Effektbloggen

Var är solidariteten?

Ofattbart många miljoner människor i Pakistan är hemlösa. Vattenmassor har svept bort deras hem och plats i livet. Deras förflutna har slitits från dem av en brun, okontrollerbar ström som lagt en femtedel av landet under vatten.

Det enda dessa miljoner människor har kvar är sin ovissa framtid. Samt ett outtalat löfte om att den katastrof som drabbat dem kommer att återkomma. De lever i en ny tid där blixten, bildligt talat, slår ner på samma plats, om och om igen.

Det går självklart inte att säga att de värsta översvämningarna i Pakistan på 80 år är ett direkt resultat av klimatförändringarna. Forskningen gör inte sådana enkla antaganden. Men forskningen är däremot säker på att sådana här vattenmassor kommer att drabba Pakistan och stora delar av den så kallade Indiska subkontinenten (Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Nepal, Bhutan och delar av Burma) igen. På grund av klimatförändringar.
Liknande problem, bland annat i form av jordskred till följd av abnormala regnfall, drabbar såväl Latinamerika som södra Europa redan idag. Och fortsättning följer.

Vid en katastrof som den pågående i Pakistan blir det alltför tydligt hur outvecklat klimattänkandet ännu är hos de politiska partierna och de större klimatorganisationerna. Trots den massiva bevisföring som finns för västvärldens skuld till vad som sker och kommer att ske råder tysthet. Av många partier och organisationer kan man inte förvänta sig så mycket mer. Men de som talar om ”klimaträttvisa” eller att ”en rättvis och hållbar värld är möjlig” borde väl höja rösten? Vad säger Naturskyddsföreningen, Greenpeace och Svenska kyrkan som inte kan förlora det kommande riksdagsvalet på att sticka ut hakan?

Varför inte utnyttja katastrofen i Pakistan (och på andra ställen) att sätta fokus på den pinsamma flathet med vilken regeringen, EU, världens rika länder – för att inte prata om näringslivet – låter de mänskliga utsläppen fortgå? Varför åtminstone inte passa på att understryka – som en nyligen utkommen rapport från Cogito visar – att de svenska utsläppsmålen, som vår regeringen berömmer sig med att vara unika med, i själva verket är farligt otillräckliga?

I bästa fall kan tystnaden tolkas som skam, men förmodligen är det ryggmärgsreflexer som saknas, en avsaknad av blick för vad som sker.

Det är synnerligen talande att min morgontidning innehåller tips på ett tiotal hjälporganisationer att skänka pengar till. Det vore förmätet att ifrågasätta det tyvärr nödvändiga välgörenhetsarbete som de flesta av dessa organisationer genomför. De räddar liv. Men samtidigt kan inte åtminstone jag sluta tänka på vad den uschliga morgontidningen inte skriver:

– Hur mycket västvärldens och Sveriges utsläpp måste kapas för att förhindra en framtid dränkt (ursäkta) i framtida katastrofer som den i Pakistan. Och att det i nuläget inte sker.

– Hur lite den sittande regeringen (men även en eventuellt avlösande) i realiteten vågar göra. Och att de borde löpa gatlopp för det.

– Hur du och jag radikalt kan kapa våra egna utsläpp. Om inte annat så för att visa att det går och att folk vill. (Att göra vad man kan för att i förlängningen förbättra levnadssituationen för människor i länder långt bort kallades förr i världen för praktisk solidaritet och bidrog i kampen mot såväl Apartheidregimen som en handfull diktaturer i Latinamerika.) Och att det på sina håll redan görs.

Ja, jag vet. Att skriva så skulle inte uppfattas som neutral nyhetsjournalistik utan tendentiös kampanjjournalistik, rent av politiskt. Hemska tanke. Hemska hemska tanke att ta ansvar för främmande människors liv. Bättre då att engagera en hel nyhetsredaktion i kampen för att behålla en städ- och gå-ut-med-hund-subvention som gläder en försvinnande liten del av Sveriges befolkning.

 

(Foto: Oxfam/Creative Common)

Tid att leva hållbart

"Jobba mera!" är mantrat från höger till vänster. Det finns en ingen hejd på hur många gånger politiker av i dag kan uttrycka sin tro på arbetet som välsignelse. Luther framstår vid sidan av dessa politiker som en slacker.

I dag har P1 i två olika program ägnat sig åt denna fråga. Tendens intervjuar sociologen Roland Paulsen och förre MP-politikern Birger Schlaug. Båda har intressanta och bra saker att säga om arbetet som den nya religionen. Och båda menar att mindre arbetstid vore av godo.

I Plånboken handlar det om den rörelse som försöker hitta vägar bort från den typ av samhälle där vi tvingas jobba mer hela tiden. Bland annat intervjuas Jan Forsmark från Omställning Sverige som förklarar hur mängden energi i samhället kommer minska och på vilket sätt det kräver att vi tänker om hur vi organiserar samhället.

Man kan fråga sig hur arbetstiden ska kunna minska samtidigt som energitillgången minskar? I dag låter vi den billiga energin fungera som energislavar (bara oljan motsvarar 30 slavar som jobbar dygnet runt för varje svensk). Utan dessa måste någon annan eller vi själva göra jobbet.

Som Jan Forsmark är inne på kommer en minskning av energitillgången innebära att vi måste bli mycket mer sparsamma med energin. Men det lär också innebära mer arbete. Fast frågan är hur mycket av detta som behöver vara lönearbete. Diskussionen skulle tjäna på skilja mellan lönearbete och annat arbete. Jag är också för sänkt (löne)arbetstid, men tror att den tiden som sparas in kommer behöva läggas på annat arbete. Mer av hushållsarbete till exempel eller matproduktion och transporter. Att åka tåg tar till exempel längre tid än att flyga.

Med andra ord: sänkt arbetstid skulle ge oss mer tid till att leva mer hållbart.

Få politiker vågar sig dock i närheten av en sådan tanke.

Valet och (den verkliga) hållbarheten


Foto: Frankie Roberto.

Effektredaktionen följer valdebatten, men har inte mycket att sätta tänderna i.
Vem pratar omställning? Var är visionerna för ett fossilfritt samhälle?

I förra veckan gjorde Andreas Carlgren ett märkligt försökt till nytolkning av begreppen och menade att de kritiker som anser att Sverige borde uppfylla sina klimatmål på hemmaplan är motståndare till klimatbistånd för att hjälpa fattiga länder. Han fick argt svar av Jens Holm.

Annars är det ont om fjädrar som ryker. Hellre än frågan om massbilismens hållbarhet diskuterar man detaljerna om hur man ska få fler bilar som släpper ut lite mindre (Alliansens) (Miljöpartiets).
Den som följde tisdagens ekonomidebatt på SVT fick också höra Miljöpartiet visionera om en höjd koldioxidskatt som skulle ge 49 öre dyrare bensin. Det är visserligen mer än Moderaterna, som inte vill höja bensinpriset alls utan hoppas på en automatisk omställning när världsmarknadspriserna på olja går upp. Men det är lite som att man satt och petade i ett dockhus, med miniatyrbilar och små, små bensinpumpar som man stoppar in små, små pengar i.
Man pratar ören.
Men om målet verkligen är att minska bensinförbrukningen, hur mycket skulle 49 öre per liter påverka? Enligt en undersökning av SIKA härom året skulle bensinpriset behöva kosta 27 kronor och 50 öre per liter för att utsläppen från vägtrafiken år 2020 ska ha minskat 20 procent jämfört med år 1990.
I dag är riktpriset för blyfri 95 på 12,33 kr. Så ligger det något i SIKA:s analys är det snarare tior än ören som borde diskuteras.

Det vore för övrigt intressant att höra de olika partiernas definition av begreppet "hållbarhet". Menar man med hållbart samhälle en värld som kan fortsätta rulla på som i dag i så stor utsträckning som möjligt – bara vi inte sågar av den gren vi sitter på helt och hållet – eller menar man ett samhälle som faktiskt utgår från de yttre ramar som naturen sätter?

 

Annat intressant på nätet: Flute om USA:s ekonomiska läge.

Svårt att stoppa dansande människor

Intrycket av valdebatten så här långt är att ingen är så där överdrivet intresserad av att göra något åt de stora problemen.

För att pigga upp kommer här en video från några som åtminstone försöker. Den är från årets klimatläger i Storbritannien. I år hålls lägret utanför Edinburgh i Skottland och riktar sig mot Royal Bank of Scotland som är den bank mest aktiv i att finansiera ny fossil energi. Bland annat satsar man enorma summor i ny kolkraft i Europa, oljeprospektering i Amazonas och utvinning av oljesanden i Kanada.

Aktivisterna från brittiska Climate Camp slog upp sitt läger i förra veckan. Filmen nedan är från ett av de första besöken hos banken. I går gjordes ett mer seriöst försök att stänga ner banken för en dag. Till sin hjälp hade de bland annat en trojansk gris och en stormnings-noshörning i papier maché. Det lyckades delvis. En del konfrontation med polisen uppstod och tolv aktivister greps.

 

Stormnings-noshörningen i rörelse:

När kommer tillväxten in i valdebatten?

Nu har vi i flera inlägg dissat klimatfrågans frånvaro i valdebatten. Åtminstone vad gäller klimatfrågan betraktad som en mer grundläggande systemfråga för samhället.

Kan detta komma att ändras? Ett tips säger att Sveriges Radios stora valdebatt om miljön den 29 augusti kommer inledas med tillväxtfrågan. Det är lovande, även om jag fasar för att det blir en definitionsdebatt med uttalanden som "vi behöver ett nytt tillväxtbegrepp", "vi vill satsa på grön tillväxt" och "vi vill ha tillväxt, men den ska skapas i tjänstesektorn". Kommer någon partiföreträdare erkänna dilemmat med att vi ett ekonomisk system som kräver fortsatt ekonomisk tillväxt samtidigt som vi har ett ekologiskt system som knäcks med fortsatt ekonomisk tillväxt, eller inte tillåter det på grund av resursbrist?

Det är bristen på detta systemperspektiv som gör mig skeptisk till samtliga partier inför valet. Jag förstår att man av strategiska skäl väljer att fokusera på sådant som alla är för (mer vindkraftverk, mer kollektivtrafik), men man kommer inte undan det faktum att man då duckar för de stora frågorna som klimatkrisen ställer. Jag utvecklar detta i ett bidrag till antologin "Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras" som gavs ut i våras. Texten med rubriken "Så vinns miljöfrågan tillbaka från högern" går att läsa på min nya hemsida där jag förövrigt har samlat artiklar skrivna i olika tidningar under de senaste åren.

 

Media: Valopinionen (DN, SVD), Fyra miljoner utan hem i Pakistan (SVD)

Senaste kommentarerna

  • Martin Saar: Hej David! Bra att Efekt lyfter fram de få inslag i...
  • Lise Nordin: Bra skrivet David Jonstad och intressant debatt! Jag...
  • Gäst: Det finns politiker och politiska föreningar som...
  • Robert Wensman: Jag tror att det är dags att börja ge upp hoppet om...
  • Flute: Lösningarna på vår tids stora problem är tyvärr inte...