David Jonstad
David Jonstad
david.jonstad@effektmagasin.se
0708-88 17 23
Tid att leva hållbart
"Jobba mera!" är mantrat från höger till vänster. Det finns en ingen hejd på hur många gånger politiker av i dag kan uttrycka sin tro på arbetet som välsignelse. Luther framstår vid sidan av dessa politiker som en slacker.
I dag har P1 i två olika program ägnat sig åt denna fråga. Tendens intervjuar sociologen Roland Paulsen och förre MP-politikern Birger Schlaug. Båda har intressanta och bra saker att säga om arbetet som den nya religionen. Och båda menar att mindre arbetstid vore av godo.
I Plånboken handlar det om den rörelse som försöker hitta vägar bort från den typ av samhälle där vi tvingas jobba mer hela tiden. Bland annat intervjuas Jan Forsmark från Omställning Sverige som förklarar hur mängden energi i samhället kommer minska och på vilket sätt det kräver att vi tänker om hur vi organiserar samhället.
Man kan fråga sig hur arbetstiden ska kunna minska samtidigt som energitillgången minskar? I dag låter vi den billiga energin fungera som energislavar (bara oljan motsvarar 30 slavar som jobbar dygnet runt för varje svensk). Utan dessa måste någon annan eller vi själva göra jobbet.
Som Jan Forsmark är inne på kommer en minskning av energitillgången innebära att vi måste bli mycket mer sparsamma med energin. Men det lär också innebära mer arbete. Fast frågan är hur mycket av detta som behöver vara lönearbete. Diskussionen skulle tjäna på skilja mellan lönearbete och annat arbete. Jag är också för sänkt (löne)arbetstid, men tror att den tiden som sparas in kommer behöva läggas på annat arbete. Mer av hushållsarbete till exempel eller matproduktion och transporter. Att åka tåg tar till exempel längre tid än att flyga.
Med andra ord: sänkt arbetstid skulle ge oss mer tid till att leva mer hållbart.
Få politiker vågar sig dock i närheten av en sådan tanke.
Svårt att stoppa dansande människor
Intrycket av valdebatten så här långt är att ingen är så där överdrivet intresserad av att göra något åt de stora problemen.
För att pigga upp kommer här en video från några som åtminstone försöker. Den är från årets klimatläger i Storbritannien. I år hålls lägret utanför Edinburgh i Skottland och riktar sig mot Royal Bank of Scotland som är den bank mest aktiv i att finansiera ny fossil energi. Bland annat satsar man enorma summor i ny kolkraft i Europa, oljeprospektering i Amazonas och utvinning av oljesanden i Kanada.
Aktivisterna från brittiska Climate Camp slog upp sitt läger i förra veckan. Filmen nedan är från ett av de första besöken hos banken. I går gjordes ett mer seriöst försök att stänga ner banken för en dag. Till sin hjälp hade de bland annat en trojansk gris och en stormnings-noshörning i papier maché. Det lyckades delvis. En del konfrontation med polisen uppstod och tolv aktivister greps.
Stormnings-noshörningen i rörelse:
När kommer tillväxten in i valdebatten?
Nu har vi i flera inlägg dissat klimatfrågans frånvaro i valdebatten. Åtminstone vad gäller klimatfrågan betraktad som en mer grundläggande systemfråga för samhället.
Kan detta komma att ändras? Ett tips säger att Sveriges Radios stora valdebatt om miljön den 29 augusti kommer inledas med tillväxtfrågan. Det är lovande, även om jag fasar för att det blir en definitionsdebatt med uttalanden som "vi behöver ett nytt tillväxtbegrepp", "vi vill satsa på grön tillväxt" och "vi vill ha tillväxt, men den ska skapas i tjänstesektorn". Kommer någon partiföreträdare erkänna dilemmat med att vi ett ekonomisk system som kräver fortsatt ekonomisk tillväxt samtidigt som vi har ett ekologiskt system som knäcks med fortsatt ekonomisk tillväxt, eller inte tillåter det på grund av resursbrist?
Det är bristen på detta systemperspektiv som gör mig skeptisk till samtliga partier inför valet. Jag förstår att man av strategiska skäl väljer att fokusera på sådant som alla är för (mer vindkraftverk, mer kollektivtrafik), men man kommer inte undan det faktum att man då duckar för de stora frågorna som klimatkrisen ställer. Jag utvecklar detta i ett bidrag till antologin "Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras" som gavs ut i våras. Texten med rubriken "Så vinns miljöfrågan tillbaka från högern" går att läsa på min nya hemsida där jag förövrigt har samlat artiklar skrivna i olika tidningar under de senaste åren.
Media: Valopinionen (DN, SVD), Fyra miljoner utan hem i Pakistan (SVD)
Så förbereder du dig för nästa finanskris
Publicerad 21 juni 2010
I förra veckan höll Omställningsrörelsen i Storbritannien en stor konferens i södra England. Jag var inte där själv, men det verkar ha varit en lyckad tillställning. En händelse som satte sin prägel på det hela var ett föredrag om den kommande finanskrisen som Nicole Foss (aka Stoneleigh) höll i början av konferensen. Nicole Foss är bland annat skribent på bloggen The Automatic Earth och förmår som få andra koppla ihop de olika kriser som vi står inför, huvudsakligen energi, klimat och ekonomi.
Enligt Stephen Hinton från Omställning Sverige stapplade folk ut från föredraget bleka i ansiktet.
Budskapet från Nicole Foss är att vi inom två till fyra år kommer få se en kollaps av det finansiella systemet som blir långt värre än depressionen på 1930-talet. Skälet till det är att vi har blåst upp den största finansiella bubblan i världshistorien genom att bankerna har lånat ut ofantligt mycket mer pengar än de egentligen har. Mer än 95 procent av de pengar som är i omlopp i ekonomin har ingen täckning. När bubblan spricker kommer det därför att finnas långt mycket mindre pengar än i dag. Vilket skapar deflation, det vill säga motsatsen till inflation: pengarna blir mer värda.
Det kanske inte låter så farligt. Tills man tänker lite till. För den som har lån innebär det nämligen att lånet ökar i värde. Samtidigt som värdet på exempelvis bostäder sjunker från dagens höga nivåer. Resultatet är att många människor fastnar i en skuldfälla. De kommer att ha skyhöga bolån, men kan omöjligt betala av dem eftersom värdet på deras bostäder har sjunikt. Enligt Nicole Foss kommer priset på bostäder att sjunka till de nivåer som de låg på då bubblan började blåsas upp i början av 1980-talet.
Hon upprepar därför om och om samma uppmaning: gör dig skuldfri så fort som möjligt, om du inte vill bli ägd av din bank i framtiden (eller den som banken säljer din skuld vidare till).
Den som har pengar över rekommenderas att investera i sådant som har ett stabilt värde. Till exempel ett hus som man vill bo i och jordbruksmark. Att ha pengarna på banken varnar hon för eftersom banken får svårt att betala några pengar den dagen då det blir panik och alla vill ha ut sina besparingar. Ha hellre pengarna hemma.
Nicole Foss går även in på de sociala konsekvenserna av den finansiella krisen och ger råd om hur man bäst förbereder sig för dessa.
Föredraget "Making sense of the financial crisis in the era of peak oil" kan laddas ner här.
Jag rekommenderar också den efterföljande timmen med frågor och svar.
Shaun Chamberlin skriver på Transition Culture om föredraget och hur det påverkade honom.
Referat och reflektion från Stoneleighs föredrag, på Transition Norwich blog.
Läs mer om Transition UK:s konferens på Stephen Hintons blogg.
Valaffischerna som driver med Alliansens klimatpolitik
Alla som bekymrar sig över klimatkrisen har redan noterat att det inte är något parti som verkar särskilt intresserat av att föra upp denna fråga i valdebatten. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har beslutat att lämna klimatfrågan – det som man för några år sedan brukade kallade för vår tids stora ödesfråga – till Miljöpartiet. Miljöpartiet i sin tur räknar förmodligen med att kunna räkna hem alla klimat- och miljöengagerade väljare blott genom sin gröna image. Att säga något mer utmananade än att det är bra med satsningar på förnybar energi och kollektivtrafik riskerar bara att skrämma bort alla nya sympatisörer.
Inte heller Alliansen ser någon poäng med att lyfta klimatfrågan (eller någon annan fråga som berör begränsade resurser). Deras gemensamma budskap är trots allt inte särskilt vasst och det inser de nog själva: "Vi tycker ungefär som de rödgröna, men vill outsourca mer av utsläppsminskningarna till fattiga länder och så är vi överens om att man ska bygga nya motorvägar – för klimatets skull."
I den mån Alliansen nämner klimat överlåts detta till Centern, det vill säga Maud Olofsson och Andreas Carlgren som båda har en minst sagt speciell syn på hur man minskar utsläpp.
Valaffischerna här intill ingår i Aktionsgruppen Klimax valkampanj och driver glatt med nämnda klimatkämpar. Lite märkligt är det att de riktar sig uteslutande mot Alliansens partier. Går det verkligen inte att driva med de rödgröna i denna fråga?
Missa inte Jonas Fogelqvists betraktelse över valet och bristen av ifrågasättande av business as usual.
I media: Miljöpartiet vill satsa mer på klimatet (Miljöaktuellt), Skördekatastrof hotar i Sverige (DN), Otillräcklig hjälp och nytt hopp i Pakistan (DN, SVD)
I stället för sänkt arbetstid – en butler
Stockholmarna hinner inte älska och skratta. De hinner inte vara med sina vänner och sin familj. Inte heller verkar stockholmaren hinna gå barfota på sommarängar eller laga mat så ofta som han eller hon vill, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan på DN Debatt.
Vad är det som hindrar stockholmarna från att leva? Bristen på tid. Naturligtvis. Storstadsborna jobbar så mycket och spenderar i snitt 77 minuter varje dag på att resa till sina jobb.
Jämtin och Batljans lösning på detta dilemma är på många sätt mer sorgligt än dumt. De vill ha butlers i tunnelbanan som kan springa ärenden åt folk. Ungefär som flygplatsernas "conciergeservice" (nytt ord för mig). De stressade kollektivtrafikresenärerna ska kunna lämna in tvätten på stationen på morgonen och hämta den på vägen hem och kanske plocka med sig en kasse mat samtidigt. Förskolorna ska förläggas kring tunnelbanestationerna.
Så inlåsta i tillväxttänket är dessa socialdemokrater att de inte kan föreställa sig någon annan lösning på tidsbristen än att skapa nya tjänster. Som om en naturlag tvingade folk att jobba tills de stupar.
Den mindre glamorösa lösningen vore att dels sänka arbetstiden, dels att planera städerna så att människor inte behöver resa så långa sträckor för att utföra sitt arbete. Det innebär förvisso att man måste överge målet om ständigt ökad produktion och konsumtion, men om det nu är mer tid för att älska och skratta som folk vill ha (och det stämmer säkert) är det kanske något man kan offra.
Sänkt arbetstid skulle dessutom gynna alla, inte bara den som har mycket pengar. För de flesta är det trots allt mer ekonomiskt att jobba mindre och själv göra sådant som andra betalar en butler för att utföra.
Det heta Ryssland
För två år sedan var det sinande olja som utlöste hungerkravaller när matpriserna följde oljepriset i höjden. Hösten 2010 kan det vara klimatkaos som leder till att världens fattiga får svälta. Till följd av sommarens hetta och bränder har vetepriserna stigit med nästan 70 procent sedan i juni. Ryssland har infört exportstopp av vete för att trygga sin egen matsäkerhet. Bedömare varnar nu för att hungerkravaller kan följa när människor som redan lever på marginalen inte har råd med prisökningarna, skriver DN.
Att det är Ryssland som står i centrum är intressant på flera sätt. Ett är att Ryssland utpekats som ett land som kan vara en av få vinnare på ett varmare klimat. En höjning av temperaturen skulle höja produktivteten i jordbruket och göra nya arealer brukbara. Men att försöka förutse så exakt hur klimatförändringarna kommer att slå är nästan omöjligt. Det enda man kan säga är att vädret blir mer extremt, inte vilken region som står näst på tur att drabbas. Vem förutsåg de ryska bränderna för ett år sedan?
Intressant är också att Ryssland, bränderna till trots, har en stor jordbruksproduktion och därmed är mindre beroende av att importera mat. Ryssland har också som bekant stora energitillgångar. De har världens nästa största koltillgångar, de producerar olja i mängder som inte står Saudiarabien långt efter och, mest känt, de har världens största tillgångar av fossil naturgas. I en framtid där kampen om energin kommer tillta lär Rysslands makt öka avsevärt. Det förklarar varför Ryssland ökar sina anslag till militären rejält, med 60 procent de närmaste tre åren (uppmärksammat av Cornucopia).
Utan att försöka trumma fram någon "ryssen kommer"-känsla, så kan man bara konstatera att även Sverige lär blir allt mer beroende av Ryssland i framtiden. 60 procent av Sveriges olja importeras i dag från Norge och Danmark. Båda dessa länders oljefält nådde sin oljetopp för tio år sedan och kommer innan decenniets slut vara nettoimportörer av olja. Kan det bli så att vi till vi tvingas öka vårt oljeberoende från Ryssland från dagens 30 procent till 90 procent? Kanske, fast bara om Ryssland tycker att Sverige är en värdig köpare av de oljedroppar som lär vara betydligt dyrare om några år än nu.
Eller, vilket förmodligen är mer troligt, tar utvecklingen en helt ny riktning som gör att dessa spekulationer framstår som helt inaktuella om bara några år.
Vad sägs om att den stora finansbubblan säger pang?
Eller att Kina ändrar om spelreglerna?
Bloggat: Flute har en intressant bloggpost om vetepriserna
Mer i media: Värmerekord i 17 länder (DN), Peter Stott från brittiska Met Office om hur de nuvarande naturkatastroferna är kopplade till klimatförändringarna (The Guardian)
Oljepengar viktigare än etik
Gruvdrift på planeten Pandora i filmen Avatar.
Varje gång jag läser om oljesanden i Kanada ter det sig som ondskan på jorden. Det är som hämtat från den smutsiga gruvbrytningen på planeten Pandora i filmen Avatar, eller från Sarumans orchfabrik i Sagan om ringen. Monstergrävskopor arbetar frenetiskt med att gräva fram blandningen av olja och sand ur Albertas jord. Sjuka mängder energi (särskilt fossil naturgas) går åt i processen, liksom oceaner av vatten. Hittills har verksamheten gett upphov till 136 kvadratkilometer dammar med giftigt avfallsvatten.
Med ett oljepris på väg upp mot 100 dollar fatet är det svårt att stoppa den som tror sig kunna pumpa upp mer olja. Många vill vara med på ett hörn. Till exempel de svenska pensionsförvaltarna KPA, SPP och Sjunde AP-fonden vilka alla har aktier i Statoil som deltar i oljesandsprojektet i Kanada. Hur de motiverar detta? Genom att påstå att de som aktieägare kan påverka företaget. Eller som KPA:s miljöchef uttrycker det, vara en "tumme i ögat" på industrin.
Om detta skriver Svenska Dagbladet i dag i en utmärkt uppföljning av sin tidigare granskning av de etiska fondernas misslyckade försök att vara etiska.
Problemet är nämligen att det inte är så lätt att påverka mäktiga oljebolag. KPA, SPP och Sjunde AP-fonden tog visserligen till orda på Statoils bolagsstämma och uppmanade dem att lämna Kanada. Men det enda som hände var att Statoils styrelse tackade för synpunkterna och uppmanade stämman att rösta ned de svenska förvaltarnas förslag. Vilket stämman också gjorde, med 98 procent mot 2 i röstsiffror.
Samma sak har skett inom andra oljebolag som BP, Shell och ExxonMobil.
Frågan är nu om statliga Sjunde AP-fonden och etiskt profilerade KPA ska fortsätta finansiera Statoils skitiga äventyr i Kanada. Och i så fall, hur de ska motivera det. Att äga för att kunna påverka verkar inte vara särskilt framgångsrikt.
Mer semester med mindre pengar
Med några undantag har jag mestadels haft semester sedan midsommar. Endast några av dessa dagar har jag varit i stan, resten har jag tillbringat på fjället, i skogen och på sjön. Men nu är semestern slut och hårt arbete framför datorn väntar, inte minst de närmaste två veckorna då vi sätter ihop nästa nummer av Effekt som kommer ut i början av september.
Jag brukar normalt tycka att måndagar är sega, men måndag efter semester är det värsta. Jag har gäspat mig genom halva dagen och däremellan försökt hindra tankarna att fara iväg och drömma om mindre tid vid datorn och mer i biosfären. Kanske som Moneyless Man, Mark Boyle. Han lever sedan en tid tillbaka helt utan pengar. Vilket innebär ett väldigt enkelt liv, i en liten husvagn med en matodling utanför. Då och då jobbar han inne i stan och får betalt i sådant som han inte kan ordna själv.
Av flera skäl skulle jag nog inte vilja leva som Mark Boyle, men jag kan ändå inte låta bli att känna ett sting av avundsjuka på ett liv i mer enkelhet. Att förnekla livet kan vara nog så svårt av olika skäl, men på något sätt är det trösterikt att åtminstone tänka tanken att mindre jobb faktiskt kan innebära mer semester.
Här berättar Moneyless Man om livet i husvagnen och visar hur man äter brännässlor utan att först tillaga dem:
Svärma för klimatet
Kortfilmen Coalition of the Willing börjar med Köpenhamnsfiaskot och slutar i uppmaningen "svärma!". Det däremellan är en fantastiskt snygg, delvis nästan psykadelisk, kommentar och lösningsidé på klimatkrisen:
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
@ copyright 2009. All rights reserved. Designad av