Arbetstid
Tid att leva hållbart
"Jobba mera!" är mantrat från höger till vänster. Det finns en ingen hejd på hur många gånger politiker av i dag kan uttrycka sin tro på arbetet som välsignelse. Luther framstår vid sidan av dessa politiker som en slacker.
I dag har P1 i två olika program ägnat sig åt denna fråga. Tendens intervjuar sociologen Roland Paulsen och förre MP-politikern Birger Schlaug. Båda har intressanta och bra saker att säga om arbetet som den nya religionen. Och båda menar att mindre arbetstid vore av godo.
I Plånboken handlar det om den rörelse som försöker hitta vägar bort från den typ av samhälle där vi tvingas jobba mer hela tiden. Bland annat intervjuas Jan Forsmark från Omställning Sverige som förklarar hur mängden energi i samhället kommer minska och på vilket sätt det kräver att vi tänker om hur vi organiserar samhället.
Man kan fråga sig hur arbetstiden ska kunna minska samtidigt som energitillgången minskar? I dag låter vi den billiga energin fungera som energislavar (bara oljan motsvarar 30 slavar som jobbar dygnet runt för varje svensk). Utan dessa måste någon annan eller vi själva göra jobbet.
Som Jan Forsmark är inne på kommer en minskning av energitillgången innebära att vi måste bli mycket mer sparsamma med energin. Men det lär också innebära mer arbete. Fast frågan är hur mycket av detta som behöver vara lönearbete. Diskussionen skulle tjäna på skilja mellan lönearbete och annat arbete. Jag är också för sänkt (löne)arbetstid, men tror att den tiden som sparas in kommer behöva läggas på annat arbete. Mer av hushållsarbete till exempel eller matproduktion och transporter. Att åka tåg tar till exempel längre tid än att flyga.
Med andra ord: sänkt arbetstid skulle ge oss mer tid till att leva mer hållbart.
Få politiker vågar sig dock i närheten av en sådan tanke.
I stället för sänkt arbetstid – en butler
Stockholmarna hinner inte älska och skratta. De hinner inte vara med sina vänner och sin familj. Inte heller verkar stockholmaren hinna gå barfota på sommarängar eller laga mat så ofta som han eller hon vill, skriver socialdemokraterna Carin Jämtin och Ilija Batljan på DN Debatt.
Vad är det som hindrar stockholmarna från att leva? Bristen på tid. Naturligtvis. Storstadsborna jobbar så mycket och spenderar i snitt 77 minuter varje dag på att resa till sina jobb.
Jämtin och Batljans lösning på detta dilemma är på många sätt mer sorgligt än dumt. De vill ha butlers i tunnelbanan som kan springa ärenden åt folk. Ungefär som flygplatsernas "conciergeservice" (nytt ord för mig). De stressade kollektivtrafikresenärerna ska kunna lämna in tvätten på stationen på morgonen och hämta den på vägen hem och kanske plocka med sig en kasse mat samtidigt. Förskolorna ska förläggas kring tunnelbanestationerna.
Så inlåsta i tillväxttänket är dessa socialdemokrater att de inte kan föreställa sig någon annan lösning på tidsbristen än att skapa nya tjänster. Som om en naturlag tvingade folk att jobba tills de stupar.
Den mindre glamorösa lösningen vore att dels sänka arbetstiden, dels att planera städerna så att människor inte behöver resa så långa sträckor för att utföra sitt arbete. Det innebär förvisso att man måste överge målet om ständigt ökad produktion och konsumtion, men om det nu är mer tid för att älska och skratta som folk vill ha (och det stämmer säkert) är det kanske något man kan offra.
Sänkt arbetstid skulle dessutom gynna alla, inte bara den som har mycket pengar. För de flesta är det trots allt mer ekonomiskt att jobba mindre och själv göra sådant som andra betalar en butler för att utföra.
Kalendarium
Nyhetslänkar
Fördjupning
© Copyright 2009–2011. All rights reserved. Designad av