etanol skulle kunna vara tusentals procent bättre än bensin – om man i stället för att odla etanolgrödor på marken hade använt marken till att bygga ett riktigt jävla skitigt och evil kolkraftverk.
Kreativt kalkylerande är ett måste för den som vill övertyga världen om att massbilism och hållbarhet går hand i hand.
Intressant är dock att argumenten för en biobränsledriven bilpark inte ens håller när branschen själv står för forskningspengarna. Max 10-15 procent av bensin- och dieselanvändning går att ersätta med markodlade biobränslen enligt rapporten.
350.orgs nya kampanj: Börja jobba!
Den outröttlige Bill McKibben och hans 350-team tar i dag nya tag för att få in världen på rätt spår. I höstas arrangerade nätverket 350.org världshistoriens mest välspridda politiska manifestation. Över 5 200 aktioner genomfördes 181 länder med syftet att få världens ledare att skriva under ett klimatavtal som minskar koldioxidhalten i atmosfären från nuvarnde 387 miljondelar till under 350 (efter klimatvetenskapens rekommendationer).
Hösten 2010, den 10 oktober – 10/10/10 – äger nästa megamanifestation rum. Den följer 350.orgs 2010-tema: "Get to work" som handlar om att påbörja omställningen av lokalsamhället. Så här skriver Bill McKibben i ett öppet brev till alla som kämpar för en hållbar framtid:
We're calling it the 10/10 Global Work Party, and in every corner of the world we hope communities will put up solar panels, insulate homes, erect windmills, plant trees, paint bikepaths, launch or harvest local gardens. We'll make sure the world sees this huge day of effort--and we'll use it to send a simple message to our leaders: "We're working--what about you? If we can cover the roof of the school with solar panels, surely you can pass the legislation or sign the treaty that will spread our work everywhere, and confront the climate crisis in time." 10/10/10 will take a snapshot of a clean energy future.
Sugen på att kavla upp ärmarna? Anmäl dig här.
Lyssna på en audiovisuell presentation av planen för 2010.
Vindkraftsparken är en chans för fordonsindustrin
Vindkraftsparken i Piteå kommun som regeringen i dag gav klartecken till kommer motsvara två kärnkraftverk när dess 1 100 kraftverk står färdiga.
Äntligen ett rejält steg framåt mot 100 procent förnybar energi som borde vara Sveriges (och världens) målsättning.
Ännu bättre skulle det kunna bli om vindkraftverken producerades i Sverige i stället för att importeras, troligen från Danmark. Närproducerade vindkraftverk är nog inte möjliga att få till innan den nu planerade vindkraftsparken står klar, men skulle kunna vara en målsättning för nästa vindkraftspark som byggs. För den blödande fordonsindustrin skulle detta vara ett betydligt bättre kort att satsa på än att hoppas på utländska investerare som inte gett upp tron på massbilismen.
Bloggat: Jöran Fagerlund, Maja Fjaestad
Konsumismen hotad – av metallbrist
Glöm klimatkris och oljetopp. Världens shoppingfrossa kommer hejdas av resursbrist. De sällsynta jordartsmetaller som är nödvändiga för att tillverka många av de högteknologiska prylar vi omger oss med, inklusive vindkraftverk, är snart en bristvara. Det rapporterar Times från en av Asiens största investeringskonferenser där Jack Lifton, expert på dessa metaller, gav några av världens största fondförvaltare en kalldusch.
I dag är det Kina som till 90 procenten förser världen med dessa metaller, men inom några år kommer Kina behöva dessa metaller själva. Inte minst på grund av bygget av stora vindkraftsparker.
– Vid det tillfället, när köparen av sällsynta metaller från General Electric dyker upp och vill köpa lite lantanoider, kommer Kina säga åt honom att allt är slut, berättade Jack Lifton under konferensen som hölls i Tokyo.
Visserligen finns det andra reserver av dessa metaller, men att utvinna dem är väldigt dyrt, komplicerat och tidskrävande. Världen kommer vara beroende av Kinas reserver under lång tid framöver, enligt Jack Lifton som spår ett slut för konsumismen och resurskrig med Kina.
Budskapet från konferensen i Tokyo är en påminnelse om att det spelar någon roll om så både klimat- och energikrisen löstes genom ett mirakel – en världsekonomi byggd på evig tillväxt är omöjlig att hålla igång även av andra skäl.
Läs också bloggen Flutes genomgång av tillgången på sällsynta ämnen.
Ingen win win-situation
Varför kan inte företagen se möjligheterna i klimatkrisen? Vet de inte om att det kinesiska tecknet för kris har två betydelser: "fara" och "win win-situation"?
Det verkar inte spela någon roll att miljövänner och politiker, röda, blåa och gröna, de senaste åren har ramlat över varandra för att få förklara att företagen skulle tjäna massor av pengar om de bara satsade på hållbara affärsmodeller och grön teknik. Antingen är företagen dummare än Maud Olofsson, eller smartare. För vad gäller den hållbara verksamheten och den gröna tekniken fortsätter den att vara en nischpryl.
Kan det kanske vara så att det är bättre för företagens ekonomi att hålla sig på den välbeprövade fossila vägen? Hur bra det än ser ut med solpaneler på taket?
Effekt-medarbetaren Jonas Fogelqvist tipsar på sin blogg om att Ikea är på väg att lägga ner sitt stora gröna projekt Ikea Greentech:
"Satsningar på bl a billiga solpaneler som skulle säljas på
IKEA-varuhusen är skrinlagda. Nästan alla anställda har sagts upp.
Enligt uppgift har IKEA Greentech tittat på 300 möjliga
investeringsobjekt men inte satsat pengar i ett enda."
Visst byggs det nya vindkraftverk och annan förnyelsebar energi, men inte i närheten av vad det borde byggas för att världen ska kunna försörjas utan fossil energi i framtiden.
Samtidigt är det uppenbart hur stora förändringarna kan bli om bara den billiga fossila energin blir mindre billig. Oljepriset ligger just nu kring 80 dollar, en historiskt mycket hög nivå, trots att det är lågkonjunktur. En av många konsekvenser av det höga oljepriset är att hastigheten på fraktfartygen sjunker (eftersom det drar mer bränsle ju snabbare ett fartyg rör sig). Från ett snitt på 20 knop är många rederier nu nere på 14 knop för sina fartyg, skriver Financial Times. (Under oljekrisen på 1970-talet sänktes farten till 11 knop.)
Sensmoralen av dessa två exempel är inte att det är värdelöst med solkraft och att vi ska åka långsammare på sjön. Den är följande: Om vi ska kunna se en omställning till exempelvis förnyelsebar energi krävs det antingen politisk styrning eller att priset på fossil energi går upp (till exempel på grund av minskat utbud). Helst både och.
Win win-situationen förblir en dröm.
Och för övrigt: Det kinesiska tecknet wēijī betyder just kris, eller farlig situation. Endast om man styckar upp det i bitar och är väldigt kreativ när man sätter ihop dem kan man få det till "möjlighet" eller kanske "win win-situation".
Bloggat om annat:
Warlenius om behovet av grönt nytänk inom vänstern
Flute om lustmord på ny ekomodernistisk bok
Hållplats Hådén om varför klimatåtgärder är rimliga även för osäkra
Cornucopia: Champagnevänstern upptäcker peak oil
Vattenfall dissar vindkraften och storsatsar på brunkol
Statligt ägda Vattenfall ökar investeringarna i fossil energi med 72 procent och halverar samtidigt investeringarna i vindkraft, skriver Dagens Industri.
Vindkraften anses inte lönsam, säger Vattenfall. Det har de säkert helt rätt i. En enkel jämförelse mellan vind och kol ger följande:
Vind alstras huvudsakligen genom skillnaden i temperatur mellan ekvatorn och polerna samt att jorden snurrar. Nog för att det kan finnas mycket energi i vind, men det är en energiform som är relativt okoncentrerad. Den är svår att utvinna i större skala.
Kol däremot består av superkomprimerat uråldrigt organisk material som naturen lagrat i hundratals miljoner år. Energin i kol är koncentrerad och enkel att utvinna.
Ny teknik i all ära, men den kommer aldrig göra vindkraften mer lönsam än kolkraften.
Så länge regeringens slappa krav på Vattenfall endast är att leverera vinst kommer Vattenfalls energi aldrig bli ren. Inte ens genom att göra så här sjuka musikvideos (obs "lignite" betyder brunkol, Lars G Josefsson dansar in 1.48):
Mark Lynas har tappat greppet
Efter klimatmötet i Köpenhamn skrev den brittiske författaren och journalisten Mark Lynas en uppmärksammad artikel om att haveriet kunde skyllas på Kina. Nu har Aftonbladet Kultur översatt artikeln och gett den rubriken "Så spelade Kina bort vår framtid". Den inleds så här:
"Köpenhamn var en katastrof. Det vet vi. Men sanningen om vad som faktiskt hände riskerar gå förlorad bland alla rykten och ofrånkomliga ömsesidiga beskyllningar. Sanningen är denna: Kina undergrävde förhandlingarna, förödmjukade medvetet Barack Obama och insisterade på en förfärande ”uppgörelse” vars syfte var att västvärldens ledare skulle bära skulden. Hur kan jag veta detta? Jag var i rummet och såg det ske."
Det är såklart intressant att få en inblick i klimatförhandlingarna på toppnivå och visst verkar Kina ha bromsat förhandlingarna, men tyvärr säger artikeln mer om Mark Lynas än om den globala klimatpolitiken.
Sanningen är denna: Mark Lynas har tappat greppet om klimatfrågan och gör nu mer skada än nytta för klimatrörelsen. Hur kan jag veta detta? Jag har läst i princip allt han skrivit de senaste fem åren och jag har träffat honom personligen.
Det verkar som att Mark Lynas-förändring startade efter att han skrivit boken Sex Grader vilken går igenom kollapsen av världens ekosystem, med stegrande intensitet, grad för grad. Extremt otäck läsning. Jag känner många som inte orkat sig längre än till tre grader. Kombinationen av djupa kunskaper om klimathotet och trögheten i politiken påverkar ofrånkomligen människor på olika sätt. För Mark Lynas del verkar det som att han genomgått en gradvis desillusionering.
Det började på klimatmötet på Bali 2007 som Lynas utnämnde till en framgång, särskilt EU:s "ambitiösa" målsättning om att halvera de globala utsläppen till 2050. Den som har koll på siffrorna vet dock att en halvering till 2050 inte är i närheten av att vara tillräckligt.
Ett år senare skrev Lynas en artikel i Svenska Dagbladet om att framtidens energikälla stavas kärnkraft.
Och medan allt fler inser att ökad tillväxt inte leder till mindre utsläpp, utan mer, började Mark Lynas propagera för att vi måste "växa oss ur den ekonomiska krisen".
Det senaste exemplet är alltså misslyckandet i Köpenhamn där Mark Lynas ger Kina och även Indien skulden. I en uppföljningsartikel säger han rent ut att det är fel med klimaträttvisa.
Mark Lynas betydelse för klimatfrågan har varit stor. Inte minst för mig själv som drogs in i frågan genom hans första bok Oväder 2005. Sedan dess har jag kastat mig över allt han har skrivit på sin blogg, i New Statesman, The Guardian och i Sex Grader. Tre gånger har jag träffat honom, senast i somras på Tällberg Forum. Det blev en bekräftelse på att han har tappat greppet, eller åtminstone tron på möjligheten att ställa om till ett hållbart samhälle. Han fnös åt Transition-rörelsen och spådde deras borttynande inom några år. Det enda som verkade ge honom verkligt hopp var nya kärnkraftverk.
Det är också så han argumenterar mot de som vill ha klimaträttvisa, alltså att rika länder måste ge fattiga en större del av den begränsade mängd utsläpp som kan göras utan att riskera en klimatkatastrof. Mark Lynas hävdar att det är fel, bättre är att bygga förnyelsebar energi och kärnkraft i stor skala så att den fossila energin kan ersättas. Därmed ansluter han sig till den teknikoptimism som visserligen är väl utbredd, men som saknar vetenskapligt stöd. Såväl FN:s klimatpanel IPCC som Internationella Energiorganet IEA är klara med att den fossila energi som utgör 85 procent av världens energimix inte låter sig bytas ut i en handvändning. Särskilt inte som efterfrågan på energi snabbt ökar i en värld som törstar efter ekonomisk tillväxt.
Jag har tidigare skrivit om varför det är märkligt att lägga så stor del av skulden på Kina när de bara gör som de rika länderna gör – sätter sin egen utveckling främst. Även Rikard Warlenius på Arbetarens Klimatblogg har på samma sätt kritiserat Mark Lynas artikel.
Säkert vill Mark Lynas väl, men resultatet av hans skeva analys blir tyvärr endast att han bara bidrar till att skjuta fram den nödvändiga omställningen till ett hållbart samhälle.
Småskalig energi ger mindre sårbarhet
Tappa upp vatten i badkaret, köp hem ficklampor och batterier, om du har kamin bör du ha lagrat ved, skriver Svenska Dagbladet. Det är tips för att förbereda sig inför det strömavbrott som riskerar att komma på grund av Sveriges just nu överbelastade elnät. Elbolagen varnar för omfattande strömavbrott i hela Sverige. Orsak: två kärnkraftsreaktorer står stilla, en tredje går på halvfart.
Att de inte är igång har inga dramatiska skäl, ombyggnationen har bara dragit ut på tiden. Det är stora komponenter som måste bytas ut förklarar enhetschefen på Strålsäkerhetsmyndigheten.
Även om du slipper strömavbrott just denna vecka kan det vara läge att läsa igenom Energimyndighetens sida "När det blir strömavbrott". 10-talet lär bjuda på många sådana eftersom de närmaste tio åren, enligt bland annat Internationella Energiorganet, kommer att innebära att vi rör oss in i en energikris.
Förutom att förbereda sig personligen bör vi också fundera över hur vårt samhälle bäst hanterar de chocker som en energikris kommer att innebära. Som vanligt sätter många hoppet till storskaliga projekt. Solpaneler som fyller hela Sahara och en fetingledning som transporterar elen till Sverige är en populär dröm. Mer kärnkraft önskas av regeringen.
Storskaliga energisystem har förvisso fördelen att de kan pumpa ut mycket energi – men bara när de fungerar. Nackdelen är att de gör oss väldigt beroende av just dessa storskaliga system. Ofta är dessa tekniskt komplicerade och därmed sårbara eftersom de är beroende av andra storskaliga system.
Två kärnkraftsreaktorer som står still räcker för att knäcka Sveriges elförsörjning.
Det mer resilienta alternativet (resiliens betyder ungefär motståndskraft) är att decentralisera energiförsörjningen genom att bygga mer småskalig energiproduktion. Solpaneler och vindkraftverk. Vedeldade kaminer och små fjärrvärmeverk. Lokala kraftnät med egen lagring av el.
Kärnkraftsanhängarna har rätt i att vinden inte alltid blåser och solen inte alltid skiner. Men att vindkraften står stilla i en region må vara hänt om andra energikällor fungerar, och allt inte står och faller med ett par megaprojekt.
Annat intressant i media:
Min gamla Arbetaren-kollega Rikard Warlenius är numer precis som jag frilansskribent inom klimatområdet. I dagens Aftonbladet skriver han om klimatförnekarna utifrån nya boken Climate Cover-up.
Alf Hornborg, professor i humanekologi, skriver på SVT Debatt om att 00-talet var den sista sucken för den fossildrivna världsekonomin.
Bloggat: Hållplats Hådén
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av