Effektbloggen

Näringslivet varnar för oljekris

Är det kanske lättare att ta till sig varningarna om en snar oljekris om varningarna kommer från oljeindustrin själv?

I förra veckan, under World Economic Forum i Davos, överraskade franska oljebolaget Totals vd Thierry Desmarest den samlade världseliten genom att sänka förhoppningarna om framtida oljeproduktion rejält. Enligt Desmarest kommer världen att få svårt att nå över en produktion på 95 miljoner fat om dagen. 10 miljoner fat mer än i dag, men mindre än behovet för en växande världsekonomi. Enligt Internationella Energiorganets måste produktionen vara 106 miljoner fat år 2030 om tillväxten ska kunna fortsätta.

I veckan kommer dessutom en rapport från det brittiska näringslivet med skarpa varningar om kommande oljebrist och prischocker. En av de företagsledare som står bakom rapporten är Richard Branson (bilden), vd för Virgin group i vilken bland annat ingår flyg- och andra resebolag.

– The next five years will see us face another crunch – the oil crunch. This time, we do have the chance to prepare. The challenge is to use that time well, säger Branson i förordet till rapporten enligt The Guardian.

Enligt Jeremy Legett, författare till boken "Till sista droppen" och företagsledare inom solkraftsindustrin, är den brittiska regeringen på väg att sluta lita på Exxon och Saudiarabien när det gäller framtida oljetillgångar och i stället ta in information från andra håll.

Låter positivt, men mycket ska nog till för att något sådant ska hända i Sverige. På Energimyndigheten verkar frågan om oljetoppen ha blivit prestige. Hellre struntar man i att ta sitt ansvar för att förbereda Sverige på oljetoppens konsekvenser än erkänner att man kanske borde lyssna på andra än de som säger att allt är under kontroll.

Bloggat: Kjell Aleklett om peak oil i Davos

Media: Realtid om Richard Bransons varning

Världens största korthus

Det finns något väldigt ihåligt i den övergripande politiska målsättningen att öka BNP. Inte alltid är det så lätt att ta på denna ihålighet, men tack vare staden Ordos i norra Kina blir detta fullt möjligt. Till och med rent fysiskt. I ett Al Jazeera-reportage rapporteras hur den kinesiska regeringen, för att öka BNP, har byggt hela denna stad som kan rymma över en miljon invånare. Ingen har dock råd att bo i stan så allt är tomt, ihåligt och dött. Vad nu det spelar för roll när Kina, tack vare satsningar som denna, kan fortsätta visa upp tillväxtsiffror kring 8 procent. Skapade med nytryckta pengar som inte har någon motsvarighet i verkligt värde.

Tillväxtekonomin är världens största korthus. Frågan hur länge till det går att få det att stå. Och kanske mer intressant, hur länge till folk kommer att tro att det kan stå. Staden Ordos är trots allt ett undantag när det gäller att tydliggöra galenskapen i att spendera pengar med det enda syftet att öka tillväxten. De mesta stimulanspengar som regeringar plöjer ner i ekonomin letar sig fram till sådant som finns överallt runt omkring och som vi därför har svårt att se. Nya köpcentrum, meningslös shopping och investeringar i fossil infrastruktur (till exempel Göteborgs flygsatsning).

 

(Tipstack: Harry Bowles på Oljesnack)

Lågflygande planer i Göteborg

Göteborg storsatsar, läser jag i Göteborgs-Posten. Men inte på sådant som andra städer eller länder brukar stoltsera med, som gröna jobb, energiomställning eller ens på ny smart teknik. De satsar på att bli ett flygplatsnav. För 200 miljoner kronor ska man koppla ihop Landvetters flygplats med ett tiotal svenska städer. Folk ska ta inrikesflyget till Göteborg från hela landet för att sedan byta till ett annat flyg ut till någon av ett 40-tal europeiska städer.

Göran Johansson, före detta kommunalråd och numera styrelseordförande i Göteborg & Co som ska marknadsföra staden, glädjer sig:
– I vår globaliserade värld har flyget en avgörande betydelse för både sysselsättning och turism. Det här kommer att skapa tusentals jobb i Göteborgsregionen, men också i Karlstad och Växjö, säger han.
City Airline räknar med att åttafaldiga sina passagerare från dagens 150 000 per år till 1,2 miljoner fram till våren 2011. Det är om ett år.

Västra Götalandsregionen ska vara med och betala. Och det är förståeligt att fler arbetstillfällen låter som goda nyheter i lågkonjunkturer. Men varför satsar man inte på en bransch som har framtiden för sig? En region som bygger sitt välstånd på biltillverkning och flygtrafik rimmar illa med en hel massa ord. Som oljetopp, klimatförändringar och resiliens. Till exempel.

Vilken är din vision för framtiden?

För att inte fastna i nuet, i allt som hindrar utvecklingen mot en hållbart samhälle, är det klokt att hålla liv i sin vision av framtiden. Egentligen oavsett hur den ser ut.

Hur ser din omställningsvision ut? frågade Andreas Teuchert några av deltagarna på förra årets konferens för Transition-rörelsen i Storbritannien. Här är deras svar:

Och i denna film lät samma filmmakare deltagare berätta om sin idé av omställning i form av en politisk rörelse:

Ytterligare en film, med frågan "vilka tre teknologier skulle du ta med dig till en lågenergiframtid?" kan ses på bloggen Dark Optimism.

Tala klarspråk om tillväxten

Insikten om att evig ekonomisk tillväxt i den rika världen är en omöjlighet börjar sprida sig. I Sverige befinner sig denna insikt än så länge under ytan – ur maktens munnar kommer endast fortsatt tillväxtmantra. Andra länder ligger steget före.

Förra våren släppte den brittiska regeringens hållbarhetskommission en rapport, Prosperity without growth av Tim Jackson, som nu även finns som bok och som hyllas brett. Mycket läsvärd!

I förra veckan hölls en konferens i Wien, "Growth in transition", som arrangerades av bland annat Österikes miljödepartement och finansierades av landets största banker, handelskammaren, matvarukedjor med flera.

Saamah Abdallah från New Economics Foundation i Storbritannien rapporterar från konferensen och lyfter frågan om hur ekonomer talar om tillväxtproblemet, när de väl gör det.

Tendensen är att när traditionella ekonomer börjar problematisera tillväxten vågar de inte löpa hela linan ut. I stället avslutar de sina, många gånger korrekta analyser, med att säga att vi behöver "grön tillväxt", "mäta tillväxten på ett annat sätt" eller något annat som softar till det budskapet. Det är förståeligt att dessa ekonomer (eller politiker för den delen) måste mellanlanda på vägen över, men risken är att de samtidigt förvirrar.

I förra veckan lyssnade jag på David C. Korten på ABF-huset i Stockholm (hör föredraget här). Han talade framför allt om problemet med finanskapitalismen och behovet av att återuppbygga lokala ekonomier. Korten, som har en bakgrund som konservativ företagsekonom, sa att det är en fantasi att vi skulle kunna fortsätta med den ekonomiska tillväxten i den rika världen. Och att det är löjligt att prata om "en annan tillväxt" som många gör. Låt oss vara ärliga i stället, var Kortens budskap.

Visst kan man hitta på en egen definition av tillväxt, men vad är poängen med det om den vedertagna uppfattningen av tillväxt är ökande BNP, det vill säga hur mycket varor och tjänster som konsumeras under ett år?

Däremot behövs säkert nya begrepp och nya mått. Vad är det vi ska sträva efter i samhället när vi övergett den ekonomisk tillväxten som mål? Utveckling? Kvalitet? Välbefinnande? Jämlikhet? Eller kanske dynamisk jämvikt (som Andrew Simms föreslagit)?

David C. Korten föreslår att vi använder olika mått beroende på vad det är vi vill mäta. Är det bättre hälsa vi är ute efter får vi mäta hälsotillståndet hos befolkningen. Är det högre sysselsättning får vi mäta det.

Oavsett vad så tjänar tillväxtdebatten på klarspråk.

 

Media: Otillräckliga klimatmål (DN), tillväxten ökar (SVD)  

Senaste kommentarerna

  • Gäst Anne: Bra gjort Helén! Min Nokia hamnade också i vattnet när...
  • David Jonstad: Klimatförnekare kan ses som en förenkling av ordet...
  • CG: Varför kallar du de som inte tror på AGW för "...
  • Gäst: Finns bara ett lämpligt ord: KNÄPPGÖKAR om EFFEKT.
  • markus: Tycker det är konstigt att miljörörelsen har så svårt...