Är pengar den bästa måttstocken?
Samhället vi lever i är fullt av märkligt blinda fläckar. En av ekonomins blinda fläckar är naturresurserna som bara antas förnya sig i oändlighet och behandlas som "externaliteter". När externaliteterna nu så förargligt hotar att dra undan mattan för hela det ekonomiska systemet blir man så illa tvungen att tänka om. Ett sätt att komma tillrätta med problemet, som många propagerar för, är att helt enkelt flytta in naturen i ekonomin och sätta ekonomiskt värde på de så kallade ekosystemtjänsterna.
Radions Klotet tog för ett tag sedan upp detta. Ett nötskrikepar beräknas till exempel utföra arbete värt 35 000 kronor, dew svenska binas arbetsinsats värderas till mellan en och fem miljarder kronor.
Även vår miljöminister, Sveriges biståndsminister och SEI:s Johan Rockström är inne på tanken att en ekonomisk värdering av naturkapital är avgörande för välfärden. Utan det kommer miljön att få fortsätta subventionera vår livsstil, menar de i en debattartikel i DN för någon vecka sedan.
Filmsnutten här ovanför bygger på samma idé, där Moder Jord kommer för att ta upp månadsavgiften för soluppgångar och syre: Vi får en massa jobb gjort åt oss som vi inte riktigt förstår värdet av.
Om en prislapp lyckas öppna människors ögon för för värdet av rent vatten och pollinerade växter, så fyller det kanske en funktion. Men vad händer med sådant som just för tillfället inte går att sortera in som nyttiga tjänster för mänskligheten?
Vi har tidigare tagit upp tankarna från Common Cause-rapporten från WWF och en rad andra organisationer i Storbritannien. För att åstadkomma förändring bortom utbytta glödlampor och ordentligt avstängda tv-apparater behöver vi diskutera djupare värderingar, menar de. Värderingar som bygger på statusjakt, maktlystnad och materiell rikedom fungerar helt enkelt inget vidare för att övertyga folk om att minska sin konsumtion och tänja mindre på planetens gränser. För det lämpar sig snarare värderingar som bygger på gemenskap och omsorg om vänner och familj.
Frågan är vad trenden om att se naturen som ännu en leverantör av varor och tjänster leder till. Får den oss att ge “externaliteterna” dess rätta värde, eller blir naturen bara ännu en vara bland alla iPhones och miljöbilar?
Läs också Effektmedarbetaren David Jonstads kapitel i antologin Tänk Grönt, där han bland annat tar upp tankarna i Common Cause-rapporten.
Kalendarium
Fördjupning
© Copyright 2009–2012. All rights reserved. Designad av
Kommentarer
Jag gillar inte riktigt det där med att sätta prislapp på naturen, även om jag kan förstå det.
Jag kan förstå naturens värde, utan att tänka i ekonomiska termer, -kanske vissa människor är så inskränkta i sin världsbild, att de inte kan det. Sorgligt, i så fall.
Nu har vi "tänkt grönt" i många decennier, många av oss, och vi har blivit allt fler. Och vad har hänt? De som prioriterar som egen konsumtion på bekostad av naturen har blivit allt fler. Att tänka "antigrönt" har varit det vinnande konceptet för de flesta medborgarna som sätter likhetstecken mellan gott liv och konsumtion.
"Ett sätt att komma tillrätta med problemet, som många propagerar för, är att helt enkelt flytta in naturen i ekonomin och sätta ekonomiskt värde på de så kallade ekosystemtjänsterna."
Tror dessvärre att metoden att sätta ekonomiskt värde på ekosystemtjänsterna är överspelad. Det var ett försök att inom ramen för det sk etablerade miljöarbetet och vårt nuvarande ekonomiska system få gehör för långsiktig överlevnad. Vad kommer i stället? En ekonomisk kollaps med en recession under många år då ekonomin kommer att gå på lågvarv och ett nytt ekonomiskt system växer fram med stor vända och mycket elände för medborgarna. Då först realiseras det gröna tänket men under tvång.